• Anonym (trött)

    humörsvängningar hos män....?

    Min man har enorma humörsvängningar och jag känner att jag inte orkar med svängningarna längre. Till saken hör också att han totalt saknar förmåga att kommunicera normalt när han hamnar i sitt vad jag kallar det irretabla tillståndet,som han nu är. Ingenting passar, det finns en anledning att klaga och gnälla på precis allt (särskilt sånt som jag gör och inte gör)...
    Jag är inte på topp just nu jag heller,och idag orkade jag inte bita ihop när gnällpelle satte igång. Det slutade med att jag blev jätteledsen och stressad medan han sket i att laga mat, tryckte i sig rester och ska nu gå och lägga sig istället. Allt utan att ens säga så mycket som halvsju....

    Svårt att förklara i text vad jag menar utan att det ska bli milslångt, men jag börjar undra om han lider av nåt då kontrasterna verkligen är enorma....Har förut bett honom söka samtalskontakt men än har det inte blivit nåt. Skulle önska att han själv kunde inse hur det här påverkar oss som familj, men han tycker inte att det är något "fel" på honom.

    Vad gör man? Känns som att vi är fast i ett dödläge....Vad kandet bero på? Var kan man söka hjälp och hur kan jag få honom att inse behovet av hjälp??

  • Svar på tråden humörsvängningar hos män....?
  • Anonym (:/)

    Ta kontakt med öppenpsyk och rådfråga. Om ni som familj lämnar honom så kanske han faller igenom om han nu lider av något.
    Kanske är det bipolär eller något annat inom den skaran.

    I en hel del psykiska sjukdomar så förstår man inte att man är sjuk och inte heller hur det då påverkar andra. Men du som anhörig kan inte ha det såhär. Det är viktigt att man jobbar med sin familj och inte mot.

    Kanske kan du lura honom till ett möte om du känner så starkt att något är fel.

    Har du pratat med honom om att separera för jag antar att det finns med i bilden om det inte blir ändring?

  • Anonym

    Jag tycker jag känner igen mig, har varit tillsammans med en man sen 2 år tillbaka vi har även en liten son tillsammans. Jag börjar att tröttna rejält på alla humörsvängningar. Min sambo har ADHD och vissa dagar klagar han på allt jag gör (eller inte gör) medan andra dagar så bryr han sig inte alls och är jättesnäll. Men man tröttnar, speciellt när man aldrig är riktigt förberedd, och som du skriver "inte orkar bita ihop" så blir man sur. Man själv känner att det är inte så konstigt att man blir irriterad när han är så sur, men han ser det inte själv verkar det som. För vissa dagar skyller han allt på mig. Att jag
    inte kan ta kritik. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra det. "Du kan ju inte ta kritik, du blir alltid så sur"
    Jag tycker bara att det är så märkligt att jag aldrig haft några problem med det tidigare?

    Själv kan jag säga att jag har bara lyckats nå fram till honom med hur jag känner ett fåtal gånger, och det har det verkligen slagit igenom och han har bett om ursäkt och allt möjligt. Men efter någon månad går det tillbaka och han säger att det är mitt fel att han blir sur eftersom jag gör fel på något sätt.  Och det trots att han vet om sin diagnos, trots att han är en bra lyssnare OCH att vi har gått i parterapi tillsammans ett bra tag nu. Trots det vänder det hela tiden eftersom det är så svårt att få kontroll på sina humörsvängningar tror jag. SJälv har jag börjat fundera starkt på att gå vidare. Men det är läskigt.

  • Anonym (:/)
    Anonym skrev 2010-10-14 21:47:05 följande:
    Jag tycker jag känner igen mig, har varit tillsammans med en man sen 2 år tillbaka vi har även en liten son tillsammans. Jag börjar att tröttna rejält på alla humörsvängningar. Min sambo har ADHD och vissa dagar klagar han på allt jag gör (eller inte gör) medan andra dagar så bryr han sig inte alls och är jättesnäll. Men man tröttnar, speciellt när man aldrig är riktigt förberedd, och som du skriver "inte orkar bita ihop" så blir man sur. Man själv känner att det är inte så konstigt att man blir irriterad när han är så sur, men han ser det inte själv verkar det som. För vissa dagar skyller han allt på mig. Att jag
    inte kan ta kritik. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra det. "Du kan ju inte ta kritik, du blir alltid så sur"
    Jag tycker bara att det är så märkligt att jag aldrig haft några problem med det tidigare?

    Själv kan jag säga att jag har bara lyckats nå fram till honom med hur jag känner ett fåtal gånger, och det har det verkligen slagit igenom och han har bett om ursäkt och allt möjligt. Men efter någon månad går det tillbaka och han säger att det är mitt fel att han blir sur eftersom jag gör fel på något sätt.  Och det trots att han vet om sin diagnos, trots att han är en bra lyssnare OCH att vi har gått i parterapi tillsammans ett bra tag nu. Trots det vänder det hela tiden eftersom det är så svårt att få kontroll på sina humörsvängningar tror jag. SJälv har jag börjat fundera starkt på att gå vidare. Men det är läskigt.
    Du är säker på att han inte har något mer än ADHD? Det är ju inte helt ovanligt tyvärr.
    Säger inte att det är detta men.. Kika iaf.

    www.bipolarna.se/index.php&view=wrapper&Itemid=346
Svar på tråden humörsvängningar hos män....?