Orkar inte med min 5-åring!!

Funderade precis på att starta en egen tråd. Sitter här och gråter för att sonen har fått ännu ett vanvettigt utbrott och jag känner att vi faktiskt inte klarar av honom.

Det är som att läsa mig själv! Hur gammal är er pojke?

Alltså, just när han har de här utbrotten menar jag. I övrigt är han jättefin, väluppfostrad och empatisk: Men han får utbrott som är så hemska att jag börjar få slut på idéer.

Fyllde fem år i juni. Men har varit lugnare hela sommaren. Å andra sidan är det mycket som har hänt på sistone, han har förlorat sin morfar, ska få ett syskon, har bytt förskoleavdelning. Så jag förstår ju att han behöver ta ut det någonstans. Jag förstår bara inte hur vi ska hantera det hela.

Nej jag förstår verkligen det.
Man känner sig helt maktlös.
Våran son har också haft "sina utbrott" men det är väldigt väldigt
sällan nu när han har blivit större. Förut var det otroligt påfrestande.

Det är ju det nu med, det är så mycket bråk hela tiden!!
om precis allt!

Funderat på att ringa typ familjerådgivning eller något liknande, problemet
är att man ska ha tid att gå tid också (pendlar 1,30 min åt båda hållen varje dag)

Har du funderat på det?

Ja, jag har väl tänkt ringa bvc nu vilken dag som helst för att få någon slags hjälp. Det är inte hållbart när vi inte har verktyg för att hantera vårt barn på rätt sätt när han blir sådär arg.

Nej det drabbar ju alla.

Jag sänder massa styrka till dig!!

Ett tips. Uppfostra dem?

Har ni försökt att prata med honom om allt?? Jag menar hur han känner och så?? Säg typ att det är okej att bli arg men han får gärna berätta varför så ni vet vad det handlar om... Vet inte om det skulle hjälpa ( har ingen 5 åring) men kanske är värt ett försök.

Du har inga egna barn va?

Man pratar ju i de lugna stunderna. och visst, han får ju bli arg, men vi säger att man får gå in på sitt rum då, och kanske vara arg i sängen, eller i lektältet. och det funkar ju bra att prata när han är lugn, men så fort något går emot, har han ju glömt det, eller vägrar göra det.

Du är född på 70-talet va? I början av 80 annars.

Hur har han reagerat på allt som har hänt? Tänkte om ni vet något specifikt som han har reagerat mest på och bearbeta det menar jag. Svårt det där när man inte vet hur man ska göra. Jag har en 3 åring som är ungefär dom din är och jag har så otroligt svårt att förstå vad som är problemet men jag tror att det är att han har fått syskon så han känner sig lite ensam så jag har mest försökt att bearbeta den biten med olika aktiviteter mm har hjälpt lite. Men dock är de en konstig bit som alltid inträffar när folk är här då blir han som förbytt och gnäller skriker och slåss utan mån anledning händer även när hans pappa är hemma. Ibland kan man faktiskt tänka att barn är som ett skitsvårt pussel där man verkligen får kämpa får att få alla bitar på plats men i slut ändan så är alla möda värt när man ser resultatet :) ja de blev lite konstigt men hoppas du förstod :P