Bo kvar i gamla huset eller köpa ny lägenhet vid separation?

Det är inte lätt att besvara din fråga, båda alternativen är ju värda att fundera över...

Jag har också blivit lämnad, men av min man, han har dock inte träffat en annan, men vi ska skiljas. Han vill behålla vårt hus (vi har inte byggt det själva, men det är ändå vårt livsverk, då vi totalrenoverat det, det är från 1918). I vårt fall handlar det mer om han har råd att lösa ut mig? Har du råd att lösa ut din fru från huset? Vi har inga lån på vårt hus i dagsläget, men om han ska lösa ut mig, så måste han ta lån för att göra det. Han har eget företag, och det är lite si och så med vinsten där, så jag vet inte ens om han blir beviljad ett lån...

För oss, eller mig är det mycket känslor inblandade i det här med huset... för det första, det var vårt livsverk, som nu HAN ska ta över efter att HAN bestämt att vi ska skiljas... jag inser att rent praktiskt så fixar jag inte det här huset själv (stor tomt, mycket annat), så det är eg inget alternativ för mig att ta över huset, men jag är ändå förbannad över att han ska få bo där och inte jag... men om han inte löser ut mig och vi istället säljer det, då kommer ju våra tre barn inte heller att få bo i sitt älskade hus, vilket är klart värre. Jag och han vill alltså att han löser ut mig. Vi bor också i en "håla" utanför stan, men det passar min man...

För din del, svårt att råda. Visst finns det mycket känslor kring huset, men fundera  ordentligt över hur du vill ha ditt kommande liv? Är det kanske mer värt att kunna ta en öl inne i stan och att kunna göra saker när du inte har barnen? Kan du tänka dig att bo i stan ett tag och ev köpa annat hus den dagen du träffar någon ny, som du vill satsa på? Själv har jag satt mig i en hyreslägenhet, utanför vår håla, men inte i stan, utan precis vid de två minsta barnens skola, perfekt för barnen. Ok för mig. Dock känner jag att hyreslägenhet är inget för mig, jag vill ha gräs utanför dörren, inte asfalt... men det får vara så här ett tag, tills jag vet vad jag vill med mitt liv...

Hej!

Ytterligare en person här i samma sits, frun lämnar mig och jag funderar kring huset.

Jag tror att i det stor hela är ett hus, oavsett livsverk eller inte, bara en pryl. Barnen och läget man bor i är långt mycket viktigare än eventuella finesser i ett fint hus.

Jag är helt övertygad om att livet i övrigt måste fungera, dvs du måste bli nöjd med dagis, skola, och hur åkandet och överlämnandet fungerar till vardags. Och även att du måste kunna leva under dina barnfria veckor.

Dock tänkte jag själv försöka bo kvar i huset, men det är för barnes skull, deras vänner och det fantastiska dagis vi har här.

Visst är det så... men det är ju ändå som du skriver det runt huset, livsverk eller ej då, som gör att man känner så starkt för just "det" huset... i mitt fall:
Vi letade länge, efter det perfekta gamla charmiga huset med kakelugnar, som vi tillsammans skulle renovera.
Våra barn är födda och uppvuxna här. Kompisarna finns här. Vi har planerat, sparat, renoverat och byggt på vårt gemensamma hus och tomt, vår gemensamma livsdröm.
Vi har ordnat med egen badbrygga, vi ha byggt en vedeldad bastu. I bastun satt vi och drömde och planerade för vårt fortsatta liv - här skapades en samhörighet och en gemenskap, som nu bara är som bortblåst.
Vi plogade vår is utanför vårt hus och åkte skridskor med barnen. VI flyttade ner vår stor gasolgrill och grillade hamburgare och korv till byns alla barn...
Faan, jag orkar inte skriva mer, fatta att det inte bara är huset som går mig ur händerna, det är ju självklart livsdrömmen kring detta hus som är det jobbiga...

Ja, det du beskriver är ju skäl nog att bara lämna allt.

Men samtidigt har du ju en strålande chans att bygga upp ett nytt innehållsrikt liv på den ort du bor i. Om du bara kan skilja på och släppa de livsdrömmar huset i dag representerar...

Om du ska flytta är det väl bäst läge nu när barnen ännu är ganska små. Jag valde att behålla huset när vi separerade, men då bor iofs pappan kvar i samma stad, det är en stor fördel att vi bor nära varann, särskillt nu när barnen börjar bli lite mer självständiga och kan ta sig själva mellan oss.

Kommer mamman bo kvar? Om inte skulle mitt beslut bli att flytta.

Nej, det kan jag ju inte, inte än...

Allt är för nytt, för färskt och gör för ont. Det är ff ett stort öppet sår...

Hur långt utanför stan är detta, och har frun sitt nya boende i samma krokar?

Bara en liten rättning, det är jag som är kvinnan, "frun", och som har blivit lämnad av min man...

Det är cirka 17 km utanför stan som vårt hus finns. Min exman bor som sagt kvar tills vidare, han vill lösa ut mig, men vet inte om han har råd. Jag har flyttat till en hyreslägenhet i en annan "håla", som ligger lite närmare stan, cirka 11 km ifrån.

Oops, jag trodde jag talade med ts...! :) Bara för att vara tydlig, är du ts fru, eller är det olika situationer?

Nej, jag är inte ts fru, bara en annan trådskrivare... känner dock igen mig lite i ts situation, men i mitt fall är det alltså min man som har lämnat mig... dock inte för att han har träffat en annan, utan för att han har "gett upp" vårt liv tillsammans... han vill inte försöka rädda vår familj, han vill inte prioritera sin familj, han vill inte satsa på något annat än sitt egna företag, han vill inte ändra på sig, och han vill inte något alls...

Ok, då hänger jag med.

Ja, jag kan relatera till detta att livsdrömmen glider en ur händerna... Det är lätt att fastna i tankar/fantasier om hur det kunde varit.

Dock strävar jag hårt efter att komma ihåg att det är just fantasier, det blev inte så, och har inte varit så...

Här har det varit, men det brast den dagen min man bestämt meddelade att han hade gett upp, och inte heller tänkte försöka på nåt sätt...

På det känslomässiga planet kan ingen annan än du avgöra om du vill bo kvar eller inte.

När det gäller taktiska val inför framtiden så är det bra att bo kvar. Det är nämligen så att om den ena föräldern bor kvar på ursprungliga adressen och barnen bor växelvis så blir barnen fortsatt skrivna på ursprungliga adressen. Att ha barnen skrivna hos en innebär att man får all myndighetspost för barnen, brev från banken, brev från försäkringsbolag, brev från läkare, brev från tandläkare, brev från skolan, brev från kommunen, etc.

Även om ni idag har ett bra samarbete kring barnen och ni lovar varandra att alltid sätta barnen i första rummet så är det inte säkert att ni lyckas hålla det löftet i framtiden. Mamman kanske är villig att flytta närmare stan i närheten av dig just nu, men ganska snart vill hon nog flytta ihop med sin nya kille. Om då barnen är skrivna hos henne så är det mycket möjligt att hon får med sig barnens adress till sin nya adress. Och när sedan barnen ska börja skolan så kommer de att bli inskrivna i den skolan där de är skrivna om ni inte är överens om en annan skola.

Jag inser att jag låter väldigt cynisk, men läs lite här på FL under rubrikerna "Familjerätt" och "Styvföräldrar" så kommer du snart att inse att det finns skäl att tänka taktiskt från början.

Tack för alla kloka synpunkter! Rent känslomässigt har jag inte så starka band till huset trots att det är mitt livsverk.

Det är mest för barnens skull jag överväger att ha huset kvar. De är uppväxta här och detta är deras hem. Å andra sidan är de bara 2 resp 4 år gamla så om jag flyttar nu kommer de inte ha några minnen kvar från denna tiden, på gott och ont.

Rent "taktiskt" kan det ju vara bra att bo kvar, då det verkligen är så att HON flyttar och jag bor kvar. Och på kort sikt kommer mitt hem att vara HEM och mammas hus kommer att vara någonting annat. Men detta kommer att normaliseras så frågan är vad det är värt på sikt. Om vi flyttar är vi överens om vilket område vi ska bo, så det känns inte som någon stor konflikt där. Men sådant kan såklart ändras snabbt, och hon har visat att hon ej går att lita på, så tipset att läsa på och tänka taktiskt ska jag verkligen ta åt mig.
 

Sälj huset och flytta. Det är bara ett hus.Jag köpte in mig i ett hus hans barns skull. De skiter fullständigt i var det bor bara det finns internetuppkoppling. Det blir värre och värre med äldre barn och du kommer att få skjutsa, skjutsa, skjutsa..
Gör din nästa flickvän/fru en tjänst och skaffa något nytt gemensamt senare.