Tycker så synd om min systerdotter..

Det låter som att du träffar syskonbarnen relativt ofta, bor ni nära varandra/i samma stad?

I så fall kanske du kan ta med syterdottern (och sonen om det passar, fast det kanske är bra att tjejen får all uppmärksamhet själv också), och hitta på något, hämta henne efter dagis och gör något roligt? Eller låta henne/båda barnen sova över hos dig och ha pyjamasparty. Bara vara en neutral, tredje part i det hela, en extravuxen som inte står på någons sida utan ser till barnens bästa. Visa att hon kan lita på dig och prata med dig om allt, både roligt och jobbigt. Om det inte är möjligt att vara på tu man hand, så ge systerdottern extra varma kramar mm när ni ses, så att hon vet att du bryr dig om henne.

Har du pratat med din syster och hennes ex om vad de gör och hur det påverkar barnen? I bland kanske man är så mitt uppe i allt att man inte tänker på att ta ett steg tillbaka och fundera på hur omgivningen reagerar.

Hoppas att det löser sig.

Systerdottern bor några mil bort och jag har varken körkort eller bil, så det är verkligen synd.
När vi ses brukar jag ägna mycket tid åt henne, bara att prata och kramas eller bara sitta bredvid och hålla om henne när hon ser på tv. 
Det är så synd för hon vill vara så vuxen och försöker verkligen visa sin mamma hur snäll och duktig hon är. Hon hjälper till med lillebror och maten osv. men allt hon får tillbaka är skäll och klagomål..

jag har försökt prata med min syster, men så fort man säger nånting så kommer det tillbaka:
-'Jag vet, jag är en dålig mamma!'

Så nu vågar jag inte säga nått mer till henne...

Kan du prata med systerdottern i telefon då?

Hur har du gått till väga när du pratat med din syster? I vilka sammanhang och situationer har ni befunnit er i? Om ni ses på ett lugnt ställe, utan störande moment, tror du att det går att prata med henne i lugn och ro? Påpeka då att det inte handlar om att vara en dålig mamma, hon går ju igenom något enormt jobbigt själv, men försök få henne att förstå och inte bara slå det ifrån sig. Be henne berätta för dig hur det känns när hon inte räcker till för sina barn, hon kanske egentligen vill ha massor av hjälp men har svårt att be om den, och har satt upp försvarsmurar när du har frågat tidigare.

Jag fick medla mellan mina föräldrar från en väldig låg ålder och det har gett mig men för livet.

Jag har väl inte pratat så mycket med min syster om det, bara en gång har jag försökt, och då var det med barnen som sprang omkring runt oss och så..
Känns som jag verkligen vill prata med henne, men vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att hon inte ska tro att jag tycker att hon är en dålig mamma. För det är hon inte! Hon har bara så mycket runt sig själv nu för att se hur barnen har det..

Vi träffas inte så ofta enskilt hon och jag, jag är helt ensamstående med sonen och hon bor några mil bort..  Så det blir mest när det är nån familjegrej som sker. (Vilket är rätt ofta ändå..)

Jag har försökt få henne att kontakta familjerätten då hon väldigt länge velat ha dottern bo hos henne men pappan tillåter det inte, och dottern säger också att hon vill flytta till mamma.
Dottern får verkligen ett utbrott och blir hysterisk när hon har varit hos mamman en helg och ska åka hem till pappa igen.. det är så jobbigt att se.

Men när ni ses på "famljegrejer", om det är tex. morföräldrar med då, så kanske ni kunde ta en promenad bara ni två och prata?

Börja med att säga att du tycker massor om henne, att hon är en bra person, men att du ser att hon har det jobbigt och undrar om du kan hjälpa henne med något. Säg precis det du skrev nu, att hon inte är en dålig mamma, men att det är massor som händer i hennes liv. Det kanske är bra att skriva ner allt du ser och känner, då finner du orden (även om du inte behöver visa henne texten sen).

Du kan även stötta henne genom att vara med när hon kontaktar familjerätten, bestäm en dag då ni två tillsammans ska ta tag i saken och ta första steget. Visa att du är där för henne.

Tack för alla tips, jag ska verkligen försöka prata med henne nästa gång vi ses!
Som du säger så kan våran mamma ta hand om barnen så vi kan gå ut och gå bara vi två.

Stort lycka till