Sambon deprimerad, stressad, utbränd?! Han ser död ut i blicken.

Vi har varit sambos sedan -02. Fick barn -06 och -08. Jag mådde dåligt efter båda förlossningarna men började med antidepp.medicin båda gånger och kom rel snabb tillbaka på banan igen. Barn med 2års intervall var väl så här efterråt inte det smartaste, men det är inget att göra åt nu. Nu är det bara att leva i situationen som den är.

Min och sambons (kallar honom för Erik) realtion har varit som alla andras skulle jag tro, dalar och toppar. Han har alltid varit karriärinriktad, detta har dock ökat sedan vi fick barn... Han har en del intressen året runt som tar honom från hemmet. Jag har dock inte något större problem med det. Överrenskommelsen har varit att det är ok så länge som jag inte säger ngt annat. HAn har alltid varit halvdålig på att ta ansvar här hemme (städ, tvätt etc) vilket har föranlett sin beskärda del av diskussioner. När det gäller detta så har vi väl kommit fram till något som fungerar.

Han har på ett par år klättrat i karriären, vilket han har velat. Sedan ett år tillbaka är han chef på ett företag. Sista månaderna har dock hans stressande ökat, jobbar över lite varjedag, jobbsamtal hemma. Han är inte riktigt psykiskt närvarande hemma, "bara" fysiskt. Han är irriterad på mig och barnen, trött, klagar ofta över att saker är jobbigt mm.

Jag känner att jag inte duger i hanns ögon. Jag har fösökt ändra mig en delefter hans behag, men det blir ingen bättring. Vi har för lite sex (en till ett par gånger i veckan) tycker han. Han är fortsatt missnöjd.

Han har sista veckorna gått omkring och sett död ut i ögonen. Han börjar grina eller blir arg för minsta lilla. Han vill inte prata om sakerna som gör honom arg/ledsen.

Jag känner att han snart bryter ihop om inget händer. Jag tjatar inte på honom för skitsaker, men samtidigt måste man ju kunna ställa några krav på mannen man bor med. Att prata om hans jobb och att han måste försöka förättra sin jobbsituation leder inte till nått...

Ja, det blev nog lite tjorvigt detta. Det är lite kaos i huvudet. Är det någon som har något klokt att säga.