• Vili

    Min sons älskade kanin är alldeles galen

    Fick i slutet av sommaren överta en långhårig kaninhane genom en bortskänkes annons, ingick gjorde två stora fina burar. Min snart 2 åriga son älskar verkligen kaninen men jag förstår mer och mer varför de skänkte bort den...

    Redan när vi var och hämtade den märkte jag att den är livrädd för människor men ligger lugnt och fint i famnen, men innan dess......nu efter några månader och massa massa kelande är den fortfarande livrädd och skvätter med baktassarna när man öppnar buren, bits inte men rycker i hela kroppen när man precis lyft upp den...
    '
    ja herregud vad ska vi göra..kommer den nånsin lugna sig?? vem ska jag annars skänka bort den till? kanin måste vi nog ha för min son älskar kaninen älskar att ge den mat, ja allt.

    har ni tips på hur man får kaninen mer tam? Vi har den just nu i isolerad utebur..hade den kanske blivit tamare av att vara inne?

  • Svar på tråden Min sons älskade kanin är alldeles galen
  • crazy mom

    Sen tänker jag även på kaninens sällskap. Nu förtiden säljer man endast kaniner i par just för att de inte trivs att vara själva. PRata med djuraffären. Kanske kan ni köpa en till kanin eller ett marsvin. Trivs de inte ihop så kan de bo jämte varandra i varsin bur.

  • Vili

    Han är född tidigt i våras så ungefär ett halvår, ja just nu känns det inte som om vi har någon direkt bra plats här inne för honom. Jag känner också att då får han ju aldrig vara ifred för isak kommer vara och dra i buren jämnt...ljudnivån med en 1 ½ åring och en 5 åring är kanske inte den snällaste ;)

    Men det där med sällskap lät ju bra, fungerar marsvin och kaniner bra ihop? tänkte mest på om inte hanar riskerar att bli bråkiga tillsammans ?

  • Impega

    Kastrera den innan du köper hem en kanin till.

  • Vili

    Är det då att rekommendera att kastrera vår och köpa en hona?

  • Hallon4

    Han kan också vara i tonåren, då kan de vara lite annorlunda och otrevliga. Det kan gå över när er kanin är lite äldre.

  • elmadumle
    crazy mom skrev 2010-10-13 09:29:53 följande:
    Sen tänker jag även på kaninens sällskap. Nu förtiden säljer man endast kaniner i par just för att de inte trivs att vara själva. PRata med djuraffären. Kanske kan ni köpa en till kanin eller ett marsvin. Trivs de inte ihop så kan de bo jämte varandra i varsin bur.
    Kaniner säljs inte i par av oss uppfödare i alla fall. Helt vansinnigt, även om det är kullsyskon så kan både honor och´hanar skada varandra dödligt. Hanar kan kastrera varandra och även honor är duktiga på det. Så ska man ha flera kaniner så flera burar. Kaniner är inte behov av att leva i par. De lever i stora kolonier idet vilda där varje kanin har sitt revir, och den kanin som kommer in i en annans revir lever farligt. En stor missuppfattning alltså. Och en djurafför som hävdar att kaniner ska bo i par vet inte mycket.
  • Jameson

    Jag tog över en kanin på ett år...(nu är den 6 år) Det var MYCKET jobb med denna kanin...vet inte vad den varit med om...men den var i princip rädd för ALLT...
    Man får lägga ner mycket tid...Jag hade den inne först...pratade mycket med den, klappade den...och övade med att lyfta upp den en liten bit...sen mer och mer...
    Att den fick äta ur min hand...även pellets, hö fick den i buren...utomhus... då jag hade den i koppel fick jag börja med först ett par minuter i koppel och gå efter den...sen utöka...

    Som sagt... det behövs tid...precis som för alla djur...
    Idag är kaninen visserligen rädd för främlingar och skvätter då...men...den fixar bilar, lastbilar, hundskall, rullator, cyklar utanför tomten...
    Och den klarar även av Män...(den var livrädd för män, räckte med att kaninen hörde rösten.) Nu fixar kaninen...män som den känner...
    Den är fortfarande lite nervös och det sker nån plötslig förändring...men skillnaden är att är den ute i koppel då...så springer den rakt mot mej och söker skydd istället för att bara rusa runt i panik och skrika...

    Hoppas du kunde få nåt tips...
    Det som gäller är lugn, tid och tålamod...man får liksom pröva sej fram...alla djur är ju olika... :)
    Lycka till.

Svar på tråden Min sons älskade kanin är alldeles galen