Jätteledsen hela dagen på dagis....

Ingen? Är ju så orolig...

min tjej var ofta ledsen och det tog nästan ett halvår innan det blev riktigt bra... nu när hon fått en syster så blir hon ledsen med men det brukar gå över...

Det är en stor omställning för er båda så ge det tid. Jag jobbar själv på dagis o de barn som skolas in i aug/sep brukar landa runt nov/dec med att komma in i gruppen o trivas.

För de allra festa barn brukar det bli jättebra så småningom En del behöver lite mer tid på sig bara. 

Nee men usch tar de så lång tid?? Förstår att barn är olika, men min son va inte alls ledsen. De måste ju finnas nåt annat sätt än att bara lämna barnet ledset, ne fyyy va svårt!! Kanske du kan ha lite längre inskolning?

Ja, jag funderar på om jag inte ska börja med att vara med lite på dagarna igen.... Men det kanske är som att börja om från början? Personalen har inte föreslagit det.
Jag kan fixa att han är lite ledsen vid lämningen, men inte hela dagen...Snyft!

Jag jobbar på förskola och det händer då & då att vi skolar in barn som har svårt att acceptera att bli lämnade och är ledsen under en ganska lång tid. Några tips som för att under lätta.

- lämna och hämta vid samma tid varje dag
- ha inte bråttom vi lämning, men gå "metodiskt" till väga, hitta en rutin, dra inte ut på lämnande, 
- låt barnet ha med ett gosedjur som fungerar som trygghet. 
-prata om förskolan hemma, typ i går såg jag att det fanns en stor grön bil på förskolan den kan vi titta på i morgon,  Karin och Pelle sitter vi samma matbord vid lunchen undrar om dom också gillar köttbullar
- prata med personalen kanske kan samma personal ta emot så han lär sig att bli trygg med en av dem.

Det jag kan säga som en fördel är de barn som är ledsna i början blir barn som älskar förskolan senare. Helt enkelt tror jag  för att dom får en nära relation till pedagogerna som jobbar "mer" för att dessa barn ska må bra och känna sig trygga.

 

Har han hittat någon annan som han kan knyta an till? Det är så viktigt när man lämnar bort små barn att de hittar någon annan som kan fylla förälderns funktion och ge trygghet.

Är han så ledsen så kanske det inte riktigt finns någon där som kan ge honom den tid och trygghet han behöver. Det är ett ganska vanligt problem av de stora barngrupperna och få pedagogerna. De kan och hinner helt enkelt inte och barnen lämnas själva med sin sorg och sina frågor? "Vad är det här?" "Var är mamma?" "Vad gör jag här?" "När kommer mamma?" osv.

Jag tycker att du ska prata med dem och höra lite hur de tillgodoser hans behov av trygghet och en möjlighet att knyta an till en person i personalen. Känns det ändå inte bra så kanske dagmamma är ett bättre alternativ. Där är barngruppen mindre och en dagmamma har ofta barn i lite olika åldrar vilket gör det lättare att ägna sig åt en liten under den period som behövs. 

Om jag var i din situation skulle jag se om det gick att förlänga inskolningen.

Ledsen hela dagen ska han inte behöva vara. Då kanske ni ska försöka backa lite och ta ett par fler inskolningsdagar. Det är normalt att de blir lite ledsna vid lämningen och kanske någon gång under dagen men att gråta hela tiden då måste man gör något åt det. Prata med pedagogerna om hur du känner!

Lång men väldigt intressant artikel om anknytning. För den engagerade föräldern som vill lära sig lite om varför det är så viktigt att knyta an till sitt barn och varför det är så viktigt att ha en annan anknytningsperson om man lämnar bort barnet.

www.abctidning.se/x0406f.html 

Uscha då, vad jobbigt. Men du, det kan ta tid. Det är normalt, jag lovar. Prata med pedagogerna på förskolan och håll en dialog dagligen.

Fast att gråta behöver inte innebära att man lider. Det behöver inte innebära dålig anknytning till pedagogerna heller utan det kan innebära svartsjuka, saknad, trötthet, hunger eller att man är lättstött. Jag har haft barn på förskolan som gråtit mycket men det har handlat om envishet, svartsjuka om någon annan ockuperar mitt knä, att ett annat barn tagit något eller petat på barnet i fråga... Man får gråta när det är jobbigt och när man inte kan sätta ord på känslorna. Det innebär inte att det är överjävligt eller skadligt.

Det ÄR normalt att vara ledsen över att bli lämnad. Vi är inte barnets föräldrar så det är klart att det inte är samma sak som att vara med dem. Det är dock inte optimalt att barnet ska vara ledset under en längre period och det är såklart inte önskvärt alls från någons sida. I regel blir det dock bättre efter någon vecka. Som jag förstod det på TS så var detta första dagen han lämnades där och hon inte var med. Det är klart att man får tycka att det är jobbigt och det är inte onormalt.

Så där var det för min dotter med i början. Det som funkade för henne var hennes egen vagn den kände hon sig trygg i. Hon satt och sov i den nästan hele tiden i börja. Sen blev hon sjuk och var hemma två veckor och efter det gick det mycket bättre. 

Hela dagarna? Men det var ju första dagen efter inskolningen?