Frågor till förskolelärare om inskolning

Hej!

Förstår att det är hemskt att lämna ett gråtande barn. Har själv gjort det många gånger och det skär i hjärtat på en.

Jag jobbar på en förskola och tycker att det låter som en helt normal inskolning (JAG ÄR ÄRLIG!).
Vi har många inskolningar på min förskola på småbarnsavdelningen just nu. Och jag lovar dig att det gråts VÄLDIGT mkt. Man är helt slut, efter att bara varit där några timmar. Alla barn vill sitta i knät och gråter om man släpper ner dem på golvet. Och självklart varierar det från barn till barn. Beroende på vilket band man haft till sina föräldrar innan. Om man varit hemma mkt med mamma osv.

Det enda råd jag kan ge är att håll ut, det blir bättre. Försök att vara stark för din sons skull. Försök att inte visa att du tycker det är jobbigt. Man får stålsätta sig och gråta när man är utan synhåll för barnet. För ser han att du gråter, så överförs den otrygga känslan till din son.
Jag har haft många föräldrar som langat över sina barn, svalt hårt och inte vänt sig om en gång när de gått. Och jag förstår precis varför.
Jag tycker du kan ringa till förskolan under dagen och fråga dem hur det går. Så du slipper gå och fundera hela tiden. RING, så kan du släppa tanken en stund. Vi råder våra föräldrar att ringa hur många gånger de vill.

Jag har aldrig varit med om att man har avbrutit och börjat om. Utan man kämpar på och till slut blir det lättare. Sedan kan det komma ner perioder ingen. När barnet är ledset när man lämnar.

Lycka till! Jag tror det blir lättare snart!

Slipp gråt och be personalen att prova 3 dagarsinskolning. Då är föräldrarna med 6-7 timmar i 3 dagar och får se hela verksammheten. Föräldrarna blir trygga och då blir barnen trygga. Har själv provat att inskola många barn med otroliga resultat. Lycka till

låter som en helt normal inskolning när det gäller barn i den åldern. och ja, det blir i princip alltid bättre som de säger. jag brukar säga som så att bättre att de är ledsna nu, de blir ofta lugnare/tryggare sen. de inskolningar som går smärtfria får ofta ett bakslag en tid efter...

Tack så mycket för era svar, känns bättre att få höra synpunkter från flera håll. Man är så orutinerad som förstagångsförälder när det gäller sådant här. Vi ska kämpa på och ser fram emot dagen då han knappt tittar åt en när man ska lämna honom......

nu vet jag ju inte hur ni är mot er son i dessa situationer, men barn är SÅ duktiga på att läsa av föräldrarna. de kan märka av minsta osäkerhet. det spelar ingen roll om man öppet är ledsen eller påpekar saker inför de. de kan känna av det även om man tror att man inte visar nåt för dem. så om ni känner er osäkra försök att jobba med det för att sen med det kunna stärka i son.

jag förstår vad du menar och jag tror säkert att han känner av att vi också känner oss lite spända och nervösa för lämningen. Jag försöker prata positivt om dagis o personalen hemma och när vi är på dagiset men jag tror också att det blir lite överdrivet ibland för man vill låta såå glad när man pratar om det....och det kanske han också känner av??

som sagt, även om ni ej visar det (vad ni själva tror) så tror jag sonen känner av det. men säger inte att det är lätt att inte visa nåt. som jag skrev ovan låter det som en fullkomligt normal inskolning, framför allt med tanke på sonens ålder...

Så var vår kille oxå och jag tror det beror på att han inte kände sig trygg där. Inskolningen gick lite för snabbt man skulle börja lämna redan dag 3 och de började med utflykter redan under inskolningen. Han hade ingen i personalen som han hade knytit an till. Vi tog bort honom nu och väntar på ny plats om ett år. Kommer säkert bli jobbigt igen men då ska vi vara lite mer bestämda med inskolningen och KRÄVA att få ta det lite lugnt.

Lakritstrollet 75: vi sitter i precis samma båt. Det gick väldigt fort för oss och vi var inte ens där länge dag 1-2.
Ska var a2 timmar i dag och 2 timmar i morgon. Sen kommer jag kräva att vara med hela onsd-fred om det inte blivit bättre.
LYCKA TILL nästa gång och även till Solen09