Trött på kvinnor utan självrespekt

håller verkligen med dig, om det finns barn med i bilden så aktar man sig för vem man introducerar ...

Jag har mest erfarenhet av MÄN som presenterar "vad som helst och vem som helst" till sina barn.
Låter lisa 19 leka mamma till sin barnaskara och får psykbryt när den biologiska mamman tycker att det är olämpligt att han lämnar ungarna till den nya efter en dag eller två...

Män som tar vad skit (läs urblåsta ök utan personlighet) som helst, ändrar sin hela personlighet och helt plötsligt har bytt ut sina befintliga barn/familj mot nya.

Alla människor har stort behov av bekräftelse - oavsett kön.
Kanske det är lättare att säga att kvinnor förnedrar sig, är patetiska och svaga - för att vi har den förväntningen på oss, vad vet jag.
Om du tycker att kvinnor i dig närhet gör felaktiga val - säg det då!

När du för det på tal, vänd på saken och säg "om du sett att jag...., om din syster hade gjort så... "
så kanske man kan förstå sin egen roll/situation bättre..

Pondus, självfallet kan män bete sig så också. Jag har mest kvinnliga vänner och släktingar så det var därför jag skrev "kvinnor". Jag borde ha skrivit personer i stället.

Tro mig, jag har försökt vara pedagogisk och förmå personen i fråga att se sin situation utifrån. Jag har lyssnat, stöttat och peppat till förändring. Sedan är det samma visa igen.

Jag kan inte förmå mig att kontakta väninnan som har gått tillbaka till sitt idiot-ex. Jag kan inte fejka entusiasm och samtidigt vill jag inte vara olyckskorpen. Jag har bara svårt att respektera henne just nu.
Det handlar alltså inte om misshandel i hennes fall, då kan man ju bli irrationell och förvirrad, utan 'bara' en man som är osympatisk, egoistisk, lat, okänslig och inte uppskattar henne för fem öre. Han har dessutom blåst mig på pengar så jag vill inte direkt sitta och dricka kaffe med idioten.

Ja, jag måste lära mig att säga ifrån när de ringer och krisar för femte gången.   

Helt seriöst så känns det som att du projicerar dina känslor för dina egna misstag på kvinnor i din omgivning. Detta handlar inte om ålder, utan om självkänsla mm. Och det är ettt problem som finns i alla åldrar. Bara för att du lagt det bakom dig så betyder inte det att du har rätt att döma andra. Lätt att sitta på sina höga hästar när man tagit sig ur det. Men glöm inte att du var en av dom, du är inte bättre än dom på något sätt.

Alla har vi samma väg att vandra. Bara för att man kommit lite längre så kan man inte bli förbannad på de som inte kommit lika långt. Man måste hjälpa dem på vägen genom att vara peppande och stärkande eller helt enkelt inte göra så jävla mycket. De klarar sig och blir kloka en dag de med.

En tanke är att man kan säga "ja det går ju upp och ner i er relation men innerst inne måste ni ju gilla det på något sätt, det kanske är det som är passion för er?" Säger personen emot så fortsätt "nej men jag bara tänkte att eftersom du går tillbaka till X hela tiden så vill du väl inte ha en stabil relation. I så fall hade du väl tröttnat på honom och valt nån annan karl vid det här laget".

Det kanske kan få dina vänner att tänka?

Jag tycker också att det är jobbigt att ge råd och stöd till kompisar som alltid gör fel val, oavsett om det gäller män eller något annat. Med vissa personer har jag börjat tänka att de har någon personlighetsmässig defekt som gör att de gör som de gör. Typ att de har haft en dålig relation till sin pappa eller nått. När jag misstänker det så ger jag bara upp och fortsätter lyssna men allt mindre intresserad. Ju mer man engagerar sig desto mer ger man bränsle till deras situation tror jag, det ingår liksom i mönstret att de ska få gråta ut och häva ur sig all skit om killen när det är tillfälligt slut.

Nästa gång de kommer till dig med sin kris så kan du kanske säga " men du, jag börjar tycka att det är jobbigt att höra allt det här om X, sedan när ni blir ihop igen så kan jag inte glömma allt dåligt jag vet om honom och ert förhållande och det känns ju inte så bra när jag ska umgås med er."

Jag tror att du måste sätta ner foten och säga att du respekterar deras val av livspartner, men att du inte har några bra råd att ge. Att du inte orkar lyssna på deras självömkan när de för 10:e gången går på samma nit och ändå fortsätter att hänga efter / behandlas illa. De bestämmer själva över sina liv och visst - du kanske inte har rätta att "döma". Men det finns inget som säger att du måste orka lyssna på det. Vill dina väninnor bara prata om sina problem med "sviniga" män - tja, då får du nog försöka hitta nya...

Jag har aldrig påstått att jag är "bättre" men alla har ett val. Jag kan inte vara uppmuntrande när jag ser en vän begå samma misstag gång på gång. Eller menar du att jag ska hålla god min bara för att jag förstår att någon har taskigt självförtroende? Desto större anledning att säga ifrån anser jag.

Åldern innebär ju i bästa fall att man har mognat åtminstone lite grann och byggt upp sitt självförtroende med åren så det spelar en viss roll i sammanhanget.

Den här väninnans man har begått allvarliga kriminella handlingar och de har småbarn som har farit illa av att relationen är så dålig. Jag förstår faktiskt inte hur hon kan prioritera så. Det är svårt att hantera när man själv har barn.

Ingen är objektiv, alla projicerar känslor, precis som du verkar göra på mig nu.

Klart du inte ska uppmuntra henne att stanna med en sån man, men för att kunna lämna så behövs kanske hennes självförtroende byggas upp. Och det kommer jag stötta mina vänner i. Utan att döma eller tänka att de inte har någon självrespekt. Alla blir vi vilsna ibland, och det tar tid att hitta rätt väg tillbaka.

TS du är min guru. Bra sagt. Jag är själv en som just blivit totalsågad helt obergipligt plötsligt, jag bad honom att dra åt helvete, detta kunde han inte ta, den stackarn! Att jag sedan ältar i min ensamhet, ja, sån är jag men jag skulle aldrig åka hem till honom och gråta och be om förlåtelse för att JAG var så ELAK, det var ju HAN som tappade känslorna, inte jag!

Jag tror att du är en mycket bra vän och ja jag tycker att du ska vara brutalt ärlig, jag skulle hellre ha velat höra det än en massa svammel.