Hur ska vi göra?

Hej
Jag och min man har varit tillsammans i 10 år, förlovade i 6 och gifta i 3 år. Vi har 3 barn varav ett som vi förlorade innan det föddes. Vi har ett väldigt stort problem i vårt äktenskap just nu och jag vet inte vart ja ska ta vägen snart. Min man har sedan vi började träffas haft ett väldigt temperament och har inget tålamod alls nästan och det har även flugit saker där vi bott förrut och han har även måttat slag mot mig men inte slagit. Jag har blundat för detta i hopp om att det ska gå över. När vårt första barn dog i min mage så fanns han där självklart för mig i sorgarbetet och jag fanns där för honom oxå. När vårt andra barn föddes så fick jag en förlossningsdepression som inte var så allvarlig men den fanns ändå, märkte ganska direkt att det skulle bli jobbigt iom att min man inte har så bra tålamod och jag började tänka mer på att mitt barn skulle ha det bra. När sonen var 2,5 år gammal så gifte vi oss och det kändes helt underbart. När vår dotter sen föddes så var hennes förlossning så traumatisk så jag hamnade i ytterligare en förlossningsdepression och denna gången så va det riktigt förjävligt om man säger så. Jag kände inte att jag fick nån kontakt med min dotter alls pga trassligt med ammning och så. I allt detta med förlossningsdepression och ammningskrångel och allt som han inte orkade med så kom min halvbror in i bilden som jag inte haft nån kontakt med på 22 år och jag ville finnas där för honom oxå och stötta honom då han hade det svårt. Problemet var att han la all sin depression på mig och jag började att må ännu sämre än jag redan gjorde, min man fanns där men jag kände inte något större stöd där tyvärr. Efter ett tag så orkade jag inte med att ta allt skit som min bror slängde ut sig så jag sa upp kontakten med honom. Kände mig väldigt förvirrad och kände väl lite att jag hade tappat bort mig själv i allt. Efter ett tag så kom en gammal barndomsvän in i bilden som jag alltid tyckt om och som jag alltid haft känslor för, mycke hände och det gjordes väl mer än man kanske skulle, det gick till och med så långt att jag sa till min vän att jag var villig att lämna det jag hade nu för att leva med honom. Då slänge han ur sig att han tyckte mycke om mig men att han väntade på en annan kvinna som han älskade, då hade han antytt i nästan 6 månader att det va mig han va intresserad av. Blev mer och mer förvirrad och kände att jag va helt lost visste inte alls vem jag var. Försökte att hitta mig själv när jag äntligen fick jobb och fick helt underbara arbetskamrater. Samtidigt så hade min man haft det riktigt jobbigt på sitt tillfälliga jobb och mådde riktigt dåligt och jag tyckte att jag fanns där för honom helt och hållet. Tills en dag då jag kommer hem från jobbet och möter min son i dörren stor gråtandes och skriker att pappa slog mig, jag såg rött och gick till min man för att konfrontera honom varför. Sa som det va att nu fick han fan ge sig och om det händer en gång till så åker han ut. sen dess så har jag tyvärr börjat distansera mina känslor för honom och kan helt ärligt säga att jag inte känner lika starkt för honom som ja gjorde innan. Ja känner att jag kvävs av att vara i hans närhet och är rädd att det ska smälla igen och att barnen ska komma i vägen för hans vrede. Vi kan inte göra nåt ihop utan att bråka och det va inte så länge sedan som vår son kom imellan oss och sa att vi skulle sluta bråka. Det känns inte alls bra. Och nu för ca 1 månad tillbaka så har jag fått kontakt med en kollega på jobbet som har visat nått som jag saknat på väldigt länge hemma just att jag kan vara nått att ha, att jag är nån. Vet inte alls hur vi ska göra, jag känner bara att jag vill ge mina barn det bästa och vill att dom ska ha en glad och välmående mamma och pappa och just nu så känner jag att jag är lycklig och mår bra när jag inte är med min man. Hur tycker du att vi ska göra? Han vill inte gå till nån familjerådgivning utan vill lösa detta själv. Jag känner att jag vill att vi bor särbos ett tag för att se om det blir bättre mellan oss. Jag har ju som sagt känslor för min kollega men har är i samma sits som jag och har ett trassligt äktenskap och barn och vi vet inte om det är nått mellan oss för just nu är vi väldigt bra vänner och våra känslor för varann är desamma. Jag känner mig så vilsen och vet inte vad ja ska göra eller vart ja ska ta vägen snart. Snälla kan du ge mig/ oss nått råd?