Skaffa kattunge när man har en vuxen katt. Svårt?

När vi skaffade Leo hade vi en kastrerad hankatt på 9 år som hette Jonas. Det gick toppenbra. Visst Jonas fräste lite i början och slog med tassen. Men snart var dom bästa vänner och Jonas tvättade Leo och var lite hönsig "pappa" .och visade hur en katt ska bete sig.

Fick dom mat så lät Jonas ALLTID Leo äta först även fast dom fått två skålar. Sen höll han koll på Leo så han inte skadade sig. Passade honom när dom var ute. Och försvarade honom från andra katter. Dom låg alltid och sov tätt tätt ihop. Tyvärr dog Jonas endast 10 år gammal och Leo sörjde LÄNGE sin älskade Vän/Pappa. 

menar du släppa ut som i släppa ihop de två katterna eller som i att släppa ut kattungen utomhus? om det är det senare så brukar man ju säga att man ska vänta några veckor så katten vänjer sig vid sin nya familj och sitt nya hem och förstår att det är där den hör hemma. personligen skulle jag ha väntat till våren, vi brukar göra så när vi släpper ut katter för första gången (vare sig det är kattungar eller vuxna) att vi är ute med dem och ropar på dem med jämna mellanrum så de inte går för långt bort av ren nyfikenhet. sedan tycker jag att det är skönt att OM de går vilse eller springer iväg på äventyr så riskerar de inte att fastna i snöstorm eller regnoväder, är de borta ett par dagar i vackert vårväder så är det ju oftast ingen fara, men är det uselt väder så stressar i alla fall jag ihjäl mig.

ang att skaffa öht är det ju jättesvårt att ge råd. vi har "skaffat" rätt många nya katter under åren då vi varit jourhem åt en kattförening, enda gången vi haft problem var när vi tog in en vuxen tamkatt, kattungar har aldrig varit några problem, de har liksom bara införlivats i flocken. men det är ju vår erfarenhet med just våra katter :) 

Jag o mitt ex hade Dogge 14 år och skaffade Dennis som kattunge. 
Dogge fick sitt liv tillbaka.
Han sov hela dagarna, vägde upp mot 10 kilo och blev kliad på magen.
(tog honom till vet. när jag blev tillsammans med med A, blev så chockad över den gigantiska katten. Veterinären skrattade o sa att den där katten lever sitt liv!)

När Dennis kom började han småkika efter honom till en början, kom han för nära gick han o sov någon annanstans. Men han var lite polis och var tvungen att kolla vad Dennis gjorde.
Sen blev dem bästisar, de gjorde allt tillsammans. Stod tillochmed på kö till kattlådan.
När Dennis var superliten hittade jag dem där tillsammans. Som att Dogge visade honom.
Haha.

Dogge blev 17 år, gick bort i Februari i år efter en inflammation. 

Jag och min nuvarande hade Vincent 7 månader och skaffade Pantera 7 månader. Pantera är inte katten som leker, så Vincent får leka med hunden.
Men de sover tillsammans, äter tillsammans och om Vincent varit borta i några dagar ligger Pantera i fönstret och väntar på honom.

Men även där tog det lite tid.

Tror det viktigaste är att katten får upptäcka den andra själv och bestämma vem som har reviret innan någon annan människa lägger sig i.
De brukar lösa det :) 

När vi skaffade kattunge blev inte våran katt glad. Vi skaffade en hane medan den stora katten var hona. Hon var dessutom gammal och senare fick vi red apå att hon var sjuk också. Inte konstigt att hon hatade kattungen som ville leka och böka hela tiden.
Men iallafall, i stort sett gick det jättebra. Det frästes osv men inte fårn kattungen. Kattungen löd minska vink. Våran hona uppfostrade honom som sin egen till slut.

När vi skaffade den stora katten(när hon var unge) så blev stora han katten fly förbannad. var borta i flera dagar men sedan kom han tilbaka och drämde till lilla katttjejen ordentligt. Efter det löd hon också minsa vink.
Då har alla våra katter kommit fårn hem där ägaren inte mådde bra och inte kunde ta hand om dem. En av katterna hade blivit grovt misshandlad, en svalt och en annan levde i misär.

Man får vara beredd på att katten blir tjurig. Det kommer någon annan som får uppmärksamhet och som "pissar revir" eller hur jag ska förklara. Det tar ju ett tag att vänja sig. Men det ska nog gå bra.

Om han har svårt för andra hankatter så kanske en hona vore att tänka på.

Det beror ju på hur mycket kompisar de är. Vår gamla katt fräste och morrade åt kattungen i 3 månader. Nu är de sams, men inga bästa vänner precis och ute går de åt varsitt håll.

Personligen skulle jag inte släppa ut en kattunge förän den är kastrerad och vaccinerad, och tillräckligt stor för att försvara sig, dvs när den är minst 6 månader.

Vi har fått hem vår kattunge nu. En bedårande liten lurvig tjej på 15 veckor, väldigt kelen och go . Än så länge har det inte vart några större problem. Vår hankatt bryr sig knappt om henne alls, sitter o glor lite på henne ibland, dock så morrar kattungen och reser ragg så fort han kommer i närheten och då vänder han och går. Så det känns väl mest som att det är hon som behöver vänja sig vid honom just nu.