Vännerna försvann när jag blev ensam

Det är nog inte helt ovanligt, även utan barn. Vi var ett helt gäng som brukade umgås och två separationer senare existerar inte gänget längre. Min syrra och hennes karl separerade och det var flera i deras umgänge som drog sig undan. Har ingen bra förklaring på varför, dock. Det kanske blir obekvämt på något sätt?

Känner igen det. Mina föräldrar separerade och då ville dem inte veta av mamma tillsist. precis som att de va smuttsigt o va separerad/frånskild. När jag och mitt ex separerade (inga barn) så va de oxå en del som drog sig undan. Och jag valde även att säga upp kontakten med en del man fick reda på snacka strunt om en.
Men som jag sagt. Vänner kommer o går. Men i slutändan vet du alltid vart du har dig själv.

Det kanske inte är ovanligt, men det är fortfarande märkligt. Jag vill ju finnas för mina vänner när de har det svårt. Men så verkar inte alla tänka. Jag får skaffa nya vänner och vårda de få jag ha kvar.

Hellre ha kvalitet än kvantitet. =) Och ibland skadar det aldrig att rensa bland sina vänner. se vilka som utnyttjar en och vem som bara hör av sig på egna vilkor. M.m man får faktiskt lov o säga ifrån om man tröttnar.

Hej 
Har exakt samma situation som du och jag har dragit slutsatsen att, omgivningen tror att min livssituation " smittar" !
Gud förbjude om de skulle se att jag var lycklig och vilja leva som jag, hur ska de hantera detta?

Jag valde att sluta höra av mig ett bra tag och kontaktade och umgicks med de som ställde upp i krisen, i nöden prövas vännen.

Lycka till & glöm inte att det handlar om dom inte dig!

 

Min sambo gick igenom samma sak, även hans äldsta vänner vände honom ryggen. Min sambo blev det svarta fåret i skilsmässan, mycket för att han aldrig tog eller fick tillfälle att ge sin version på det hela.

Jag har levt på båda sidorna skranket kan man säga. Och jag tycker inte det är så konstigt egentligen. Allt handlar ju om att  vi har alla begränsat med tid och när vi är lediga vill vi ha det trevligt.
Trevligt umgänge är avslappnat och det blir bäst snack för det mesta om båda könen är representerade. mest avslappnat. Jag brukar fråga de som säger att de blivit "utstötta" när blivit singlar att bjuder du själv då? Allt handlar ju om det - att ge och ta ett mysigt umgänge för det är inte så mycket ledig tid vi har om vi både jobabr och har barn.

Kompisar som blivit singlar brukar för det mesta vilja komma hem till mig när jag är själv...trist kan jag tycka. Själv vill jag helst umgås med hela familjen då jag är nybilven mamma men man får anpassa sig från båda håll.
Bjud själv in till en fest  Eller skaffa lite nya singelkompisar som vill gå ut och dansa

En tanke: Kanske de tycker det är svårt för att de vill bjuda både dig och exet- och tänker att ni inte kan vara där samtidigt?
Men om det är dina egna vänner så att säga, verkar de vara trista tycker jag. Du är ju samma person med eller utan partner, bara att du är ensamstående. Det säger mer om dem än om dig, tänk så.
Leta upp trevliga vettiga kompisar på annat håll, ta upp en hobby och bjud in nya bekanta till sociala gerjer.
Man ska ha det kul, par eller singel.
Skit i tråkmånsarna! Det hade jag gjort, tro mig!
 Eller om du tror det hjälper så prata med dem och säg att du gärna vill umgås som vanligt, och att du saknar dem, om det är riktiga vänner bjuder de till och bjuder med dig då.
Lycka till!
Man ska umgås med folk som ger energi och glädje, och riktiga vänner stannar i vått och torrt.
Och gör nåt kul redan idag, om du orkar, gör nåt du blir glad av. Man ska inte sitta och vänta på tråkiga typer som inte bjuder till!

Det ar faktisk sant att vannerna forsvinner nar man separerar.... jag går precis nu igenom jobbigt skildmassa och jag har redan nu markt hur vissa vanner har reagerat. Aven min basta van sade till mig att kan du inte fixa så att barnen ar hos dig nar min man (vans man) jobbar kvallar...Jag tror inte att hon tankte mig...Inte en enda helg har hon hort av sig   eller bjudit hem mig och barnen efter att jag och min man flyttade skar..Tidigare umgick vi mycket...

Skumt det där... Min gissning är att vissa kanske inte vet hur de bör hantera situationen...
När någon drabbas av något tråkigt, sjukdom, separation eller liknande så tycks vissa inte veta hur de ska bete sig mot personen och drar sig i stället undan. När barnen är med så kanske dina bekanta tänker att det blir mindre stelt eftersom barn ofta lättar upp stämningen.

Eller så vågar de inte "välja" mellan dig och ditt ex ifall ni är osams, men tänker att det är OK när ni låter barnen träffas...

Hur som haver så är det ju trist när det blir så där, och frustrerande när man inte vet varför folk beter sig som de gör...människor är komplicerade...