Hur kommer vi vidare?
Hej!
Vi är ett par som är oense om att skaffa ett till, ett tredje barn.
Vi har två barn som är 5,5 och 3 år som jag älskar överallt annat på denna jord. Varje gång jag ser på dom så saknas det en. Jag mår fruktansvärt dåligt över att inte få ett till barn och jag har nu mått så i tre år.
Min man tycker att räcker med två (av praktiska skäl) och att vi utmanar ödet om vi skaffar en till.
För mig är det extra jobbigt då det är jag som många andra kvinnor som drar det tunga lasset hemma. Jag lämnar, hämtar, åker på aktiviteter, nattar, väcker mm. Ok, min man tjänar betydligt mer än mig men han förväntar sig middag på bordet när han kommer hem osv.
Varför får då inte jag avgöra hur många barn jag vill ta hand om? Jag kommer aldrig tjata eller lura mig till ett barn eftersom jag anser att man måste vara två om beslutet. Jag älskar min man men det är sliter oss itu. Vi pikar varnadra och jag ser att barnen, framför allt 5-åringen mår dåligt över våra dispyter och gräl. Jag vill inte lämna honom men snart känner jag att jag måste för att våra barn ska få lugn. Det känns som om jag står med en fot nere i en djup depression.
En sak som är väldigt jobbig är att han ibland kör oskyddat men inte kommer i mig...vad f*n vill han? Han vet ju hur barn blir till. Han vill absolut inte diskutera ämnet men jag gråter inne på toaletten varje gång mensen kommer.
Hjälp mig!
