Någon som dricker alkohol, för att dämpa sina problem/sorger..jag har flera barn?

Jag gör det. Alltså....självmedicinerar med alkohol.
Och jag har fyra barn.
Det händer ofta att jag väntar tills alla sover - och så tar jag mig en fylla.
Helt galet. Jag vet.

Min psykolog tvingade mig att gå till beroendeenheten i kommunen.
De kom fram till att jag inte var alkoholist.
Men jag missbrukar alkohol, det gör jag.

Kom nyss hem från stan - med en kvarter i handväskan som jag tänker dricka upp imorgonkväll.
Så jävla skönt att bli full och ...glad. Glömma alla bekymmer.
Fel fel fel...
Men så är det.

Du säger du missbrukar alkohol, för att du ska göra det så undrar jag hur det påverkar andra?
Sköter du dina åtaganden, eller skiter du i dom*?

Jag gör. Massor med sprit. Folk skulle bli chockade över om jag exakt sa hur mycket det är.

Inget jag stör mig så mycket på förutom att det är dyrt. Jag har ändå inget liv menar jag. Varken släkt, vänner eller nån att dela livet med. Tror inte jag vill ha heller.

Livet blir ju inte roligare för att man drar ut på det.

är för full för att svara, svarar i morgon...sorry

Ja, jag anser att det är ett missbruk när människor dricker för att må bättre. Alkohol är ingen bra medicin.
Det är klart att det, indirekt, påverkar min familj.
Jag blir bakfull, trött och får mindre tålamod. Det kostar rätt mycket också och vi har inte så bra ekonomi.

Nej, jag sköter mina åtaganden eller plikter. Ett städat hem, alltid mat i kylskåpet, alla har hela och rena kläder. Men det tar på krafterna när man också är bakis.

Nu har jag nyktrat till mig, lite skakig i händerna, men ingen direkt bakfylla

Varför jag startade denna tråd är för att se om det finns andra, speciellt med barn som lever som jag

Jag lever så här, har 3barn, en i skolan och två små hemma än så länge, på kvällarna (inte varje kväll, ca 3-4kvällar/v) dricker jag mig full, då ligger barnen och sover, men det känns inte bra att göra det, det är det ända sättet att slappna av på känns det som, någon som känner igen sig?

Jag känner igen mig!!! Två barn på 3 år och 6 mån. Är bag om box lullare. Liksom du ca 3-4 kvällar i veckan då jag dricker tills jag måste stupa i säng. Lever ensam me barna sen ett år tillbaka o vill bara få en skön stund för mig själv utan ångest o som du skriver få må bra en liten stund... Men känn ju inte ok...... Dåligt samvete över detta o vill bara få må bra..... Hur mår du i övrigt? Är du ensam?!

Min mamma drack för att dämpa sin depression, alt käkade lugnande. Hon kunde leva utan alkoholen, men orkade inte med sin depression. På den tiden var depp en skam, det fanns inga Mia Törnblom, inga forum på nätet, ingenstans att vända sig, så jag förstår henne.

Men så klart hon blev fullblodsalkis till slut. Till slut tar alkoholen över, det är inte längre en tröst utan ett måste. Jag har varit såå besviken på henne, men jag förstår att hon inte hade så många val. Men ni har val. Gör inte det här mot er själva och mot era barn. Kämpa! Skaffa hjälp! Snälla...

i svåra stunder när man måste va stark, tänka redigt, vara handlingskraftig osv osv gör alkoholen saken bara värre... INGET blir bättre av att man tar till alkoholen inget.  när nått e skirt, vill du att det ska bli mer saker som e skit då.. nä inte fan vill man det utan det man har försker man bita sig igenom (lätt å säga) men det e sant. har verkligen förståelse för dem som tar till flaskan, men inget blir bättre... vill man ha det bättre å det vill de flesta så avstå spriten, hur görna du än vill dricka.

Nej försök att söka hjälp. Du är inne i en destruktiv spiral. Alkohol är "nedåttjack" och leder till ångest och depression. Försök att finna bra relationer istället och skippa flaskan! Barnen kommer att tacka dig då!