Varför VILL man ha barn med nagon som inte vill?

Förstår inte heller att man planerar skaffa barn när killen inte vill med lögner mm, men för mig är det helt vansinnigt om man skulle göra en abort fast ena föräldern vill ta hand om barnet, för att den andra inte vill.

Skulle aldrig ta bort ett eget barn för att en "olycka" hänt (t ex p-piller ej funkat på riktigt) om jag kan ta hand om det och vill det. Då får man tänka efter före om man inte vill ha barn.

Troligen för att man är egoistiskt och anser sig ha rätt till det.

Att VILJA ha barn med någon som inte vill får man väl ändå, partnern kanske ändrar sig så småningom.
Att försöka SKAFFA barn med någon som inte vill är en annan sak.
I det fallet så tror jag att man sällan tänker på konsekvenserna av det och hoppas istället på att ens partner kommer att ändra sig under graviditetens gång eller efter barnets födelse.
Ett egotänk som kan få taskiga konsekvenser helt enkelt - att förhållandet tar slut eller att pappan försvinner helt ur bilden. Så står man där med en unge på armen och en bitterhet som får en att bråka under hela ungens uppväxt.

för att man är jävligt egoistisk.

jo att sita och önska att han ska ändra sig är en sak.

men jag förstar inte hur man tänker när man tycker att det är oviktigt vad partnern vill. jag skulle inte vilja ha barn med nagon som inte har lust att bli förälder.

eller så vill man bara bli mamma, skitsamma med vem.

men där finns det ju andra vägar att ga.
om man inte kan ta sa pass mycke ansvar att man faktiskt ger sitt barn en far som vill ha det vet jag faktiskt inte om grejen med astt bli förälder är riktigt genomtänkt. för det handlar om ansvar 24/7/365 när man är förälder

Jag vill heller inte skaffa barn med någon som inte vill.
Det är ett naivt tänkande och dålig självkänsla som gör att man inte bryter upp och söker efter en partner som vill samma saker som en själv.
Jag älskar min man otroligt mycket och jag vill för alltid vara med honom men jag inser trots allt att det, om det av någon anledning skulle spricka, att det faktiskt finns någon annan därute som jag också skulle kunna älska.
Jag tror inte på att det bara finns en enda för varje person och jag ser ingen anledning till att man stannar med en människa som inte alls vill samma saker som en själv om man inte på något sätt kan försöka kompromissa.
Mår man bara dåligt i ett förhållande och man försöker göra allt för att det ska funka men det ändå inte funkar, ja då är det bara att gå vidare eller att acceptera situationen.
Tvång eller lögner för att få det man vill ha funkar inte i min värld. Det är osunt och omoget.

vilket är då egoistiskt för ett barn borde ha en stabil mamma och en stabil pappa.
Bara min personliga åsikt...