Trött på bråk med min mamma - vad göra?
Min mamma och jag har så länge jag kan minnas (jag är nu 23) alltid bråkat och det är om totalt onödiga saker.
Hon kan t.ex. bli jätte arg för att jag inte vill att hon ska boka in en middag runt kl 19 eller senare på kvällen då våran son ska sova runt den tiden utan jag ber henne att lägga den tidigare, det är dessutom vardag.
Självklart kan han få somna för natten vid 20.00 men min syster har en dotter på 2 år och hon ska också sova runt 19 och det är nästan omöjligt för dom att få henne att sova när hon är övertrött.
Och när jag säger det till min mamma så flippar hon ur totalt och skriker och härjar om att jag måste ställa upp på henne någon gång (jag ställer upp nästan jämt), det enda jag frågat är om vi kan tidigarelägga middagen, kanske runt 17-18 istället.
Igenkligen så börja hon prata om middagen när jag frågade henne vilket datum hon skulle åka utomlands då jag var orolig för henne ang. terrorhoten men det svarade hon aldrig på.
Hon kan även bli jätte sur för att jag inte vill följa med henne till min syster för att jag vill vara hemma och inne så mycket jag kan med våran son som är jätte förkyld så han får vara hemma och vila och ta det lugnt istället, då blir hon jätte sur och bråkar om det och det slutar ALLTID med att hon slänger luren i örat på mig.
Vad ska jag göra? är så trött på allt bråk hela tiden, varje gång vi pratar så börjar vi bråka och jag är trött på det.
Det går inte att bryta kontakten för då mår jag dåligt över det istället, vad jag än gör så är det fel enligt henne och jag är så elak mm. och bryta upp helt anser jag att man inte gör med sin mamma så länge det inte är något jätte jätte allvarligt, tex. misshandel osv.
Så som sagt, vad tycker ni jag ska göra? är så trött på allt bråk nu att jag snart går under av stress.
Ska nog tillägga att mina föräldrar skilde sig för ca 7-8 år sedan och mamma har inte kommit över det än utan går fortfarande och pratar massa skit om min pappa och hans nya sambo, fast jag har sagt åt henne att jag inte vill höra på det så ignorerar hon det utan fortsätter, och menar att hon måste ju få prata med någon om det, och jag och min syster har föreslagit att hon kanske ska gå och prata med en psykolog om det istället men hon vägrar.
Jag har även föreslagit att vi alla 3 (jag, min syster och mamma) ska gå till en familjerådgivare och prata men hon nekar att hon har problem och gör fel utan det är VI som gör fel och bör prata med någon.. som sagt, vad ska jag göra?? vill inte att min son ska växa upp i ett sånt här förhållande.
