Måste avliva hunden vid skilsmässan, smärtar mer än själva skilsmässan...

Hårt sagt kanske men, jag hade låtit hunden somna in just pga blindheten....måste vara ett hemskt liv för en hund att inte kunna se.

O så få ep-anfall ovanpå det.....

Han har varit blind i  6 år och funkar kanon. Han är hur glad som helst. Men just när det blir mycket rörelse och okända ljud runtomkring så blir han stressad. 

En hund klarar sig utmärkt utan syn, konstigt nog.

De använder luktsinnet och hörseln.

Vi tränar ganska mycket spår och jag kan lova att han utvecklat sin nos lite extra så han är super duktig att spåra.

Så just själva blindheten är absolut inte en orsak till att avliva, men när man sätter ihop allt så känns det som om det vore det bästa. Bästa vore givetvis att få tag på ett hus på landet där det är lugnt men ekonomin räcker inte riktigt till.  

Jag fick omplacera min hund när jag och sonens pappa separerade och som tur var så fick han ett jättebra hem. Men nu hade han ju inget handikapp eller vad man ska kalla det som din hund har, hoppas verkligen du kan finna någon vänlig själ som kan ta hand om din hund eftersom han verkar vara så pigg för övrigt.

Ok.
Jag skulle föredra en frisk hund.

Föredra?

Givetvis föredrar man en frisk hund men jag skulle ALDRIG byta ut min blinda hund mot en frisk hund. Han är som vilken hund som helst och vet man inte om att han är blind så är det INGEN som överhuvudtaget märker nåt.

Det syns inte alls på honom mer än att han vid några tillfällen krockat med föremål. Men det kan ju även en fullt seende hund göra.

Han är pigg, glad och klarar av ALLT. Det enda som "stör" honom är mycket tjohej och konstiga höga ljud. Han har också väldigt svårt med möten av andra hundar eftersom han pga att han inte kan läsa den andra hundens kroppspråk oftast möter andra hundar med att vara stöddig. 

Han låter som en alldeles underbar hund som jag mer än gärna skulle haft om jag bara kunnat

Jag känner med dig. Förstår att du står inför svåra beslut. :(

Han är verkligen strålande. En riktig mattegris.

Blää, jag gillar verkligen inte detta att hundar inte lever lika länge som oss. 

Tack.

Hade dina funderingar sett likadana ut?

Nån mer som vill dela med sig av sina tankar?

Jadu, det är en jobbig situation.. Men som hundägare skulle jag nog ändå ta det tuffa beslutet att låta vovven somna in.. Just med tanke på stressen av en flytt. och att du vet att din hund inte mår bra i "stökiga miljöer"

Fy vilken jobbig situation!

Jag hade samma problem med min katt när jag separerade (gammal och började se väldigt dåligt).
Efter mycket om och men så pratade jag igenom det med en veterinär och vi kom gemensamt fram till att det minst påfrestande och mest humana var att avliva. Just för att flytt och nya miljöer påverkar så väldigt negativt. Skitjobbigt men samtidigt visste jag ju att det var det bästa.

Så mitt råd är att kolla med din veterinär. Prata igenom ordentligt så du känner att du verkligen har alla info du kan innan du beslutar. Sen skulle jag nog försöka slänga ut en annons på blocket och liknande för att se - det finns ju vänliga människor överallt och ibland har man tur! Väl värt att göra ett försök i alla fall!

Lycka till med allt! Lider verkligen med dig!

Det där med blocket känns inte alls som en idé som passar oss men jag tackar ändå för tipset. Han är väldigt mattebunden och ska han omplaceras så vill jag ha honom i min närhet så jag kan vara säker på att han har det bra. Han har som sagt vissa särskilda behov, eller vad man ska kalla det..

Jag skulle behållt min älskade vovve. inte säkert miljöbytet påverkar så mkt. testa kan du väl. Det är ju ändå ett liv, och det är din älskade voffsing

Vi flyttade från landet för 2 år sedan till ett villaområde och han är fortfarande påverkad av all rörelse utanför. Blir det sen lägenhet med ännu mer rörelse så lär det ju knappast bli bättre.

Sättet han reagerar på är att antingen ställa sig och tokskälla... Eller skaka och gå och gömma sig, eller vara så nära nära mig han bara kan.

O jag kan tänka mig hur populärt det blir med en hund som konstant skäller i lägenhet. Inte för att just det är det största problemet utan just att han mår dåligt. 

Jag har en hund med höftledsproblem, och förut när jag var ensamstående, visst har jag undrat vad som skulle hända om jag av någon orsak inte kunde ta hand om honom längre. 

Man kan ju inte förvänta sig att någon annan ska lägga ner så mycket pengar heller som jag själv har gjort (rehab, mediciner, täcken, hälsokost, bästa maten etc etc).

Å andra sidan finns det fler sådana människor därute

Så visst skulle du kunna hitta ett hem- det gäller bara att klura ut ett sätt att nå rätt människor.

Det finns ju äldre par med en lugn vardag som bara vill ha någon att skämma bort. Kanske om du kan skriva in i något eget "kontrakt" att du ställer upp om de ska resa bort eller behöver hjälp med veterinärkostander eller liknande i framtiden?

Mer som ett delat ägande, fast hunden bor hos dem?

Annonsera mycket, och be alla du känner hålla ögon och öron öppna. Kan du lägga ut på något intranät på ditt eller annans jobb? 
Sätt upp lappar på brukshundsklubbar och djuraffärer i närheten- 
 

Jag är väldigt aktiv själv inom hundklubben där jag bor och folk skrattar nästan åt mig när jag försöker "sälja" ut honom. De är ju alla aktiva och vill ha en hund man kan vara aktiv med.

Han är ju först blind, sen får han kraftiga epilepsianfall ibland. Medicinen han fick tålde han inte utan vi fick pröva med kastreringsspruta och det funkade bättre, det lindrade iallafall anfallen. Han är också en stressbajsare, så fort han blir stressad så bajsar han helt enkelt på sig. Det har dock blivit mycket mycket bättre men ibland så är olyckan framme.

Jag känner verkligen att jag inte vågar lita på nån annan. O det är ju mitt problem, jag vet...

Jag har nog i det stora hela bestämt mig även om det kommer vara tunga steg mot veterinären den dagen det sker.  

Om det nu blir flytt- vare sig med dig eller till någon annan så kan det vara en idé att prova att ge något lugnande; 
kanske http://www.veterinarbutiken.se/beteende-och-harmoni/48-zylkene.html
eller http://www.minhundochjag.se/lenas.htm

Okej, jag förstår! Men synd med så tråkig attityd på hundklubben. Tycker de borde förstå att även en "trasig" hund har mycket att ge hos rätt person. 

Om du innerst inne vet att omplacering inte är ett alternativ så gör du rätt.

Kram. 

Är ju inte så att de är elaka utan mer att de vill ha hundar de kan arbeta med.

Han fick lugnande förut när epilepsin var som värst. Minns inte alls vad medicinen hette, nåt på F, men han blev extremt låg. Sov hela dagarna och ville ingenting och det var inte den hunden jag kände så det gick bort.