Min 2 åring har börjat svära... Och det är inget han har lärt sig på dagis. Det är hans pappa/min sambo som svär i varannan mening. Jag har sagt till sambon att han behöver ju inte svära så sonen hör det iaf.
Men då fick jag: "Du är ju inte heller perfekt. Jag kan nog räkna upp många saker som är fel på dig!" tillbaks :(
Även om jag har sagt till honom så fortsätter han att svära. Varför lyssnar aldrig män???
oj jag skulle bli helt förtvivlad. Tycker din man/sambo att det är ok med ett barn som svär?
Jag är lärare och jag kommenterar alltid när mina elever svär (högstadiet) inte för att jag är kristen utan för att jag tycker att de låter så himla illa och ovårdat.
Hur sa du att sambon inte skulle svära? Tänkte om du kanske sa det på ett sätt som han ansåg var anklagande? Kan du kanske på något sätt säga det konstruktivt? Jag tycker nog i alla fall att han borde sluta utan att du ska behöva säga till honom. Det ligger väl i hans intresse också att sonen inte svär... Jag försöker redan nu minska ned på svordommarna trots att sonen bara är ett år, just för att det tar ett tag att arbeta bort.
Det går inte att prata med sambon utifrån ett annat perspektiv? Typ: "Hur kul vore det om din mamma hörde att sonen svär?"
Jag har en kompis vars fyraåriga dotter tar efter sin pappa.
När hon satt i bilen en gång, och hennes pappa stod och pratade med en vän.
Hon tröttnade på att vänta, så hon stack ut huvudet och skrek till sin pappa.
-Kom nu din jävla idiot så åker vi!
Pappan hade skrattat.
Jag mådde illa när jag hörde det.
Bara ett exempel på hur långt det kan gå om man inte vårdar sitt språk runt sina barn,
Usch det är ju hemskt, min lilla sa helskotta häromdagen...
Hon är två år, och oj vad jag skämdes då, för det är ju jag som lärt henne... Jag är bara glad att det inte var något värre hon sa för mitt språk kan vara oerhört ovårdat vid vissa tillfällen, men jag jobbar på det, därav helskotta 
Mina barn svär ibland, och det är ju ett resultat av mig.
Jag pratar med dem om att det är ord vi inte säger och att mamma inte heller får säga så.
Så nu har jag två språkpolisar hemma.
Säger jag ett fult ord så måste jag säga förlåt till båda barnen =)
Det hjälper, Jag svär inte längre runt barnen.
Och de svär inte heller.
Vår 2 1/2 åring har börjat säga jävlar. Jag vet att det är ett fult ord men jag blir så full i skratt, det låter ju så gulligt. Vi har inte sagt så mycket om det utan bara sagt att det är ett fult ord och att man inte säger så. Jag får väl lägga skulden på mig själv, jag vet att jag säger just jävlar ibland. Men nu försöker vi tänka på vad vi säger både jag och sambon :)
Vår dotter som inte mera finns bland oss svor faktiskt en gång.
Jag tänkte ÅHÅ. Men sa åt henne att det är jättefult att svära och det är bara något stora gör och får göra och att det är dumt att svära ändå.
Faktsikt svor hon aldrig mer efter det. Hon var ju inte stor nog ansåg hon
Jag tycker att vissa svordomar är värre än andra, även om det aldrig är "bra" när små barn svär. Hoppas att det är en "mild" svordom han använde iallafall.
Har du provat att säga typ "Det är inget fel på dig. Jag tycker bara att det är pinsamt/jobbigt/dåligt att sonen svär"? Alltså argumenterat lite mer för mindre svordomar, men samtidigt poängterat mycket att det inte är HAN det är fel på (vissa personer kräver ju det lite mer än andra) Och precis som en annan hade svarat, hur roligt det vore om hans mamma hörde det?
Att svära åt någon typ din jävla idiot är ju dumt såklart. Men att bara förstärka med ett svärord typ skitbra är inte så farligt tycker jag. Vi gör det ju själva och det finns mycket viktigare saker att lära barnen tycker jag.
Mina barn har varit märkligt svärfria men nu har den yngsta, fem år börjat dra till med "fritt fan", "shit" och "majgad". Tack alla föräldrar som lär sina barn att svära så att även mitt barn lär sig svära i förlängningen...