Så länge man är överens så funkar alla fördelningar
Eftersom jag tyckte att man inte ska dela på räntan tänkte jag förklara hur jag tänker. Jag sitter själv i en bostadsrätt i centrala Stockholm, lånen är lägre än värdet och den har gått upp en del sedan jag köpte den. Om jag skulle snava på kvinnan i mitt liv imorgon och hon flyttar in i övermorgon och vi bestämmer oss för att ha delad ekonomi och att min lägenhet är min så tycker inte jag att hon ska betala en del av min ränta.
Jag tänker så här:
Hon kan inte påverka räntekostnaden. Om jag vinner 100 000 på en trisslott om en vecka så kan jag bränna allt på en festkväll med grabbarna, spara på ett konto, köpa aktier eller så kan jag amortera på lånet (jaja, jag kan säkert bjuda henne på en resa också, men om vi nu tittar rent krasst rättviseekonomiskt på detta). Om jag amorterar så sjunker hennes kostnad men inte om jag gör något annat med pengarna.
Ett exempel: Jag vinner mina 100 000, om vi tittar på Nordeas hemsida idag så kan vi se att om jag exempelvis har räntan bunden i ett år så kostar det 2,48% (listpris). Om jag amorterar dessa 100 000 så sparar min sambo 100000*0, 0248*0,7*0,5 = 868 kr per år. Om jag istället väljer att placera dessa 100 000 på ett fasträntekonto 1 år hos Nordea så får jag 1,75% ränta, d v s jag får 100 000*0,175*0,7= 1225 kr på ett år. Dra bort min halva av räntan (boräntan, eftersom jag inte amorterat) så får vi 1225 - 868 = 357 kr som jag tjänar på ett år... samtidigt som sambon förlorar 868 kr som hon får betala till mig... tycker i alla fall inte jag känns rättvist...
Det behöver inte handla om en trissvinst... ekvationen stämmer till min fördel i alla lägen där jag kan få en sparränta som är mer än hälften av boräntan... d v s har jag 1000, 5000 eller 10000 över varje månad så är det en bättre affär att spara pengarna på ett konto än att amortera - och den som får betala min vinst är sambon...
Lägenheten kommer förmodligen fortsätta att stiga i värde. Därför är räntekostnaden lika mycket en investering som en boendekostnad. Jag skulle ju inte be henne vara med och sätta in pengar på ett sparkonto som jag sedan ska äga om vi går skilda vägar... ska hon vara med och betala halva räntan så vore det också rimligt att hon får ta del av halva värdeökningen från och med det hon flyttar in tills vi eventuellt går skilda vägar.
Någon tycker säkert att "jamen, det är klart man försöker göra det rättvist om man är sambos" och javisst - självklart... så länge man älskar varandra fungerar allt säkert bra, men ska man ha delad ekonomi och var och en ska få göra vad han/hon vill för sina pengar så tycker inte jag att den som äger lägenheten ska kunna göra en vinst på att välja att inte amortera. Ta bort kärleken i ekvationen och tänk istället att du fick erbjudande att flytta in i en lägenhet hos någon du inte kände på dessa villkor... skulle inte du då vilja att denne amorterade så mycket som bara möjligt så att din månadskostnad sjunker? Om denne då inte har någon som helst vinst av att amortera så kan ju vem som helst räkna ut vad som händer.
Kort sagt, ur ett brutalt ekonomiskt perspektiv så tycker jag inte att man ska dela på räntekostnaden. Jag tror att det bara är ett sätt att garanterat få bråk om pengar framöver. Din räntekostnad stiger ju inte p g a att någon flyttar in hos dig? Om sedan slitaget ökar o s v så kan man ha en överenskommelse om skälig hyra/ersättning - men jag hade inte dragit in räntan i ekvationen.
Just my two cents worth...