Förlegad abortlagstiftning?

Ett barn som kan överleva utanför magen har rätt till liv.

men samtidigt så kan jag tycka att tycker du att du är mogen att ha sex så är du mogen att ta ett barn om det kommer..så hur man än vrider och vänder på det så kommer det vara motsättningar åt alla håll ändå..

vissa tycker att kan ett barn överleva utanför magen har den rätt att leva, samtidigt är det kvinnan som har rätten till sin kropp, sedan har vi alla män som blir pappor fast de inte vill och slutligen väntar man med sex till man är mogen för ett barn behöver vi ingen abortlagstiftning..

vilken grupp man vill tillhöra ja det bestämmer man ju själv, men en sak är säker och det är att vi aldrig kommer kunna enas om vad det är som är riktigt eller rätt

Men då måste man ju mörda bebisarna som skulle bli födda i övermorgon efter att man dragit ur dem ur mamman. Är det en bra idé när de skulle överleva själva?

Med rätt kommer väl ansvar också. Är man så dum att man har oskyddat sex när man inte vill bli mamma och sedan inte ens märker att man är gravid förrän vecka 30, då kanske man lär sig något om man får ta konsekvenserna. Barnet kan man ju adoptera bort. Man kan ju inte mörda till höger och vänster för att man har "rätt till sin kropp". Andra människor i världen har också rätt.

Tvärtom, den borde vara ännu restriktivare.
Och det där om "kvinnans rätt till sin kropp" som i abortdebatter ständigt upprepas, gäller t ex inte vid kejsarsnitt. En kvinna får i dag kämpa med näbbar o klor för att få ett kejsarsnitt, om hon anser sig ha psykiska orsaker, medan hela läkarkåren tycker hon ska tvingas till vaginal förlossning om medicinska orsaker inte finns. Samtidigt skulle samma kvinna kunna få abort utan minsta motivering, godkänd av samma läkarkår. Sjukt.

Tråden är nu flyttad till etik. Det går ej längra att posta anonyma inlägg

Hårddraget så ÄR abort tillåtet fram till födelsen, men bara om fostret inte har en möjlighet att klara sig utanför livmodern. Vi har inte en specifik sistagräns i lagen, men vad jag vet har man inte tillåtit abort efter v 22 på väldigt, väldigt länge.

Det är inte riktigt så enkelt som att man säger att abort är kvinnans rätt, tjo och hopp. (Även om jag misstänker att det här är en trådstart som inte är HELT seriös så tänker jag ändå behandla den så)

I abortfrågan står två fundamentala rättigheter mot varandra: dels rätten till liv, ur fostrets synvinkel, dels rätten till självbestämmande, autonomi, rätten att själv avgöra vem som får använda ens kropp och hur, ur kvinnans synvinkel. (Det är den här rätten vi hänvisar till när vi förbjuder slaveri, människohandel och våldtäkt, tex)

I Sverige har vi valt att låta kvinnans rätt att bestämma över sin kropp väga tyngre än fostrets rätt till liv fram till v 17+6 i graviditeten och därefter krävs särskilt tillstånd för abort. Efter v 18+0 går i normalfallet fostrets rätt till liv före kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Det är fortfarande ett ojämställt förhållande rättighetsmässigt, om man måste välja mellan det ofödda barnets liv och kvinnans liv väljer man alltid kvinnans (inom sjukvården som ju är den instans där det kan bli aktuellt).

Det är inte märkligt att man villkorar rätten till liv. Det gör vi hela tiden. Vi har rätt att döda i händelse av krig, poliser har rätt att döda under vissa omständigheter, vi har alla rätt att döda andra för att rädda vårt eget liv eller närståendes liv, om det inte räcker med att skada den andre (nödvärn). Likaså är det skillnad på att ha ihjäl någon av misstag och överlagt (vållande till annans död och mord bedöms olika och ges olika straff). Rätten till liv är alltså inte absolut ens för födda människor.

Jag tycker vi har en rätt så bra gräns. För mig personligen är det en bra gräns när fostret har en teoretisk möjlighet att uppleva någon form av lidande. Innan dess måste kvinnan, som ju är en tänkande och kännande människa, få gå före. Fostret börjar utveckla en hjärnbark (det yttre, grå lagret i hjärnan där vi tänker och där vår "personlighet" sitter - den del av hjärnan som tolkar de impulser som nerverna skickar till oss) någon gång under v 17. Dessförinnan är det inte möjligt att fostret kan uppleva något - det kan reagera automatiskt på stimuli och det rör sig, sväljer, suger etc, men det är "förprogrammerade" träningsrörelser som förbereder den växande hjärnan och kroppen på livet utanför livmodern, inte medvetna reaktioner.

Kvinnans rätt till sin egen kropp innebär inte med automatik en rätt att döda fostret. Rätten innebär att hon kan låta TA UT fostret ur sin kropp men om det överlever där så kan hon inte kräva att det skall dödas också.