Vad gör man om man är oense om ett barn till?

Tjata inte på honom! Med tjat kommer man ingen vart. Du kan inte förändra honom eller hans sätt att tänka. Den enda du kan förändra är dig själv.

Fundera över hur viktigt det är för dig med ett barn till? Så viktigt att du kan tänka dig att skaffa det med en annan man?

Skriv ned alla för- och motargument på en lista. Läs upp för mannen, en gång räcker, annars blir det tjat.

och tvärtom tycker ju HAN att DU är egoistisk som tjatar om ett till....... ?

nånstans tycker jag ju att ni ska försöka prata ut om det - UTAN  en massa tårar, tjat och anklagelser.. Lyssna på honom vad han har att säga, varför är han nöjd med era två tex? Ligger det kanske något i det?  Och tvärsom, få honom att förstå hur du tycker och resonerar om ett barn till.

Sen vet jag inte hur gamla ni är men är ni inte i medelåldern har ni ju gott om tid på er att vänta i så fall. 

En bra kompromiss just för tillfället är att kanske enas om att ett visst datum ska ni prata om detta igen och se hur ni tänker och tycker då? Prata om det igen om kanske 6-8 månader eller om 1 år.

ha ha - du hann före.. tänkte skriva detta som ett tillägg! 

Tack för svaren, han tycker det är bekvämt med 2 barn så vi kan ta "hand om" ett var, sen är han uppvuxen med ett syskon och alla hans syskon har 2 barn och vill nog inte gärna vika av från mängden. Jag kanske tjatar lite men inte att jag tvunget vill ha ett till, mer om han har funderat på det och jag har sagt att han ska fundera på det och så pratar vi om det om någon månad men jag får samma svar från honom då så det leder ingenvart. Vi är mellan 35-40 båda två så det är hög tid om det ska bli kan jag tycka. Det jag är rädd för är ätt jag ångrar att jag inte skaffade en tredje och sen är det för sent. Inte så att jag vill ha ett tredje barn med en annan man, ska det bli så ska det bli med honom, han är ju min älskade.

om man vänder på frågan, hur skulle han reagera om du blev gravid trots p-medel  eller trots att ni varit försiktiga? Skulle han kräva en abort eller skulle han acceptera ett barn då?

Du ska givetvis INTE bli gravid mot hans vilja.. men svaret om en abort kan ge dig en viss vägledning om vad han har för tankar och känslor.  Kanske han faktiskt vill men är rädd för att ta själva beslutet? Just med tanke på att ingen annan har tre barn omkring er?

sen får du kanske också leva med vetskapen om att vissa kvinnor alltid längtar efter en till.

det är kanske bara så att du är en av dom men att andra faktorer omkring dig gör att du inte får ett till.

Jag själv har tre barn men skulle lätt kunna föda tre till, men mitt liv tillåter inte flera barn och det är en sorg och en vetskap jag får leva med helt enkelt. Jag kan inte ens få ett barn till. det är liksom färdigt med det.

Nej han är såpass mänsklig att han skulle aldrig kräva en abort. Sen har vi inte skydd heller så han vet ju vad som kan hända. Jag vill absolut inte bli gravid mot hans vilja, vi måste vara 2 om det. Jag har många vänner som har 2 barn och en del säger att de vill gärna ha en trea men är rädda att ta vatten över hvudet, att man kommer att orka, så startar en med fler barn så är jag säker på att fler kommer med. Har en vänninna som har 2 och hon säger att hon är hur nöjd som helst med 2 och jag vill också känna mig nöjd....känna att det är färdigt med den delen i mitt liv. Känner nu att jag inte är klar....

Hej TS och andra i tråden!

Du är inte ensam, tvärtom så är vi nog ganska många i samma sits som du.

Jag har två underbara barn, en av varje som är födda 05 och 07. Jag är 35 och han 38 år. I tre års tid har jag gått och mått dåligt över att det saknas en till. Min man tycker att räcker med två (av praktiska skäl) och att vi utmanar ödet om vi skaffar en till. För mig är det extra jobbigt då det är jag som många andra kvionnor som drar det tunga lasset hemma. Jag lämnar, hämtar, åker på aktiviteter, nattar, väcker mm. Ok, min man tjänar betydligt mer än mig men han förväntar sig middag på bordet när han kommer hem osv. Varför får då inte jag avgöra hur många barn jag vill ta hand om?
Sen handlar det inte om att jag tjatar eller vill fiffla till mig ett barn för det skulle jag aldrig göra! Man ska vara två om det beslutet enligt mig. Men vad är rätt och vad är fel? Ska jag gå och må dåligt i flera år till och sen kanske alltid känna att han missunnade mig ett barn? Eller ska han gå och känna sig lurad och inte älska ett barn till? Ska tillägga att även min man fuskar en del med skydd...
Ibland undrar jag varför vi inte ens kan diskutera ämnet.... Jag har funderat på att lämna men det känns inte rätt, jag älskar min man men vet inte hur vi kommer bort från den här situationen. Jag tar gärna emot råd...

Jag har gråtit tyst på toaletten varje gång jag fått mens, jag ser på mina barn och hela mitt hjärta slits itu för det saknas en....

Förlåt, det blev långt.... Kram TS

Till: Jag med!
Usch så hemskt det låter, jag är inte riktigt där än och jag hoppas att jag aldrig behöver hamna där heller. Jag känner igen mig i det du skriver, varför missunna mig ett barn till om det är min högsta önskan? Vad är det som är så hemskt eller illa med att skaffa en till? Det jag är rädd för att gå hela livet och alltid återkomma till tanken att det saknas en...Kram till dig och jag hoppas att det löser sig för er....

Min mamma ville ha fyra barn och pappa ville ha två. Jag var det andra, sen kompromissade de om ett tredje... Fast då blev det tvillingar :)

Haha! Vilken tur för henne!!

det är jätte jobbigt jag vet! Men ja var dum o blev gravid ändå och det krossade oss , nu lever vi i sär o det är hemskt för barnen.
man kan inte tvinga någon men man kan välja att lämna någon

ett bra tips jag fick av en kurator:

Sätt er ner med papper och penna och skriv alla för och nackdelar med ett barn till. Lämna över listorna och jämför varandras, diskutera det som blir lika och det ni tycker olika. Kan ni komma fram till en lösning över det som ni har skrivit?

det här hjälpte oss då vi satt fast i ett "nej-ja" ... han sa nej och jag ja... vi kom ingenstans utan blev bara mer och mer osams. En kurator räddade oss och lärde oss att se saken ur ett annat perspektiv.

Hur vi löste det?  Vi avstod ett barn till och jag satsade istället på att utveckla mig själv och ta itu med mig själv som den vuxna kvinna jag aldrig haft chansen att vara.

Idag är jag sams med tanken på att inte det blev ett till barn, det gav mig istället chansen att bli något jag alltid drömt om. Idag jobbar jag som sömmerska på heltid och jobbar hemifrån. Något jag aldrig kunnat göra med ytterligare ett barn till i familjen.

så se det kanske ur ett annat  perspektiv ?

Bra tips men min man vägrar att göra sådana tramsiga saker.
Vad ger honom för rätt att bestämma? Hur kan man gå vidare efter att en måste ge sig. Tyvärr känner jag att vi glider ifrån varandra, det börjar bli en kyla som tränger sig in. Det jobbiga är att vara så ensam i detta, har ingen som ens vill försöka förstå mig.

Har du sagt precis det där åt honom?   - Vad ger honom rätten att bestämma?

Nej faktiskt inte. Det kanske är ett sätt att öppna för en dialog. Just nu går vi mest och tjurar åt varsitt håll. Ska kanske prova det. Det jobbiga är att våra samtal slutar med elaka verbala angrepp och då ger jag upp direkt för det är inte min grej att sjunka så lågt. *suck*

Men det är väl bara bra att du känner så att du inte vill sjunka så lågt. Jag pratade med min sambo igår igen och föreslog positiva och negativa saker på ett papper, jag ska göra mitt idag och se om han har engagerat sig men det. Han är itne helt oäven, mer säger att han inte är säker.... tycker samtidigt lite synd om honom för han vill verkligen inte såra mig samtidigt som han säger att han är rädd att det ska förstöra allt som vi har nu, Han tycker allt flyter på bra nu och vill inte förstöra det.

...till dig TS. Jag och min man har också varit i den situationen. Han tyckte att vi hade det så bra och ville inte riskera att förstöra det vi hade. När han sa det så började jag fundera... om man ska skaffa barn så är väll den bästa tiden att göra det när man har det som bäst? Inte vill man väll skaffa ett till barn om man inte har det bra i förhållandet? Nästa gång ämnet om att skaffa ett till barn kom upp sa jag det till honom. Sen sa jag inte så mycket mer. Men efter ett tag (några veckor) kom HAN och började prata om för o emot ett barn till. Vi hade några sådana diskussioner och tillsist slutade med att det blev en till, eller ja, iaf försök till en till. Än har det inte gått hela vägen men hoppas på snart.

Bra tips! ska nog föröska med detta