Göra slut när man egentligen behöver stöd?
Min älskade flickvän och fästmö sedan tre år tillbaka gick förra veckan i den ”berömda väggen” och blev till en början sjukskriven för stressrelaterad utmattning. Jag har flera gånger uttryckt min oro att något sådant här kan ske och bett henne att se över sin arbetssituation eller söka hjälp innan det blir akut, så helt överraskande var det inte. Något som däremot kom som en överraskning var när hon i helgen meddelade att hon inte längre har några känslor för mig och att hon gör slut. Vi har haft ett mycket kärleksfulltförhållande och har aldrig vare sig bråkat eller grälat det har varit en fantastisk tid med många framtidsplaner såsom gemensamt husköp då vi varit särbo med varsitt hus, giftermål mm.
Hon säger att det inte är ett rationellt beslut för då skulle vi fortsätta vårt förhållande då jag är det bästa som hänt henne, men hon måste följa sina känslor och de finns inte längre kvar för mig. När jag frågar henne om detta är ett sätt i det livskaos hon befinner sig i just nu att ta kontroll över det hon kan kontrollera dvs vårt förhållande. Svarar hon att hon inte vet, men säger samtidigt att om hon tar ett beslut om att göra slut när hon mår så dåligt som hon gör så måste det ju betyda att något i sig självt och hon har tänkt på det en längre tid utan att nämna något för mig. Jag har försökt förklara att i det tillstånd hon befinner sig så tar man vare sig rationella eller emotionell beslut som kan sägas vara riktiga. Men hon tycker då att jag är anklagande mot henne. Naturligtvis är jag det, detta är ju inget beslut som på något sätt diskuterats eller tagits gemensamt, jag vill ju inget hellre än att fortsätta vårt förhållande. Vi diskuterar en hel del under helgen och hon är mycket bitter och inser att hon mycket tidigare skulle tagit tag i sin arbetssituation eller sökt hjälp för då skulle hon ha haft kraft för att kämpa för vårt förhållande. Men nu är hon helt kraftlös och måste följa sina känslor.
Jag är helt förtvivlad och vet inte om jag skall våga hoppas på en framtida fortsättning eller inte, vi har talats vid per telefon ett par ggr efter helgen och hon har verkligen ansträngt sig för att vara helt neutral. Fram till idag när hon ringde i ett praktiskt ärende och samtidigt frågade hur jag mådde, jag svarade att jag är helt knäckt, hon berättade då att hon heller inte mår bra.
Finns det någon mening med att vi båda går och mår dåligt, det finns ju en lösning även om du kanske inte vill höra den just nu frågade jag henne. Nej det vill jag inte, som jag sa har jag tänkt på detta en längre tid. Jag vet att det bästa just nu är att låta henne få vara ifred och inte ligga på när hon känner sig som hon gör, men hur lätt är det?
Är det normalt att man väljer att göra slut när man behöver som mest stöd?
Någon som har erfarenhet av något liknande?
Förtvivlad man.