Är det mitt barn det är fel på?

Hur gammal är hon?

Det finns många barn som inte kan leka. Det är något man ska ta på allvar och arbeta med att lösa. Jag kan ju inte säga varför det är så för just ditt barn. Kanske har hon bara svårt att komma in i gruppen som ny? Det är viktigt att personalen arbetar med detta, de kan absolut inte skjuta över hela ansvaret på dig och mena att du curlat henne för mycket. När såna här problem uppstår är det föräldrarna OCH förskolans ansvar att lösa det.

Fråga dem hur de arbetar med detta. För du kan inte komma dit och lösa problemet.

Sen är det jättevanligt att vissa svårigheter uppmärksammas först i barngrupper i ex förskolan. Man kanske inte alls märker det hemma. Tycker du att hon klarar av att leka med flera barn hemma? Jag funderar också över hur gammal din dotter är?

Jag är utbildad förskollärare (och lärare) och har stött på den här svårigheten flera gånger. Det är väldigt illa om personalen skuldbelägger dig...

4,5 år

Men vad är det för en föskola då? Herregud!?

Inte sjutton ska de börja med att skuldbelägga vare sig dig eller barnet!? Usch vad jag blir upprörd!
Nej, de ska se över sin verksamhet, hur de bemöter barnet och hur de kan förbättra barnets vistelse på förkolan. INTE lägga skuld...

Har din dotter andra svårigheter som du märkt av, eller är detta enbart på förkolan?

Hemma kan hon leka med flera barn men inte med en gång och inte så länge och hon vill gärna styra i leken. Oftast blir det mest att hon bara har en lekkamrat så så många tillfällen har jag inte haft till att studera detta. Personalen tyckte mer att hon får öva sig i att leka med barn och det kan jag ju förstå. Hon har lite svårt att göra sig förstådd då hon pratar otydligt och detta gjorde att hon i början av sin dagistid (för drygt ett år sedan) pratade via de vuxna. Nu har hon tydligen återgått till detta och jag tror att det är för att det är en ny avdelning med nya fröknar. Hon trivs inte och jag vet inte hur jag ska hjälpa henne.

Okej, då har hon svårigheter i att leka med flera samtidigt och bör träna å detta om jag uppfattat dig rätt?

Det är ju nåt som faktiskt ligger på pedagogerna att ordna detta, med hjälp av dig som förälder. Du kan sätta ihop ett möte och berätta hur du känner och vad du vill ha hjälp med vad gäller dottern, de är liksom skyldiga att hjälpa er med detta.

Anser du att personalen inte kan skapa en bra vistelse för din dotter så får du nog börja leta efter en ny förskola och prata med rektorn!

Det låter ändå som att dessa svårigheter faktiskt existerar utanför förskolan.

Naturligtvis ska förskolan se till att hon får den hjälp hon behöver med detta. Att lära barn leka är något som ingår i vår utbildning och det SKA de ha kompetens för! Det finns olika tekniker för detta och det är bara för dem att sätta igång med en plan att arbeta efter.

Ni får gemensamt skriva en handlingsplan (åtgärdsprogram) tycker jag. Vad gör förskolan? Vad gör hemmet? Vad fungerar, vad fungerar inte?

Sen ber du om att de ska utreda hennes språkliga utveckling. De har tillgång till hjälp från specialpedagoger och talpedagoger. Här är det jätteviktigt att ni sätter igång och utreder hur man kan stötta henne när det gäller talet, för det kan bli ett stort handikapp för henne. Hur ska hon kunna bli en i gruppen och leken om hon inte kan kommunicera? Risken finns att de andra barnen inte förstår henne och väljer att ignorera henne.

Det är skandalöst att förskolan inte föreslagit detta. Så ska det inte gå till! Anar man att barnet har svårigheter ska man gemensamt med föräldrarna jobba fram en plan för att lösa dessa!

Visst är det viktigt att hon tränar att leka med flera barn, men det gör hon ju på förskolan också. Ni ska absolut dela på ansvaret. Hela ansvaret ligger inte hos fsk, men heller inte hos er.

Ok, så illa är det inte. Ett åtgärdsprogram angående hörseln/talet är på gång och jag fick se en kladd detta i fredags då jag hade detta extramöte. Men då tolkar jag era svar som att barn faktiskt brukar kunna leka utan problem. Att komma och gå i leken och vilja bestämma för mycket blir helt klart svårt men jag tyckte nog att hon faktiskt inte är så gammal och att "det kommer". Toppen att ni förkolefolk har olika sätt att få barn delaktiga i leken. Dottern verkar vara populär (hur nu det kan komma sig?) och det är ett av hennes problem då alla vill leka med henne.

Men det här med lek-problemet ska jag helt klart ta upp med dom när vi ska komma överens om åtgärdsprogrammet nu i veckan.

Helt sanslöst! Men tyvärr är det nog så att dagis inte är anpassat efter det enskilda barnets behov, utan dagis kräver att barnen anpassar sig till verksamheten som bedrivs.

Alla barn är olika och följer sin egen utvecklingsfas. Tyvärr ingår det inte särskilt mycket om utvecklingspsykologi i utbildningen för förskollärarna. Många känner helt enkelt inte till de mest grundläggande sakerna kring hur barn utvecklas.

Istället för att fokusera på att barnen ska lära sig mer matematik och att dagis ska blir mer av "skola" så kanske politikerna borde se till att utbildningen ändras, så att utvecklingspsykologin och vad små barn främst behöver (som en väl fungerande anknytning) för större utrymme.

Jag har nu pratat med dotterns förra fröken och hon tyckte inte att det fanns några lekproblem när hon gick där. Hon är en blyg individ och det tog tid för henne att börja leka "ordentligt" när hon först började på dagis för ett år sedan och att hon nu återigen går ensam och inte "vill" leka tror jag inte hör till något fel hos henne. Visst, hon tar tid på sig innan hon leker fullt ut med barn även på fritiden men leker gör hon. Jag hoppas nu verkligen att pedagogerna på denna storbarnsavdelningen (3-5 åringar) kan hitta tid och kraft till att göra henne trygg och glad på dagis igen. Det kanske är för mycket begärt att kräva att hon får en bra vuxenkontakt men då får hon gå ner i tid för jag vill verkligen ha ett åtminstone nöjt barn.

Att syfta på att det skulle vara nåt fel på din dotter eller hur du har uppfostrat henne. Herregud det är ju patetiskt, alla barn är olika! dom kanske borde se över hur dom bemöter olika individer så dom kan ge din dotter det hon behöver istället!!

Låter töntigt att ge en skrift om curlingföräldrar!

Många förskollärare har så höga tankar om att de kan allt och vet allt för de har ju "utbildat sig". Men viktigast av allt är ändå empati och vanligt hederligt sunt förnuft. Du har träffat på personal som anser sig veta bäst (alla är självklart inte så) och de tillrättavisar dig genom att visa dig att du är en överdriven, hysterisk förälder som bör anpassa dig snabbt och avsäga dig ditt föräldraskap och låta "utbildade pedagoger" ta över, som vet bäst, kan bäst och känner ditt barn bäst.

Det är en risk man tyvärr får ta när man väljer att lämna bort vården och omsorgen om de egna barnen till någon annan.

Men att tala om för en förälder att barnet inte har vissa färdigheter kan väl aldrig vara fel, eller? Om man inte kan vara ärlig mot en förälder hur skall då förskolan kunna vara ett komplement till hemmet?
Sen vet vi inte förskolans version av det hela.

Ett barn som inte kan stanna i en lek mer än en väldigt kort stund behöver hjälp, både hemifrån och på förskolan. Ett barn som bara vill bestämma behöver också hjälp både i förskolan och i hemmet.

Sen kan det ju faktiskt vara så att de (pedagogerna) ser din fostran som curlande och att det kan ha påverkat barnet negativt. Om det nu är duktiga pedagoger och anser att föräldern har en viss del i problematiken så måste de ju hjälpa till..........

Hoppas att dottern får det lättare i sitt lekande framöver.

Våran treåring hade svårt att leka på dagis med andra barn. Han är lite av en ensamvarg som inte vill att andra barn ska vara med och "ta" hans leksaker han leker med. När han väl leker med andra barn så är han väldigt bestämd vem som ska leka med vad, hur dom ska köra ex bilen, vart bilen får köra och hur den ska låta. Han är näst äldst på sin avdelning, de flesta barnen är mellan 1-2år. Konstigt nog så leker han jätte bra hemma med vänners barn, då delar dom på allt och har ett fint samspel. 
Lösningen på det hela var helt enkelt att lärarna fick vara med i leken och ge uppgifter till barnen. Den som inte följde leken och sin uppgift fick sitta i soffan istället. Nu har det blivit betydligt mycket bättre.   

Vissa barn HAR svårare att komma in i barngruppen. Vissa har svårare att leka i grupp. Vissa VILL bestämma allt för mycket och då tröttnar dom andra barnen. Vissa är vara att bestämma hemma i leken och då blir det fel på förskolan.

MEN det är personalens ansvar att se till så alla barn mår bra och får vara med att leka på förskolan.Man får förmedla lite mellan barnen och prata med dom om hur man är en bra kompis mm mm. Vissa förskolor har sk kompissamtal då alla sitter i en grupp och pratar om vad en bra kompis gör för sina kamrater.

Det är inte föräldern ansvar och fel att barnet inte får vara med och leka. ALLA vuxna i barnets närhet ska vara bra förebilder och lyhörda för leken. Och vad ska mamman/pappan kunna göra åt barnets situation på försolan när dom är på jobbet? Nej vetskapen om att barnet inte trivs gör ju såklart ont i hjärtat=(. 

Och är det så att ett barn är utanför så måste man gör allt man kan för att bryta det beteendet. Kanske dela in barnen i grupper på nästa utflykt där man INTE tar med dom två som alltid leker med varandra i vanliga fall. Utan delar lite på dessa starka kompis par för ett tag så dom på olika håll har möljighet att leka med någon annan. 

Att personalen säger att det är mammans "fel" att dottern har svårt att komma in i leken är skrämmande. Barn är individer som vuxna och ibland behöver dom en knuff i rätt riktning. Det är ALLAS ansvar och "fel" inte bara förälderns.

Låter väldigt oproffisionellt att påstå att mamman/pappan bär allt ansvar i denna fråga. Låter som dom blundar för problemet och sopar det under mattan. Och enligt mig gör inte en bra förskole pedagog så. Och jag hade övervägt att byta förskola och snacka med rektorn om det inte bättrade sig. DOM har ansvar för ALLA barn på förskolan och ska erbjuda en bra och trygg verksamhet för ALLA barn inklusive ts dotter.

Men om han är äldre och de andra barnen mindre så förstår jag att det blir problem. De leker ju olika. Han vill sitta och fantisera och leka lekar och de små ettåringarna vill ta sakerna och "krascha" leken. De har ännu inte nått dit att de kan leka på samma sätt som han gör. Istället för att tvinga ihop barnen så borde de låta honom leka ifred och sysselsätta 1-åringarna med annat.....