P-piller Qlaria

Jag använder qlaira. Fick dem för att jag mått dåligt av andra p-piller och inte vill ha spiral. Första tiden blev jag väldigt nedstämd, nästan så att det skrämde mic själv. Men sen när kroppen vant sig så mår jag mycket bättre än jag gjort med de andra. Det där med att man ska blöda 2 dagar har dock aldrig fungerat - jag har alltid blött i minst 5, men så är jag en storblödare..  

Jag undrar också lite om p-pillret qlaria. Hur är det? Får man mindre finnar av det? Går man upp/ner i vikt? Sen undrar jag om någon har slutat med qlaria och vad som hände då?
Jag åt yasmin innan och fick en massa "biverkningar" när jag slutade. Så nu äter jag dem igen vilket jag inte är glad över. Helst skulle jag inte äta något alls, men tyvärr känns det som att det är det bästa valet av två dåliga.   

Prova qlaira, men va uppmärksam på om du blir nedstämd.. Jag har försökt nu i några månader till och har nog aldrig gråtit så mycket som jag gör nu över skitsaker sen jag va ung tonåring. Ska tala med min barnmorska i januari om att byta.. Har dock provat det mesta och det enda som finns kvar nu är långtidsverkande.. Ska starta babyverkstad nästa år så det känns inte så mkt lönt..

Så du är alltså inte nöjd med dem. Vad tråkigt. Jag är ganska känslig i vanliga fall, så det vore skönt om det inte blir värre. Angående vikt och finnar, hur har du upplevt det?
Jag körde med billingsmetoden då jag inte hade hormoner och gillade den. Kanske något för dig?   

Jag har gått upp 6 kg sen jag började med qlaira, men det kan också ha att göra med att det är mitt första år som sambo.. :P Får kanske en finne var annan, var tredje månad, men det får jag även utan p-piller.

Har aldrig hört talas om billingsmetoden.. Vad är det? Anledningen till att jag tar p-piller är att minska mensvärk och blodförlust.. Hade 11 fristående sjukfrånvarodagar förra året pga mensvärk. Sen va jag alltid trött eftersom jag hade lågt blodvärde. Allt det är bättre nu. Det värsta för mig har varit humöret. Har stått ut till nu, men känner att sambon blir lidande och det är det inte värt.

Har man problem med blodförlust, börja med hormonspiral istället.
Har man problem med  att man blir nedstämd verkar det ju helt idiotiskt att fortsätta. Varför gör man det?
Finns massor av hormonfria preventivmetoder. 
kopparspiral,  FemCap-pessar, Milexpessar med Contragel, den ofarliga pessargelen. 
Billingsmetoden, kvinnlig kondom osv osv
Läs mer på t ex www.preventivmedel.com 
Qlaira är precis likadant som andra p-piller men är bättre för miljön. Då hormonerna från urinen bryts ner. 

Jag ville ge det en chans och se om det stabiliserade sig,  vilket det inte gjort. Har haft kontakt med barnmorskan under hela tiden. Är lite "sista alternativet" när jag inte vill ha hormonspiral. Funkade inte med ring heller. Nytt samtal med barnmorskan väntar i januari. Har varit pressad från jobbet att ta dem eftersom jag varit borta så mycket. De har tvingat mig till möten med arbetskonsulent för att diskutera frånvaron och chefen vaktar mig som en hök. Får inte ens flexa ut för huvudvärk. Har fortsatt ta pillerna för att vara "samarbetsvillig" med arbetsgivaren. Fick höra att jag va en belastning, både ekonomisk och social, på arbetsplatsen och att jag måste göra något åt detta
-Jo, jag söker nytt jobb.
Tror du jag gör mig själv deppad för att jag vill? Va idiotiskt.

Tant S. Varför "ge det en chans" ifall det stabiliserar sig. Det gör det förmodligen inte. Du går bara djupare ner i en depression. När man har så allvarliga biverkningar ska man sluta. Din medicin, dvs p-pillren är inte livsviktiga för nån sjukdom. Det är väl självklart att ingen ska behöva må som du. Dessutom ska du kräva att din barnmorska anmäler din depression som biverkning till Läkemedelsverket. Nu tror man att det är ca 10-15% som blir nedstämda. Men du verkar inte nedstämd utan värre än så. Gråta över skitsaker, det är INTE "nedstämdhet". Men då ska du ju varken ha kopparspiral eller hormonspiral.
Ta reda på mer själv om t ex pessar. Du kan äta tabletter för att minska blodmängden vid mens, för att få upp ditt järnvärde. Hur har du det med ditt  S-ferritin. Man kan bli väldigt lättretlig om det är lågt. Själva Hb kan vara ok ändå.
Kan du ha endometrios? 

Vilket skitläge på jobbet. hoppas det fixar sig på alla fronter. Jag ansåg inte du var idiotisk, bara att man sällan får adekvat hjälp när man har det som du. Utan uppmanas att fortsätta med hormoner, hur dåligt man än mår. 

Så där ont är INTE normalt att ha. Låter ändå som endometrios.
Du skulle verkligen behöva nån extra bra och duktig läkare som inte har p-piller recept ingraverat i hjärnbarken. Och som verkligen lyssnar på hur du mår. Förmodligen behöver du "överdriva" hur ont du har, hur dåligt du mår psykiskt, för att de ska förstå hur du egentligen har det.
Börjar du använda menskopp kan du exakt mäta hur mycket du blöder.

En del blir faktiskt bättre av att lära sig Billingsmetoden, när man hela tiden vet var man är i cykeln och kanske också kan planera in lite "vila och värme" dagar med bättre smärtstillande medicin än du haft tidigare. Eftersom man vet när mensen kommer, när man vet när ägglossningen sker.

Det enda som kanske är positivt är du eventuellt kan bli bättre efter att ha fått barn. 

Hm, när jag tänker på dig så känns det som om det är mycket som är i obalans på nåt sätt, så att du inte hinner ikapp liksom. Men det är som grunden i det hela utgår från det hormonella.
Ta dig själv på allvar och läs in lite själv innan du träffar barnmorska och läkare. Ha gärna nån med dig som kan höra vad som sägs och kan bekräfta hur illa det verkligen är. Var lugn, gråt inte, men var (över-) tydlig med hur svårt du har och att det inte är ett nytt p-piller recept som är lösningen. För det är det inte. Lycka till! 

Jag ringde faktiskt till barnmorskan idag, fick en tid till imorgon redan! Den här barnmorskan jag har nu är den enda som nånsin tagit mig på allvar sedan skolsköterskan i högstadiet för tio år sedan. Förhoppningsvis skriver hon en remiss till gynekologen. Pratade även med chefen och berättade hur jag har haft det. Känns svårt för jag vet att jag kommer må bättre allmänt psykiskt av att sluta, samtidigt kommer jag få otroligt ont, PMS och ångest för att jag "sviker" kollegorna genom att vara borta så mycket. Billingmetoden verkar bra, men mitt bekymmer är inte rädsla över att bli gravid, hade kanske tom varit välkommet. Sen har sambon inget emot att ha kondom. Är mer rädd för att ha ont. Vill inte ligga på jobbets toagolv och kräkas och tvinga pappa att hämta mig på jobb för att jag inte kan ta mig hem själv. Känns inte som att det finns någon lösning. Får va gravid en gång om året fram till jag blir 45.  

Tack för stödet iaf!

Barnmorskans vikarie tyckte jag skulle prova östrogenfria minipiller. Får se hur det går.. 

Och varför ansåg hon det? För att du återigen ska "prova"? För att hon egentligen inte vet vad hon ska hitta på? Med enbart progesteron, så kan du ju ändå ha kvar ägglossningen, om du inte har ett läkemedel med hög dos gulkroppshormon, som Cerazette. ( p-piller är läkemedel) Vad var själva tanken?

Billingsmetoden är en metod att lära känna själv. Man kan sen väljer om man ska undvika graviditet eller inte. Fördelen är att man vet när mensen kommer och man kan kanske förbereda lite på jobbet. Eftersom man vet när man har ägglossning och lär sig hur många dar man har mellan ägglossning och mens. Har man oregelbunden mens, så vet man ju aldrig när man kommer att få så ont annars. 

Du skulle kunna ev få hjälp via en mycket duktig akupunktör. Bor du i Stockholm så finns en Dr Nie, med privatmottgning. Mycket speciell, mycket duktig. På Stora Essingen.
Om dina systrar också har besvär, vad gör de. Hur har/hade din mamma det med mensvärk? 

Försök att läsa in dig mer själv om endometrios, läs bipacksedeln ordentligt. Fundera på hur du ska klara av allt så bra närmaste tiden, så du orkar ta tag i allt ihop en sväng igen snart.
Sy en vetevärmare, se till att när du har ont att andas. Låter dumt, men är bra. Det är så man klarar förlossningssmärta t ex. Åh, jag tycker verkligen synd om dig. Man kan inte blomma som den man är när man har det som du. 

De va cerazette jag fick. Sen tyckte hon att jag skulle ta antidepressiva för deppigheten och ville inte riktigt lyssna när jag sa att besvären kommit när jag tagit p-piller "så allvarliga besvär får man inte av p-piller så det beror säkert på nånting annat. hur har du det hemma?". - jotack, jag har det faktiskt skitbra hemma och egentligen på jobb också (förutom med chefen).  
Jo, det kändes som att hon gav mig cerazette för att hon inte visste vad annars när jag inte ville ha spiral. Hon tyckte jag skulle ha kopparspiral (tydligen vill hon att jag ska förblöda). Satt där i ca 5 minuter totalt och på de minuterna hade hon förkastat vad jag upplevde totalt och kallade mig istället psykiskt sjuk.
Får prova de här cerazette nu om inte för annan anledning än att kunna utesluta dem.

Vetevärmare funkar inte riktigt.. Måste ligga som en boll och skaka med ena foten tills jag somnar, enda som fungerar (jo, då ser man knäpp ut). Men tack för tipsen och stödet!
Mina äldre systrar har jag inte så mkt kontakt med, men min yngre har liksom jag dagar då hon bara ligger ner. Hon har inte börjat med andra preparat än smärtstillande, vilket funkar för henne. Hon är student och har inte kravet på sig att fungera varje dag ännu.
Min pappa har faktiskt provat akupunktur för andra besvär.. Ska se var han går nånstans.

Ska läsa mer om Billingsmetoden, som du säger kunde jag då planera in dagarna då jag vet att det är som värst och inte boka in något på jobbet de dagarna så att kollegorna inte blir belastade om jag måste stanna hemma. Men det är en ekonomiskt fråga också.. en karensdag är mycket pengar :/

Om alla som får depression av p-piller krävde att det skulle anmälas till Läkemedelsverket ( som vill ha in biverkningsanmälningar!) så skulle vi äntligen få se hur otroligt vanligt det är med att bli låg av p-piller. Men man skyller på att man är tonåring eller har det svårt på andra sätt.
Jag blev gravid med kopparspiral, gjorde abort och blev sen påtvingad p-piller. Grät i ett år och var djupt deprimerad. Aborten var inga problem för mig, men jag trodde ändå att det berodde på den. När jag slutade med p-piller mådde jag bra direkt. Men det tog jättelångt tid innan jag fattade kopplingen, eftersom det hela tiden negligeras. Vissa psykmottagningar börjar med att ta bort p-pillren.
Men att dels äta p-piller och sen antidepressiva, ja då finns det i alla fall ingen idé att ha sex längre. Minskad lust och orgasmförmågan minskar/ försvinner.
Och sex är ju ett bra sätt att få kraft och må bra och också få mindre ont vid mens..
Mycket av det här med hur vi funkar som kvinnor är ärftligt. Men blev din mamma bättre sen hon fick barn?
TENS? Kanske skulle funka. Men på nåt sätt tror jag att med rätt akupunktör skulle du få hjälp. Och inga hormoner alls...  de trasslar till det.

Hej!

Tråden kanske är gammal men jag chansar! Har ätit qlaira i ca 5 månader nu och de sista månaderna har jag fått mer och mer ångest och gråter nästan dagligen. Eftersom jag varit sjuk länge går jag regelbundet hos läkare och var där idag. Hon ville då att jag skulle börja med antidepressiva och ångestdämpande men jag funderar mycket på om jag ingen reagerar på ppiller. Mådde fruktansvärt dåligt på Yasmin när jag började med dem förra sommaren och fick sluta med dem. Men när man läser om qlaira i FASS verkar nedstämdhet och ångest ytterst ovanligt! Och jag behöver eg ppiller för att hålla ordning på vikt hud och blödningar (extrema). Så jag vet inte hur jag ska göra.... Någon med erfarenhet?

Jag läser tråden ovan och det här är Främst till dig Tant S. Jag reagerar på att du skriver att de inte tror att det är Endometrios. Det finns är förhållandevis lätt stt ta teda på om du har det. Innan det kan ingen gissa sig till en diagnos. Be om ett Ultraljud hos en specialist. Hittar de inget då kräv titthålsoperation! Utan att göra det tycker Jag det är helt vansinnigt att de avfärdar det. Jag hade som du mellan jag var 15-18. Jag ville hoppa från balkongen för jag hade så ont varje gång jag menstruerade. Men så hade jag en kunnig gynekolog som sa: det är inte normalt att ha så här ont. Ingen kvinna ska behöva ha det. Vi gör ett titthål på dig. De hittade små ensometrioshärdar, men tog min smärta på allvar. Jag fick hormoninjektioner. Prata om sjukdomen. Samt rekommendationer inför framtiden. Min mor har haft lika ont som mig men ingen tog någonsin henne på allvar. Det är inte heller att bli avfärdad, eller sedd på som psykiskt sjuk för att man mår dåligt av hormoner. De preparat som finns idag är bättre än för femtio år sedan och ändå säger det inte mycket. Kräv att bli bemött med respekt. Att bli lyssnad till. Och stöter du på en kvinna till som barnmorska som förlöjligar dig, berätta för henne att det finns en särskild plats i helvetet för de kvinnor som inte hjälper varandra. Och jag håller med föregående skribent. Anmäl biverkningarna.

Provade Qlaira efter att jag tagit ut min hormonspiral (ville inte sätta in någon ny då jag har en tendens att få stora cystor som gör ont av enbart gulkroppspreventivmedel). Första dagens Qlaira-piller som enbart innehåller en hög dos östrogen fick mig att bli HELT KNÄPP. Har aldrig varit med om något liknande. Grät och grät och grät och var jättearg och skrek på min man: kändes verkligen som att en främmande makt tagit över min hjärna. Sjukt obehagligt. Jag vågade inte fortsätta, utan nu använder vi kondom. Ska kolla upp Billingsmetoden.

Jag har ätit Qlaira i över tre månader nu och jag älskar dom!
De första tre dagarna var jag väldigt nedstämd men det gick fort över och nu fungerar de toppen! 

Inga bivärkningar alls! PLUSSSS bara en dag med mens! Jag är annars en storblödare så denna överraskning var uppskattad!

Jag hade tidigare VÄLDIGT ömma bröst när jag åt Prionelle, jag kunde knappt ligga på sidan när jag skulle sova för att det gjorde så ont! Nu känner jag inte av det alls och livet leker!
Jag är även mycket gladare nu när jag äter Qlaira. Jag märkte inte att jag var deprimerad när jag åt Prionelle men nu märker jag stor skillnad!

TESTA!