Man får två eller tre piller hos bm (jag minns inte hur många det var, för jag vill hrlst förtränag min abort, men det var mer än ett i allafall). sen får man åka hem, några dagar senare så får man komma tillbaka och blir då inlaggd. Och då får man en livmodervidgande vagiator, och efter ett tag så får man ont och så blöder allting ut.
Det mesta blöder ut på sjukhuset, och sen fortsätter man att blöda i några veckor. efter 3-4 veckor får man gå på återbesök och då kollar de ens värden och även så att ingenting blivit kvar, för då kan man behöva skrapas.
Be om ordentlig smärtlindring så fort du börjar få ont och se till att äta järnrikt under de följande veckorna för att inte drabbas av järnbrist. om det känns jobbigt, så be att få prata med kuratorn också, jag trodde att det skulle kännas enklare än vad det gjorde, men mådde sen dåligt väldigt väldigt länge över det jag gjort, och då är det skönt att få prata med någon. jag hade med mig min kille också. Se också till att någon kan skjutsa dig hem efter aborten (man kan lätt bli omtöcknad av smärtstillande, och det skulle nog inte vara någon höjdare att sitta på bussen). och ta med dig någon som stöd. se också till att du får vila ifred efteråt, själv blev jag jättetrött.
ängna den tid dubehöver åt att bearbeta aborten om du redan nu mår dåligt, själv fick jag ångest och skuldkänslor i över ett år efteråt, och det tog ett tag innan jag hittade tillbaka till mig. det behöver inte bli så, har vänner som gått från aborter lättade och glada och kännt att det är över, men man ska nog vara beredd på att det kan bli så, det var inte jag, trodde aldrig att jag skulle ta det så hårt, och då var kuratorn jättebra att få prata med.
