Inhemsk adoption, närstående adoption eller fosterfamilj?

Se till att få träffa en kurator, Finns det någon som du kan prata med om detta, mamma pojkvän ?
Om du väljer att behålla barnet kommer du säkert att växa in i rollen som mor.

Men snälla ts, visst skall du ha hjälp att prata om dessa svåra frågor och inte behöva lämna ut dig här på internet! Ring till socialkontoret och be att få prata med dem som handlägger adoptioner, eller be att få prata med en psykolog via mödravården .... du måste prata tills du förstår vad du har att ta ställning till - både för och nackdelar!

Jag rekommenderar dig att ta kontakt med en kurator (du får kontakt via mödravården) för att få någon att bolla dina tankar med. Du kan också ta kontakt med socialkontoret där du bor för att veta vad du kan få för stöd som mamma oavsett vad du bestämmer dig för senare.

Som nybliven mamma får man inte skriva på adoptionsmedgivandet innan en viss tid har gått från förlossningen. Detta är ett sätt att säkerställa att mamman i sitt känsliga tillstånd inte fattar ett förhastat beslut.

Det finns flera alternativ än adoption! Jag dömer absolut inte någon som kommer fram till det beslutet, men en adoption är verkligen oåterkalleligt, även om det är en kärlekshandling till barnet. Adoptionen kapar av alla juridiska band mellan dig och barnet - och du riskerar som du skriver, förlora den faktiska kontakten med barnet.

Det som brukar göra att placerade barn "hoppar runt" är DELS att föräldrarna ibland får tillbaka sitt barn när man tror att de mår bättre, men sedan håller inte hemförhållandena under längre tid och man måste placera barnen igen - kanske av en annan kommun, och det "gamla" familjehemmet finns inte längre kvar. Eller att man placerar barnet för sent, det har redan hunnit få så stora egna problem av omsorgsbrist och/eller övergrepp att familjehemmet orkar inte. Det finns även många föräldrar som agerar så barnet inte får en chans att "landa" i ett familjehem... påfrestningarna kan helt enkelt bli stora.

Så behöver det ju inte bli, en spädbarnsplacering är många gånger mindre problematisk särskilt om mamman är med på noterna så att all planering kan göras i samråd med henne.

Du har möjlighet att få stöd och hjälp på olika sätt om du känner att du inte klarar av ansvaret för barnet på egen hand. Och om du slutligen skulle komma fram till att du inte orkar uppfostra ditt barn själv kan en familjehemsplacering vara ett alternativ. Socialtjänsten brukar ju försöka göra allt för att ge stöd och hjälp till mamman så hon kan ta hand om sitt barn själv. Samtalsstöd, hempedagog, samplacering.... det finns många insatser som kan erbjudas den som har svårt att orka ensam.

Just nu känns det som viktigast att du får prata med någon kunnig person som kan stötta dig i din situation! Vänta inte med att söka hjälp!

Hej!

Jag tycker att du är stark som trots en svår sits orkar fundera igenom de alternativ som finns och vad som kan passa dig och ditt barn bäst! Du skriver inte hur långt gången din graviditet är och om du är tidigt i graviditeten kan nog dina tankar ändras både en och två gånger.

Om du skulle bestämma dig för att adoptera bort barnet kommer barnet att placeras i en jour/fosterfamilj under ett antal veckor/månader tills dess att beslutet om adoption är fattat av dig (jag tror att det är minst sex veckor efter förlossningen). Det finns alltså en möjlighet att ångra ett adoptionbeslut under denna tiden. Jag tror också att man ska kunna välja att ha en öppen adoption (vanligt i USA men förekommer även i Sverige). Detta betyder att du kommer att få veta vilka de nya föräldrarna är och även kunna få information om barnet och dess utveckling. Jag tror att man kan bestämma omfattningen av den öppna adoptionen så att det känns bekvämt både för dig och de nya föräldrarna. Vanligtvis kontaktas par (eventuellt går kommunen genom adoptionsorganisationerna) som redan har färdiga medgivanden för adoption. Du bör ha en viss möjlighet att vara med och välja nya föräldrar men det verkar se lite olika ut i olika kommuner.

Närståendeadoption pratar man oftast om när det är en ny partner som adopterar den andra partnerns biologiska barn. Släktingadoption förekommer också då alltså en släkting adopterar barnet.

Familjehemsplacering kan också ske hos en släkting (som naturligtvis måste utredas och godkännas som familjehem).

Tänk bara på att det bästa för ditt barn är att så snart som möjligt komma till dem som skall vara föräldrar oavsett om det nu blir du själv eller någon annan. Se familjehem som en möjlighet att tänka över din situation i lugn och ro men inte att ha barnet placerat under en längre tid tills dess att du "mognat" och vill ha barn. Det är inte rättvist mot barnet.

Kontakta nu en kurator som kan hjälpa dig att få ordning på dina tankar och lycka till med detta oavsett vilket alternativ som blir det bästa för dig!

De två svaren ovan är riktigt bra, hoppas du blir lite peppad av dem och hoppas att du snart kontaktar någon på socialtjänsten eller mvc som kan hjälpa dig.

Ingen har frågat om pappan till barnet. Var finns han? Vad är hans vilja?  

Har svårt att tänka. Känner tiden rinner iväg för var timme jag inte fattat något beslut.
Ska nog skriva en ansökan om sen abort endå. Men på något sätt hoppas jag den inte blir antagen.
Förlora det lilla liv som rör sig innom mig känns tungt. Men då kommer jag få sörja min lilla.
En adoption skulle nog bara innebära jag skulle tänka på den för mycket. Ha för svårt att kapa banden. Speciellt om vi kommer bo i samma kommun. Men Adoption skulle inebära chans till bra liv och föräldrar som kan ta hand om henne.
Fosterhem i 2-3 år tills jag ev är förmögen ta hand om den är för lång tid för en nyfödd. Den skulle inte känna mig och därmed slitas upp från sin trygghet. Så ont vill jag inte göra henne.
Kanske bäst att låta hon somna in även om jag vet att jag av hela mitt hjärta alltid kommer ångra mig.

Hade hoppats någon hade egna erfarenheter att dela med sig av.
De jag pratat med säjer samma sak. Det är bara jag som kan fatta beslut medans jag är gravid. Men alla "val" känns så fel. Tiden rinner mig ur händerna.

Tänker att öppen adoption skulle kunna vara ett alternativ, eftersom du känner att du vill veta hur det går för din lilla. Lycka till oavsett hur du väljer att göra!

Hej TS, förstår att det är svåra tankar du har.

Om du väljer att låta ditt barn bo i familjehem tills du är mogen att själv vara förälder betyder inte det att du inte kommer träffa ditt barn på flera år. När man tar emot ett barn i familjehem är det (ofta) meningen att barnet ska ha kontakt sina biologiska föräldrar om det är möjligt, och det ska man som familjehem hjälpa till med. Du behöver inte tappa kontakten med ditt barn under den tiden. Snarare ska du få hjälp att ha den kontakt som är bra för dig och ditt barn för att ni i framtiden ska kunna bo ihop eller ha den relation som ni mår bra av.

Hej!  Skulle gärna vilja bli tipsad om bloggare som har erfarenhet av att ha varit omhändertagna av socialen/samhällsvården, eller som just nu är placerade. Skriv gärna till mig om ni känner till någon som bloggar om detta! / Maria.

Jag tycker att en mor o barn placering (familjehem för mor o barn) låter som en bra alternativ. Då mamman o barnet bor tillsammans och får stöd i rollen som mamma.

Hej!

Vi har adopterat en underbar liten baby.

Det gick till så att soc ringde oss och frågade om vi var intresserad av en baby som skulle födas XXXXXXXX (vi var färdigautredda och klara atta adoptera barn från utlandet) 

Vi vart glatt överaskade. Sedan följde en tid av skräckblandad lycka.

Soc var en länk mellan oss och mamman.

Mamman hade vissa önskemål om hur vi skulle vara. I(som tur stämde vi in)
Vi fick frågan om vi ville träffa mamman osv. Vi sa att det får mamman bestämma.

Soc följde hela graviditeten och stöttade mamman. Soc berättade om oss och och hur vi var men inte vad vi hette eller bodde.

När mamman åkte in till BB kastade vi oss in i bilen och åkte med till BB.

När babyn var född fick vi hämta honom och tillbringa tiden på eftervården med vår baby. Den vackraste som finns.   Sedan fick mamman den tiden hon behövde för att säga adjö.
Vi åkte hem.
Sedan följde 9 månader av skräck  att mamman skulle ångra sig men samtidigt en av det härligaste lyckliga tid som kunde finnas.
Soc tog hand om oss. (nerverna var på utsidan) och soc tog hand om mamman. Vi talade om hur babyn mådde osv. Soc berättade hur mamman mådde.

Efter några månader skrev mamman på papperna och sedan skulle det upp i domstolen. Sedan gick det igenom och mamman hade en viss tid att ångra sig och sedan var han vår lilla sötnos.
 
Vår baby är välkommen att hälsa på biomodern när barnet är 18 år. men mamman får ej söka upp barnet.
Vi vet vem hon är men hon vet ej vem vi är.  Allt efter mammans önskemål.

Vi som adoptivsföräldrar är oerhört tacksamma för denna chans och vi att göra allt för barnet skall förstå att mamman älskade barnet och gjorde detta av kärlek för h*n skulle då ett bättre liv än hon kunde erbjuda.
Vi skall skriva brev  om barnets välbefinnande till soc som sedan skickar det vidare till mamman. Allt så mamman skall veta att barnet mår bra.

Ville bara berätta om vår lilla resa och önskar dig lycka till med ditt beslut.

Vänd dig till soc. dom hjälper dig så du kan ta det beslut som är bäst för dig och dtt barn.

Kram på dig

Hejsan du kära unga kvinna som är gravid men inte redo.
Du skrev detta inlägg Tis 19 okt 2010 kl ett på natten. Jag läste det först nu och jag undrar om du kommer tillbaka hit och läser igen någon gång. Hur mår du - hur gick det? Vad händer? Har många underbara barn och flera av mina barn har nu egna barn - men en är gift och kan inte få barn. Det är hårt och svårt och sorgen är svår - de är så underbara med barn båda två. Glada, lekfulla, allvarliga, musikaliska med gnista och glöd och  de längtar och hoppas men inget hopp finns. De vill adoptera men oerhört många gör abort istället för att som du fundera på att låta barnet få en familj så det är i stort sett omöjligt för dem att få barn härifrån. Vi runt om dem lider med dem...
Så jag skriver av två anledningar - mitt hjärta blöder för dig och jag inser att nu borde du vara i en situation av att ha antingen gjort abort, fått missfall, höggravid eller redan fött ditt barn och antingen ska behålla det eller adoptera bort det. Men jag hoppas du lever och har hopp om framtiden.
  Jag hoppas att du mår bra och att du känner vad du ska göra och får frid med detta beslut. Du har tänkt på barnet när du funderade den där natten - jag tycker du är storartad. Jag önskar dig och ditt barn all lycka oavsett hur du väljer.

En sömnlös natt då och en sömnlös natt nu. Hittade denna gamla tråd nu när den flöt upp till ytan.

Jag kunde inte göra abort, så barnet föddes. I dag bor barnet med sin pappa. Jag mår bättre. Mer vill jag inte skriva, vill lämna detta bakom mig.