Hej Förtvivlad.
Jag tycker till att börja med att du ska inte vara förtvivlad, för det värsta med hela situationen har du faktiskt redan gjort. Erkännt för dig själv ATT problemet finns, och identifierat varför problemet har blivit till ett missbruk. Det finns dom som går hela sitt liv med dom här problemen som ALDRIG erkänner det, och hellre gräver sin grav med en gaffel!. Du ska vara STOLT över dig själv, och att du haft modet att orka, och våga. För enbart då, kan man börja få hjälpen, att hitta tillbaka till det liv som du både vill och förtjänar att ha!!
Jag har en nära i min familj som också har ganska lika problem som du, och det FINNS hjälp att få, tom bra sådan. Bara det att vägen dit är inte alltid så enkel. Men du ska inte ge upp vännen, det här kommer du att fixa!!
Det är tyvärr, beklagligt, hur vården har bemött dig när du tog kontakt med dom, och redan vid en övervikt om 25 kg, finns fog för att börja titta på både kost, motion och viktreducerande åtgärder, för att inte hamna i risk för både diabetes, hjärt/kärlsjukdommar etc. Däremot är det sällan, som dom tar i det, om dom inte får direktiv från andra håll.
Det jag skulle rekomendera dig, även om det känns motigt, är att du ringer din första, bästa lokala öppen psykiatri, och helt enkelt säger som det. Hej, jag heter Xxxx Xxxx, jag är matmissbrukare och behöver hjälp.
Vet att det låter oortodoxt, men tro mig, du är inte den första, du kommer inte vara den sista. Och hjälp kommer du att få. Du kommer att bli inbokad på ett möte, där du kommer att få träffa en kurator och psykolog, som kommer att försöka ta reda på mer om dig, och din status, och som sen den vägen kommer att leta rätt på dietist som sen hjälper dig med den praktiska. Också lägger man upp en vårdplan helt enkelt, som du får vara med och utforma. Många gånger är det ju inte bara ett fysiskt missbruk, utan att det också blir psykiskt. Man känner sig "tjock", vill inte visa sig "naken" med bikini på stranden. Inte byta om med andra, inte köpa nya kläder osv, som också drar ned en i en ond spiral. Och allting sånt går att lösa, och på kuppen bli av med det missbruket man har. Bara man är beredd att ge sig själv hjälp till självhjälp. Det är en ganska lång resa, men det är DEFFENITIVT värt det, och du kommer att komma ut som en mycket helare, starkar, och lyckligare indiv sedan. Så jag tycker inte det finns en enda orsak till varför du ska tveka att ringa ;)
Kanske finns fler här som också vart i samma situation, och som har goda råd att ge i sammanhanget?
Stort Lycka till nu, och ta vara på dig, dina barn, och framförallt LIVET!! Du är på tok för ung för att ha "gammel" sjukdommar redan nu, när du inte behöver.
