Ungen är kräsen, vad gör jag?

Jag hade sagt att "duger det inte får du gå hungrig till imorrn". Man lär sig nog ganska fort då att äta det som erbjuds.

Hur gammal är han? 

Oj, här har vi kräsna familjen, dvs alla är kräsna, även sambos barn har varit kräsna och allergiker (nu som vuxna är det betydligt bättre, på samma sätt som sambon och jag har blivit bättre som vuxna)
Tja, vi accepterar vår kräsenhet här, när sambons barn var hos oss, dvs varannan helg, så var det mat som de gillar som gällde. Nu hade vi tur, för just mamma Scan och makaroner är inte något de föredragit (ingen av oss, förutom sambon som tycker det är jättegott)
Så vi har kunnat äta god mat som alla tycker om.

En sak vi aldrig har gjort, det är att ha principen "äter du inte så får du vara  hungrig", det gäller barn som vuxna, så vi har sett till att alla tycker om maten, de gångerna som det varierat, då har vi varierat också.

Sedan har vi alla våra egna favoriter, så sambon kan äta sin ärtsoppa och vi andra äter något annat.

Nu är vår gemensamma så stor, så när han inte känner för att äta som vi serverar, då får han vackert göra sin mat själv.

Men här har du familjen där det hänt att det stått fyra olika rätter på bordet, nu måste jag erkänna att det inte har varit så att vi har lagat 4 rätter, det har ibland varit rester åt en eller två.

Vad ni skall göra, det är bara att gilla läget, en del är kräsna, låt honom äta mamma scan, det är ju ganska lätt att laga, men gör något annat till er två.
För övrigt äter inte heller sambon tacos, så igår åt jag och tonåringen tacos, sambon åt köttfärssås och spagetti, (resten av köttfärssåsen blev lasagne idag)

Men sambos barn har alltid sagt att jag lagar god mat, så vi är nog ofta kräsna på samma sätt

Har själv HAFT precis det problemet!!!

Min ena bonus klagar på allt!!! Men när vi märkte att det mer va en sak hos henne att göra för att få precis som hon vill, (vill nog se hur mycket hon kan bestämma) kom vi fram till att allt som hon tar upp, ska ätas upp! Det finns få saker som vi vet att hon inte tycker om, tex svamp. Så det får hon plocka bort, ja, vi har svamp i vår köttfärs fast hon inte gillar d... Hemska föräldrar ;) Men resten är bara att äta, man vänjer sig vid smaker när man provar...
Detta är såklart inte 100%... Smakar vi någon ny speciell rätt eller så där man kan tänka sig att det inte är något för barns mun så självklart behöver hon inte äta upp, men annars i stort sett alltid. Och det är faktiskt så att hon nu på senare tid blivit mycket bättre! Hon vet att det inte är lönt o klaga, hon vet att hon ändå måste äta upp och att hon inte får en massa uppmärksamhet bara för att hon klagar så nu har hon faktiskt börjar berätta hur mycket hon gillar maten ist :D :D :D

Kan även berätta att hennes mamma sagt att vi måste laga den maten hon vill varje dag... HAHA!!!

Hade samma problem med min "bonus" när jag o dennes pappa flyttade ihop. I ett år höll den då tolvåriga ungen på att klaga på maten, VARJE gång jag lagat middag. Så jävla irreterande. Plötsligt så slutade bara klagandet o nu äter barnet allt :)

Vet faktiskt inte hur jag ska tänka eller göra...visst kan jag alltid laga mat h*n tycker om, som jag själv kanske inte gillar så värst, men ändå äter. Och det gör jag, i alla fall på vardagarna. Men på helgen vill jag ju äta lite lyxigt!

Lagar jag mat h*n inte äter så mycket av måste vi ju snart plocka fram macka eller något annat. Eller ska man låta barnet gå hungrigt?

Någon annan som har fler tankar?

Vad säger ni till era barn när det klagar på maten?

Jag lagar en rätt varje dag till middag. Det är alltid någon unge som inte gillar en del saker, 'r det inte den ena så är det den andre. Jag ser till att det finns antigen potatis, ris, pasta och kött/fisk/kyckling, grönsaker och knäckebrod på bordet. Då finns det lite allt möjligt som man kan plocka från, men man plockar från det som finns på bordet, jag lagar inte en middag samt steker korv och köttbullar till ett par stycken för att de inte gillar kyckling t ex. Gillar du inte potatis så ät sallad och biff, liksom. Gillar du inte biff så ät potatis och sallad. Men man måste smaka lite på allt som finns!

Och när de säger att "jag gillar inte den här maten" så måste de alltid smaka på det först, jag brukar säga att "Just det här har du inte smakat på så då kan du ju inte veta om du gillar det eller inte. Smaka först innan du säger att det är äckligt".

Jag tycker det är ett socialt hinder att vara kräsen med maten. Har en barndomskompis som kanske äter sammanlagt sex rätter, aldrig någonsin smakar något nytt, hatar kryddor och såser osv. Detta betyder att man aldrig kan ta med henne någonstans där det serveras mat utan att behöva skämmas för henne, hon är inte direkt diskret om vad hon tycker heller. Folk som ansträngt sig (inklusive jag själv innan jag gav upp) blir hela tiden sårade och jag tycker hon beter sig som en barnrumpa. 

Lär ungen äta det som bjuds så kommer det underlätta hans sociala liv i framtiden.