• felisa

    Utredning-vilka krav?

    Jag och min kära make har ett bra tag nu funderat på detta med adoption. Vi är just nu uppe i ivf-försök, vill sätta igång även adoptionsprocessen.

    Det jag främst undrar över är detta med utredningen. Vilken slags person ska man vara för att bli godkänd som adoptivförälder?

    Vi har båda två bra, fasta jobb, bra boende, väl fungerande äktenskap, stort socialt nätverk, ja, vi är vad man kan kalla ganska så normala Det finns dock vissa faktorer som oroar mig, som jag misstänker kanske kan ligga till grund för att vår utredning inte blir godkänd Ni med erfarenhet av detta, kom gärna med synpunkter!

    Min man är något av ett "maskrosbarn". Han har haft en ganska så tuff uppväxt med en pappa som missbrukade alkohol samt narkotika (han har även några gånger blivit misshandlad). Min man hade dock den turen att han praktiskt taget fick bo hos sina morföräldrar under sin uppväxt, pga av omständigheterna. Morfadern, som var en mycket fin person, blev hans fadersgetstalt. Kommer denna bakgrund att ses som något mycket negativt i utredningen? Kan ju nämna det att min man aldrig själv dricker (han har inget intresse av det och jag dricker själv aldrig alkohol), han är lugn, fin och en bra person på alla sätt och vis. Han har sagt att en av hans största drömmar är att få bli en bra pappa, en sådan pappa som han själv aldrig fick..

    Och sedan vad det gäller sjukdomar, är det ett hinder om man medicinerar levaxin pga låg ämnesomsättning? Om man under sin tonår led av ätstörningar?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Utredning-vilka krav?
  • Chimamanda

    Vi håller på med vår utredning nu, och jag är väl inte "expert" på hur det går till innan jag själv har blivit godkänd.

    Som jag förstår det, är en stökig uppväxt inte ett hinder så länge som man i vuxen ålder har bearbetat vad som hänt och numera är en stabil och trygg person. Skulle man dock vara väldigt märkt av sin uppväxt och inte kunna komma vidare i ett normalt vuxenliv, så är det förstås inte bra. Viktigt att vara medveten om hur ens bakgrund har präglat en och vad man eventuellt behöver jobba med idag för att vara en trygg förälder, som sagt.

    Det medicinska vågar jag mig inte på att säga så mycket om. Kroniska sjukdomar som sätter ned förmågan att fullt ut ta hand om ett barn ses förstås inte positivt. Det där känner du förmodligen själv, om du har något fysiskt hinder eller ej.
    Lycka till

  • Cassidy

    Till att börja med, om ni vill adoptera så bör ni ställa er i kö i adoptionsorganisationerna nu eftersom det är många års väntetid innan man får skicka papper till de flesta länder!

    Alla kroniska sjukdomar och all medicinering kan skapa problem, men frågar man organisationerna om detta så får man bara svaret att de inte kan uttala sig innan de sett utredning samt specialistläkarintyg. Tyvär...
    Men du kan alltid ringa o fråga de på kommunen som sköter utredningen. De har ju i alla fall mer erfarenhet än vi som vill adoptera Glad

  • mor till två kina tjejer

    Tänk på att det som finns med i er hemutredning kommer att finnas tillgängligt för ert framtida barn. Att det kommer att sparas i er hemkommun, läsas av nämndemännen i socialnämnden, sparas hos adoptionsorganistatioen och i landet som ni väljer att adoptera från.

    Visst ska man vara ärlig, men låt saker få den dimention som de förtjänar. Din make är den han är idag, med det vill jag säka att fokus ska vara på idag och mindre på det som varit. Självklart ska det finnas som bakgrund, men försök få er hemutredare att hålla sig i nutid och inte se på tidigare problematik.

    Själv tycker jag tex att det står lite för mycket om våra fertilitetsbehandlingar i vår hemutredningen, till de länder som behöver den informationen behövs ändå ett intyg på infertilitet - det hade inte behövts stå i utredningen.

    Tänk på att hemutredingen är underlag för val av adoptivföräldrer, i vissa länder får mödrarna välja adoptivföräldrar till sina barn.

    Din sjukdom är säkert inget hinder för medgivande i Sverige, men flera länder accepterar inte vissa sjukdommar.

    Ställ er i kö hos de olika adoptionsorgansiationerna och gå den föräldrarutbildning som er kommun rekommenderar inför hemutredning.

  • felisa

    Tack för era svar! Ska absolut ställa mig i kö, skicka in alla papper osv så fort som möjligt!

    Ska följa ert råd om att vara ärlig, men att uppehålla sig vid nuet. Kan ju nämna att min man har haft en svår uppväxt, utan att gå in i detaljer. Istället trycka på det faktum att det har gjort honom mer medveten om föräldrarollen och starkare som person. Min man ser verkligen inte tillbaka på det som har vart, han har förlåtit allt och alla, och är en helt normalt fungerande person (fast mer underbar än de allra flesta enligt mitt tycke  

    Jag kommer ändå att bli förvånad om detta med min medicin skulle sätta käppar i hjulet. Låg ämnesomsättning är något av en kvinnosjukdom, många kvinnor lider utav detta utan att veta om det. Det är inte farligt (i de allra flesta fall, finns säkerligen undantag), men medicinering sätts just för att man ska slippa yttringarna av den låga ämnesomsättningen (i mitt fall frusenhet, ofta förekommande huvudvärk, oregelbunden mens). Påverkar inte mitt liv på något sätt, annat än att jag tar en tablett varje morgon. Både jag och mannen är friska och krya, senaste jag var sjuk var för tre år sedan (svår förkylning).

    Nej, vi får helt enkelt se hur allting går och hoppas på det bästa!

     

  • Emeli
    felisa skrev 2010-10-02 14:06:26 följande:
    Tack för era svar! Ska absolut ställa mig i kö, skicka in alla papper osv så fort som möjligt!

    Ska följa ert råd om att vara ärlig, men att uppehålla sig vid nuet. Kan ju nämna att min man har haft en svår uppväxt, utan att gå in i detaljer. Istället trycka på det faktum att det har gjort honom mer medveten om föräldrarollen och starkare som person. Min man ser verkligen inte tillbaka på det som har vart, han har förlåtit allt och alla, och är en helt normalt fungerande person (fast mer underbar än de allra flesta enligt mitt tycke  

    Jag kommer ändå att bli förvånad om detta med min medicin skulle sätta käppar i hjulet. Låg ämnesomsättning är något av en kvinnosjukdom, många kvinnor lider utav detta utan att veta om det. Det är inte farligt (i de allra flesta fall, finns säkerligen undantag), men medicinering sätts just för att man ska slippa yttringarna av den låga ämnesomsättningen (i mitt fall frusenhet, ofta förekommande huvudvärk, oregelbunden mens). Påverkar inte mitt liv på något sätt, annat än att jag tar en tablett varje morgon. Både jag och mannen är friska och krya, senaste jag var sjuk var för tre år sedan (svår förkylning).

    Nej, vi får helt enkelt se hur allting går och hoppas på det bästa!

     
    Levaxin brukar inte utgöra något hinder för att få adoptera.
  • Gnista

    Jag har också hypothyreos och åt vid vår första adoption levaxin. Med ett läkarintyg som intygade att det på intet sätt var en allvarlig sjukdom (jag har en mycket mild form iofs, medicinerar inte ens nu) adopterade vi från Colombia.

    Lycka till

Svar på tråden Utredning-vilka krav?