Exet vägrar skriva på flyttpapper mm.mm Vad göra??

Kontakta familjerätten i din kommun, de kan hjälpa dig!

Du bör börja med samarbetssamtal på familjerätten. Det är inte obligatoriskt för honom att komma men det ser inte bra ut att neka. Där kan ni diskutera igenom en ev. flytt. Jag antar att ni har gemensam vårdnad. Har hans alkoholvanor blivit värre sen sonen föddes? Är du säker på att han tar droger?

Du kan aldrig neka honom ett visst umgänge och då ställer jag mig frågan, hur kan du som mamma bosätta dig 90 mil ifrån och inte kunna vara ditt barn till någon hjälp om något går fel under umgänget?
Att du känner oro gör inte automatiskt att du får ensam vårdnad eller att pappan helt fråntas umgänge.

Vi hade bokat in ett samtal på familjerätten den 14 okt. Men då åkte han på nå svartjobb en vecka precis någon dag innan så vi kunde inte ta den tiden. Och nu kommer vi hinna flytta innan det att vi fick nästa tid.

Nej jag är inte säker på att han knarkar eftersom jag inte sitter med honom och ser när ha tar något, givetvis.
Men jag får höra rykten att ha tar ritalin, tror jag det heter (adhd-medicin, verkar som amfetamin för de som inte har adhd) och han har fått utskrivet benzodiazepiner(?) som han blev helt väck i huvudet av, han blandade det också med alkohol några ggr. Sen umgås han med måga som drogar + alkoholister här i stan där vi bor nu. Så mycket tyder, för mig, att han han troligtvis gör det.

Så vad händer nu om vi flyttar och han inte skriver på? 

Nej jag nekar honom inte umgänge. Han får komma och hälsa på hur mycket han vill.
Däremot anser jag inte att två veckor åt gången är rimligt.

Varenda e jag pratat med säger att "Jag skulle då aldrig släppt iväg min son till honom, om jag var du"
Detta jag berättat ovan är inte det enda som är konstigt i hans beteende. Och han är LÅNGT ifrån en bra förebild för sonen.

Du kan, och relativt lätt, bli av med vårdnaden. I och med att du flyttar så långt försvårar du umgänget.

Hur kan du ifrågasätta att hon vill flytta närmare sin familj och ett jobb?
 Det är tufft att vara ensamstående mamma (vilket man i princip blir när pappan har missbruksproblem/tendenser eller helt enkelt inte ställer upp), TS oro verkar vara stor för att pappan ska missköta sig, och det ska man inte ta lätt på. Om man bor i en stad utan ett nätverk (i form av sin familj) och då får chansen på ett jobb där man har sin familj, så är valet ganska lätt.
 Jag tror säkert att pappan har goda intentioner, men att han ska klara av ett barn ensam under två veckor när han inte ens kan ta hand om sin egen hälsa låter tyvärr inte troligt.
 OM möjligheten finns, hade bästa lösningen varit att pappan flyttade till samma stad som TS är på väg till alt. i närheten, så att han kommer bort från dåligt umgänge och får en ärlig chans att visa att han verkligen vill ändra sig och vara en bra pappa åt åtminstone ETT av sina barn! Men det kommer nog inte denna pappa göra, för han tänker bara på sig själv..?

Du ska inte tro att umgänget ska ske hemma hos dig. Han kommer att få umgänge på sin hemort och det kommer du att måsta acceptera.

Du ska givetvis begära att han lämnar rena drogtest innan umgänge men vägra umgänge kan du inte göra.

Självklart kan flytten ifrågasättas och ska också göra det.
Oavsett hur omständigheterna är ska man ha barnets bästa för ögonen, släkt, vänner etc är sekundärt faktiskt.

Håller med dig om att två veckors perioder inte låter som den bästa när situationen är som den är men det bästa är faktiskt inte att pappan flyttar med utan att mamman faktiskt stannar kvar.

mm.. och det som är konstigt är att han först godkände flytt så länge jag inte "tar hans son ifrån honom för alltid".. givetvis kommer jag inte göra det, sa jag. Då fixade jag allt klafrt med flytten och det är nu i efterhand han börjar ställa massa krav..