Ni som fött vaginalt efter kejsarsnitt - berätta!

Snitt + vaginal 1-2
Vaginal 3

Jag har länkat till förlossningsberättelserna... det är väl enklare än att jag ska sitta och skriva allt igen...

Däremot kan jag säga att jag var väldigt rädd att andra barnet också skulle bli snittad, jag ville verkligen inte föda 2 barn och inte veta hur en väkt känns... Vi hade inte tänkt skaffa fler än 2 barn så då var det en stor rädsla.. nu blev det ju dubbelt så många barn än vad vi tänkt men inte en enda gång har jag övervägt snitt igen....

Tack så jättemycket!!

Fler som orkar dela med sig?

hej..  min förra förlossning 2 år sen..  började med en igångsättning och 4 dygn med värkar öppnade mig 8 cm  sen sa det stopp dottern orkade inte mer och inte min livmoder häller kraften var slut,,
nu är det bebis nr 2 på g och jag hoppas värkligen att det ska gå ... är faktiskt  rädd för förlossningen.
är i v 23+3 så det är en bra bit kvar.
 skulle vara trevligt att prata lite med någon  i liknande situation.  
 

 

Mitt första barn föddes med planerat snitt pga säte. Barn nr2 är född vaginalt med igångsättning pga överburenhet i v. 43+1.
Sen snittades jag igen med nr 3.

Samma här, snittades urakut och sövdes för drygt två år sen och är nu i vecka 26. Har också ställt in mig på en vaginal förlossning även om det skrämmer mig en aning. Har fått remiss till Kvinnokliniken för mitt första samtal om två veckor. Vi kommer att lägga upp en förlossningsplan och gå igenom de stadier i själva förlossningsarbetet som jag gruvar mig för mest. Förhoppningsvis känns det bättre efter det.

Hej!
Var du vaken vid ditt snitt eller blev du sövd?
Det låter ganska likt min förlossning, fast jag blev inte igångsatt. Hade värkar i 3 dygn innan de blev mera regelbundna. Det var inte alls outhärdligt utan jag hade ganska mycket inställningen att "skönt att det sätter igång nu". Men jag sov inte så mycket mer än någon eller några timmar i taget under de där 3 dygnen. Sen satte värkarna igång på allvar och på fjärde dygnet fick vi stanna på förlossningen, när vattnet gått och jag börjat öppna mig. Testade akupuntur, lustgas och TENS men fick ganska snabbt värkstimulerande dropp. ändå gick öppningen väldigt väldigt långsamt - som mest var jag 6 cm öppen. Sen rekommenderade de epidural (som jag verkligen ville undvika) och med den kunde jag äta och sova ett tag medan de drog på värkdroppet på max. Efter det hade jag inte öppnat mig mer alls på några timmar och livmodern var tydligen helt utmattad samtidigt som sonens hjärtljud började påverkas negativt. Det blev beslut om akutsnitt och när de tog bort värkdroppet hade jag inga värkar alls. Så man funderar ju över hur det hade gått om det inte blivit snitt. Sonen kom ut och mådde superbra, och ändå känner jag mig så traumatiserad av hela förlossningen. Vore toppen att ha lite kontakt här...Hej!
Vad var det som hände under din förlossning som gjorde att det blev snitt (om du vill berätta?)? Jag tycker det är så skrämmande att inte veta vad som väntar. Jag förstår ju egentligen att det är ganska eller väldigt liten risk att samma sak händer igen, ändå är det så svårt att vara lugn och tro på att det ska gå lättare och funka hela vägen den här gången. Försöker tänka positivt att livmodern i alla fall gjort en stor del av jobbet en gång och att det borde underlätta den här gången. Men jag har liksom tappat tron på att jag kan föda barn :(
Jag hoppas också att en förlossningsplan och att få gå igenom vad som kan hända, kommer att hjälpa mig att tro att det ska bli annorlunda den här gången. Jag ska få komma på nästa samtal redan på tisdag, så det känns skönt att inte behöva vänta så länge. Att börja prata om det idag rev ju upp ganska mycket känslor, så det blir bra att få följa upp det snart igen.

Blev din vaginala förlossning långdragen eller gick det smidigt? Märktes det någon påverkan från snittet?

Med mitt första barn hade jag etablerade värkar i två och ett halvt dygn. Jag fick också EDA (då var jag nog öppen ca 5) för att jag var så utmattad och de krämade på rejält med värkstimulerande dropp. Till slut öppnade jag mig faktiskt helt men det upptäcktes att min dotter låg snett med huvudet och inte kunde tränga ner. Jag fick aldrig några krystvärkar och det beslutades därför om akutsnitt (som jag fick vänta ett bra tag på för dottern höll sig lugn i magen).

Med mitt andra barn fick jag värkar som ganska snabbt blev regelbundna och långa men de gjorde inte särskilt ont. Efter några timmar hemma tyckte jag ändå att det kändes som att det var dags att åka in. När vi kom in var jag öppen nio och jag fick krystvärkar på en gång. Det visade sig dock att även denna dotter låg snett med huvudet och därför låg för högt upp men jag lyckades krysta ut henne efter en och en halv timmes jobb. De fick klippa till slut men allt gick bra. Ingen smärtlindring behövdes.

Så om ni ville ha en solskenshistoria tycker jag att ni ska lyssna på min. Nu är jag gravid med trean och är mest orolig för att inte hinna till förlossningen i tid.

Tusen tack för att du tog dig tid att skriva! Det betyder jättemycket att få höra solskenshistorier Lycka till med nummer 3

Så lite så! Tack och lycka till själv med nummer två. Jag tror att du kommer att ha stor hjälp av att du ändå öppnade dig så mycket. Det sa gynekologen som skrev ut mig efter snittet till mig - och hon hade rätt.