• Anonym (Kortis?)

    Var finns alla korta bebisar?

    Vår son föddes liten för sin ålder. Både i vikt och längd. Han var 45 cm när han föddes. Nu när han är ett halvår är han 64.5 cm lång. Det är kortare än medel och överallt där jag tittar så ser jag att de flesta bebisar är betydligt längre än honom i hans ålder. Han ser väldigt liten ut i famnen, speciellt då han inte har så mycket hår så ser han ännu yngre ut.

    Tycker det är ganska så jobbigt just för att man ser att folk blir förvånade över att han är halvåret. De skulle nog snarare gissa 4 månader.

    Vill gärna att han hinner ikapp men han har vuxit bra, växt mer än medel på 6 månader, om man ser till medelkurvans utveckling från nyfödd till halvåret.

    Men nu vill jag komma i kontakt med fler som har något kortare bebisar och se att jag inte är ensam!

  • Svar på tråden Var finns alla korta bebisar?
  • pluvdo

    Min lilleputt var 63½ centimeter för en vecka sedan. Då var han nästan ett halvår.

  • pluvdo

    Min son var dock 50 när han föddes, så han har inte spurtat lika mycket i längden som din.

  • Rhino

    Mina var 47 (son) respektive 48 (dotter) cm när de föddes.
    Vid 1 års ålder var de 74 repsektive 73 cm långa, så de har alltid legat lite under medel och vi har absolut inga förhoppningar om att de ska bli långa. Blir de medellånga har de slagit alla odds.

    Huvudsaken är att din bebis mår bra och utvecklas som han ska! ♥


    Well, you know, my ancestry isn't all hamster. I'm one-sixteenth wolf with, you know, a little wolverine in there somewhere...
  • Anonym (Kortis?)
    pluvdo skrev 2010-10-08 00:22:14 följande:
    Min lilleputt var 63½ centimeter för en vecka sedan. Då var han nästan ett halvår.
    Okej så roligt att det finns en till :)

    Det kanske är en knäpp fråga för du kanske inte reflekterar så mycket över det men hur upplever du det? Upplever du att ditt barn är mycket mindre än andras och att folk tänker på det?

    Det kanske är jag som överdriver och är alldeles för knäpp i onödan men det känns som att min son ser så liten ut när man bär på honom medan andra är så stora. Och ibland kan jag titta på andra bebisar och försöka gissa ålder och så tänker jag "Hon är säkert samma ålder och sådär lång!"

    Kan inte beskriva det. Jag älskar min son över allt och älskar honom precis som han är men någonstans inom mig känns det jobbigt ifall han alltid ska var kortare än andra, vill inte att han ska bli retad. 
  • pluvdo
    Anonym (Kortis?) skrev 2010-10-08 00:26:38 följande:
    Okej så roligt att det finns en till :)

    Det kanske är en knäpp fråga för du kanske inte reflekterar så mycket över det men hur upplever du det? Upplever du att ditt barn är mycket mindre än andras och att folk tänker på det?

    Det kanske är jag som överdriver och är alldeles för knäpp i onödan men det känns som att min son ser så liten ut när man bär på honom medan andra är så stora. Och ibland kan jag titta på andra bebisar och försöka gissa ålder och så tänker jag "Hon är säkert samma ålder och sådär lång!"

    Kan inte beskriva det. Jag älskar min son över allt och älskar honom precis som han är men någonstans inom mig känns det jobbigt ifall han alltid ska var kortare än andra, vill inte att han ska bli retad. 
    Ärligt talat har vi inte umgåtts så mycket med andra bebisar än, så jag har inte tänkt på det så. Det har mest varit att jag läst runt här på familjeliv och insett att min son är kort.

    Jag känner likadant som du. Det känns så ytligt på något sätt, men jag hade ändå önskat att han inte var kort eftersom jag vet att tjejer föredrar längre killar och så. Man vågar knappt prata med folk om det, för det känns som de skall tycka att man inte älskar sitt barn villkorslöst då när man går och funderar på att man velat att det varit annorlunda på något sätt.

    Jag älskar självklart min son precis som han är och han är finast och sötast i hela världen och jag hade inte gillat honom mindre eller mer om han varit lång, men på något sätt hade jag ändå hoppats det eftersom jag som sagt också är rädd för att han skall bli utanför, retad eller ha svårt att få tjejer.

    Men det blir säkert bra även om han blir kort som vuxen med. :)
  • Anonym (Kortis?)
    pluvdo skrev 2010-10-08 00:39:37 följande:
    Ärligt talat har vi inte umgåtts så mycket med andra bebisar än, så jag har inte tänkt på det så. Det har mest varit att jag läst runt här på familjeliv och insett att min son är kort.

    Jag känner likadant som du. Det känns så ytligt på något sätt, men jag hade ändå önskat att han inte var kort eftersom jag vet att tjejer föredrar längre killar och så. Man vågar knappt prata med folk om det, för det känns som de skall tycka att man inte älskar sitt barn villkorslöst då när man går och funderar på att man velat att det varit annorlunda på något sätt.

    Jag älskar självklart min son precis som han är och han är finast och sötast i hela världen och jag hade inte gillat honom mindre eller mer om han varit lång, men på något sätt hade jag ändå hoppats det eftersom jag som sagt också är rädd för att han skall bli utanför, retad eller ha svårt att få tjejer.

    Men det blir säkert bra även om han blir kort som vuxen med. :)
    Exakt så känner jag med :) Skönt att det finns fler än jag. Det känns som att det är lite "fel" att känna såhär och då är det inte konstigt att man inte vågar prata så mycket om det. Det handlar verkligen inte om kärlek till barnet för kärlek har jag gott om. Min kärlek till sonen är villkorslös och gränslös. Oavsett vad.

    Men som du säger, man blir ändå lite sorgsen och oroad över hur det kommer att bli för honom i framtiden om det blir så att han blir kortare än andra killar. Man vill ju inte att ens barn ska få det tufft.. även om det finns en tjej för alla :)

    Och vänner ska ju inte bry sig om sådant så det borde inte heller vara problem. Men ändå, i bakhuvudet, gnager den där oron över att barnen ska vara retsamma och elaka på skolgården. Jag hoppas innerligt att de bevisar mig fel! 
  • pluvdo
    Anonym (Kortis?) skrev 2010-10-08 01:39:45 följande:
    Exakt så känner jag med :) Skönt att det finns fler än jag. Det känns som att det är lite "fel" att känna såhär och då är det inte konstigt att man inte vågar prata så mycket om det. Det handlar verkligen inte om kärlek till barnet för kärlek har jag gott om. Min kärlek till sonen är villkorslös och gränslös. Oavsett vad.

    Men som du säger, man blir ändå lite sorgsen och oroad över hur det kommer att bli för honom i framtiden om det blir så att han blir kortare än andra killar. Man vill ju inte att ens barn ska få det tufft.. även om det finns en tjej för alla :)

    Och vänner ska ju inte bry sig om sådant så det borde inte heller vara problem. Men ändå, i bakhuvudet, gnager den där oron över att barnen ska vara retsamma och elaka på skolgården. Jag hoppas innerligt att de bevisar mig fel! 
    Ja, man får väl försöka bygga upp barnets självförtroende och sådär så dess personlighet och karisma är hundra gånger "längre" än de andras, om inte annat. :) Sådant kommer man ju långt med. Förresten finns det ju korta tjejer också.

    Var bor du?
  • Venna

    Vår dotter tilhörde den korta skaran som bebis.
    Hon var både kort och späd och alla tyckte att hon var liten.

    Nu är hon 4 år och har det senaste året dragit iväg rejält och ligger nu över längdkurvan och är ungefär som en 5-åring i längd.

    Hon har en lillebror som är 4 månader som ligger lite över kurvan på länden redan, och folk tycker att han är sååå stor!

    Folk kommer alltid att bry sig och kommentera din bebis, man får försöka att inte bry sig så mycket.

    Och dessutom försöka att inte stirra sig blind på kurvor från bvc
    De är ju mest till för vägledning, att se att din bebis följer sin egen kurva och växer. Sen om han ligger lite över eller under är mindre viktigt, huvudsaken att han växer (och det har han ju gjort, ganska mycket dessutom om han var så kort när han föddes) och är pigg och mår bra!

    Min sambo var för övrigt ocså ganska kort ända tills mellanstadiet då han växte rejält och är nu 190 cm lång. Så bara för att din son är liten nu så behöver inte det betyda att han alltid kommer att vara det. Det beror ju lite på hur föräldrarna ser ut!

  • Anonym

    Har ingen bebis nu men sonen va 45 cm när han föddes och nu är han längre än mig så visst finns det hopp

  • Anonym (Kortis?)
    pluvdo skrev 2010-10-08 01:45:27 följande:
    Ja, man får väl försöka bygga upp barnets självförtroende och sådär så dess personlighet och karisma är hundra gånger "längre" än de andras, om inte annat. :) Sådant kommer man ju långt med. Förresten finns det ju korta tjejer också.

    Var bor du?
    Ja men precis. Får tänka positivt! :)
    När jag tänker efter så är inte min man särskilt lång och han har ju mig ;)

    Jag bor i Stockholm, och du? 
Svar på tråden Var finns alla korta bebisar?