svensk med muslim?

Kristendomen är ju också emot abort, men om du som kristen inte ser något fel i det är det ju inte säkert att han gör det heller bara för att han tillhör en religion som är emot abort. Gäller även andra saker, allt beror ju på hans inställning snarare än hans religion. 

joo jag vet att han är extremt mycket emot abort.  men det är nog inte de största skillnaden mellan oss. alltså. det är mycket tror jag. men kan de funka. jag är så splittrad.

Vad som kan bli det stora problemet är eventuell framtida barnuppfostran, där ni kanske har helt olika uppfattningar.
Och är han Svensk muslim, eller utländsk? En osäkerhet som kan uppstå vid en eventuell separation med barn är att det finns fall där den ena utländske maken/makan tar med sig barnen som bor i Sverige till sitt hemland och vägrar lämna tillbaka dem, medan andra bara hotar med det för att få sina viljor igenom. Och det omvända, om man flyttat till ett annat land och får barn där, kan man inte lagligt bara ta barnen och flytta "hem" till Sverige om förhållandet spricker. De här sakeran gäller ju oavsett om man är muslim eller annat, men sk. muslimska länder har ofta en helt annan syn på barnuppfostran än vad västerländska länder har, och den utländska familjens (typ pappa, bröder, kusiner, etc) grupptryck kan i vissa fall vara mycket stort.
Men om det bara handlar om er två, då är det väl bara ömsesidig respekt som gäller, för att få det att funka.

VIKTIGT!!!!!!

TS, lyssna BARA på dom som har EGEN erfarenhet!!!

Som jag... Är gift med en muslim som föddes och växte upp i hemlandet (det finns ju svenska muslimer numera), själv är jag inte religion öht. Det går hur bra som helst.

Kom ihåg: Det är DU som känner den här killen, inte främlingar på ett forum. Bara för att min musse är bra och sjysst behöver ju inte din vara det, och tvärtom.

En sak till, beroende på vad du menar med att vara "kristen", det kan ju betyda flera saker. Som kristen själv, och gift med en icke-kristen man är det inte alltid helt lätt att leva ett dagligt liv med vetskapen att jag kanske inte får se honom i himlen en dag.

jaa, jag planerar inte att skaffa barn med denne man, jag vill inte ha barn nu. och kanske inte på många år. så då kanske vi inte ens känner varandra längre.
men jag är mer osäker på om ja ska våga ge mig in i ett förhållande med denne man, han är inte så mycket äldre iofs. men har varit gift och har barn. och jag vill aldrig gifta mig någon gång. sen så tror jag att han kan se lätt på de där med att ge sin fru/tjej en örfil, och jag accepterar inte misshandel av något slag. vilket är fullkomligt normalt. men om han är uppfostrad strängt och med kanske viss misshandel? jag vet inte. det är mycket jag tänker på. för att jag har aldrig ens haft en vän som är muslim. och då jag nämnde om denna människa för min familj fick jag inte bra svar tillbaka. ganska mycket "fördommar" eller vad man ska säga.

Jag är sambo med en muslimsk kille, och vi väntar vårt första barn ihop. Det har inte varit en dans på rosor, just pga kulturkrockar. Han är uppfostrad på ett sätt och jag på ett annat. Dock visste jag från början att detta var mannen i mitt liv, och jag har alltid ansett att man får ge och ta i ett förhållande. Jag har inte fått offra saker från min svenska uppfostran, jag är inte olycklig och han har lika stor koll på mig som jag har på honom.
Och ja, de anser att det är fel att göra abort, för du dödar Guds barn. Men det är om det görs av fel anledning. Min kille vill t.ex inte sätta ett barn till världen, som inte är helt friskt, då anser han att det är bättre med abort.

Men, känn efter. Jag var också orolig i början, pga alla fördomar som min familj och jag själv hade. Det var jobbigt, men fördomarna slogs det hål på rätt så snabbt.
Lyssna på ditt eget hjärta, annars lär det bara dyka upp mer fördomar från folk som inte har nån erfarenhet eller så. Om som det stod, min kille är kanske inte på samma sätt som din, och tvärtom. Det är svårt att veta.
Lycka till!

tack så mycket! skönt o höra lite svar! oron finns där. men jaa. jag kommer inte hoppa in i något som jag kanske skulle gjort om det tex var en svensk kille. men det är ju bara positivt att vara helt säker på att det är det bästa och det man känner enligt hjärtat. men som sagt. finns mycket oro, som förstör, för han är fin mot mig. vet att det kanske inte är den bästa bakgrunden bakom honom. men man ka vel ändras och så. hur som helst så måste jag vara förskiktig, men det ska man vel alltid vara. egentligen..

är ingen av er aktia troende, fundamentalister eller äldigt religösa så är dte inga problem. D eflesta msulimer är ju som ilka"svenska kristna" som helst. Är uppuxna med en viss kultur, firar högtider och liknande men inte mer än så. Du får äll helt enkelt kolla a med honom om han ser det som ett problem. Ser DU det som ett problem?

Och jag har problem med min helyllesenska norrlänska mans "kulturarv" också. Du kan ju snacka om kulturkrock mellan mig, som är uppvuxen i invandrartät  stockholmsförort med allt vad det innebär, och min man som är uppvuxen på bondgård. Men finns kärleken och respekten överinner man det med

Vilken fantastisk svenska, ber om ursäkt. :/

Har varit gift med en muslim jag är svensk.Jag själv tyckte inte att vi passade ihop av många anledningar,delvis kulturkrockar som kvinnosyn och barnuppfostran.Har 2 barn med honom och jag tackar gud att det blev 2 söner annars hade jag nog inte haft dom kvar.Blev hotad till livet och fick ha larm med skyddad adress.Men som sagt alla är inte lika men deras uppfostran är oftast olik våran egen.

Planerar att gifta mig med en muslim från Jordanien. Vi träffades första gången för 4 år sen, det blev inget mer då. Efter det fick jag barn med en annan man, det förhållandet höll inte länge av olika anledningar. Sen träffade jag den här mannen någon gång ute och vi har hållt kontakten men jag har inte varit öppen för något förhållande. Vi träffades åter igen i slutet av förra året och jag har, tackar Gud, aldrig varit så förälskad i någon. Jag älskar honom av hela mitt hjärta! Men jag kan säga att oj oj vilka kulturkrockar! Nu har jag haft turen att träffa en ärlig man, vi diskuterar alla ev "problem" och han har fr första dagen varit öppen med hur han ser på förhållanden, kvinnor, barnuppfostran osv, och frågat mig om jag kan acceptera detta då han sagt att vissa saker kan han aldrig ändra sig om. Det har inte alltid varit lätt, men vi vill inte leva utan varandra. Tror det är viktigt att man talar om sånt här innan, för min del handlar det mycket om att ändra på vanor. Tex inte dricka, gå på krogen, inte äta griskött och klä sig "anständigt". Nu är ju inte detta någon direkt uppoffring fr mig då jag varken har behov av sprit, krogar ( slutade festa för 4 år sedan), varit veg i 6 år och min klädstil är helt okej. ( jag skulle aldrig dra på mig kortkort och urringat, där har jag varit förr :) ) Sen älskar han min dotter och gör allt för oss. Vi träffades först "olovligt", en muslim får inte ha förhållanden. Men jag respekterar hans tro och han vill vara en praktiserande muslim så vi ses inte sedan ett tag tillbaka. Däremot talar vi varje dag och funderar nu alltså på giftermål :) inget skulle göra mig lyckligare. Lycka till med din muslimske man, det är bra att du är försiktig. Men som i alla religioner, dåliga män finns överallt. Det är inte religionen det är fel på, det är ju individen. Kram