Min andra förlossning närmar sig, och vi har svårt att ordna barnvakt åt vårt barn till dess. Tankar på hur vi skall lösa det här tar upp allt mer av min tid, och jag vill fatta ett beslut och slippa oron.
Funderar nu på att klara av förlossningen utan makens stöd, dvs åka in själv (i taxi ?) och föda endast med hjälp av barnmorskan.
Är det någon som varit i samma situation? Klarar man av att föda ensam? Tar tacksamt emot tips & synpunkter!
Jag tog med min mamma ja =) Skulle aldrig vilja föda själv.. Min mamma har berättat att hon fött barn själv men de är inte alls nå roligt.. Känns liksom så hemskt!!
Hur gammal är erat barn ni inte får bv till då??
Hoppas verkligen att detta löser själv,för att åka in själv kan inte vara en höjdare
Ingen av våra föräldrar bor i vår stad, eller ens i närheten. Att ha med min egen mamma hade inte varit ngt alternativ ändå.
Jag inser också att "ensamfödande" inte är det optimala, men bättre än att ta med sonen in på förlossningsrummet 
Sonen är 3 år.
Finns möjlighet till doula hos er?! Ni har inga vänner som kan hjälpa er??
Jag hade försökt få tag på en pålitlig barnvakt som kan ställa upp när som helst på dygnet. Annonsera efter någon pensionär? Det kan väl vara värt att betala för den tjänsten så att pappan kan vara med på förlossningen. Börja nu i tid så att de kan lära känna varandra och bygga upp ett förtroende innan det är dags.
Doula var ingen dum idé! Har du själv erfarenhet av en sådan?
Tack för tips!
Skulle gärna höra av någon som som fött ensam - hur var din förlossning?
Vårt första barn födde jag "själv".
Det gick bra, men jag hade givetvis velat att pappan skulle ha varit med. Om ni inte har någon vän/släkting som kan ställa upp så kanske du kan höra med någon av personalen på förskolan?
*puffar * Finns det någon som fött utan att partnern varit med på förlossningen, och vill berätta hur det var?
Jag födde själv, skulle haft med mamma men hon bor 2 tim bort så hon hade inte hunnit ner. Så det blev och föda själv men det gick hur bra som helst, fick massa stöd av barnmorskan och en bmstudent som också var med. Gick ju dock väldigt snabbt för mig så jag hann nog aldrig riktigt sakna mannen(som var hemma med dottern), var på förlossningen kanske 1 timme på sin höjd.
Så för min del var det bara en positiv upplevelse trots att jag var själv
Mammatill Freja; Vad skönt att höra!
Fick du ha bmstudenten hos dig hela tiden då?
Jag räknar med en segare förlossning än din ( min första tog ca 30 h) och det kan ju bli lite ensamt om ingen annan är med i rummet. Å andra sidan blir det ju skönt att slippa oroa sig för barnet hemma.
Jag födde ensam och planerade med det för att jag ville ha det så!
Jag var dumpad av min man unde graviditeten, och naturligtvis så erbjöd sig flera vänner och min mamma att vara med mig, men jag ville inte det. Jag personligen tyckte att det är det mest intima ögonblicket i mitt liv, det ville jag antingen dela med den andra föräldern eller ingen alls.
Eftersom det planerades i förväg, så fick jag hjälp av kuratorn att skriva ihop en vårdplan för min förlossning där jag fick uttrycka mina önskemål. Den var således färdig och direkt i datorn hos barnmorskan när jag väl kom in.
Jag fick ett HELT FANTASTISKT stöd av förlossningspersonalen.
Jag kände mig inte ensam en sekund, inte mer än vad jag själv önskade för att återhämta mig o slumra lite mellan varven (tog 32 timmar)
Jag blev bemött med väldigt många förfasande kommentarer innan när jag berättade att jag skulle föda ensam. Ingen trodde att man kunde vilja ha det så frivilligt. Men jag ångrar ingenting, det var en jättefin förlossning, trots de många timmarna och ett avslut med kejsarsnitt.
Jag såg det mer som att jag checkade in på kvinno-SPA, några dagar att bara få vara i centrum, få ta hand om sig själv och få service med allt man önskar.
Så enligt min mening, inget at vara rädd för!