En kompis till mig har chans att byta till sig en mysig lägenhet i ett attraktivt område. Problemet är att lägenheten ligger på bottenvåningen och att det rör sig ganska mycket människor i området. Skulle vilja veta vad andra har för erfarenheter av att bo längst ner, exempelvis att folk glor in, inbrottsrisken etc? Och kanske det känns olika för killar och tjejer?
Det har jag gjort - aldrig mer! Det var också en lägenhet där mycket folk passerade. Det gjorde iofs att jag inte oroade mig så mycket för inbrott, om jag skulle vara inbrottstjuv så skulle jag vilja ha så lite vittnen som möjligt.
Jag hade en uteplats som jag aldrig använde, det blev bara inte av. Jag hade också en egen ingång, vilket var väldigt smidigt.
Hur kommer din vän få det? Mysig uteplats? Egen ingång? Låg hyra? Bytesvärde på lägenheten?
Tecken: Vilka var skälen till att du vantrivdes? Kände du dig påpassad eller störd på ngt annat sätt? Klart det är tråkigt att inte kunna utnyttja sin uteplats!
Jag tror faktiskt att det var egen entré här och hyran var relativt låg för området. Ingen balkong/altan men kakelugn (gammal lägenhet). Vet inte hur pass attraktiv den är att byta med ifall hon exempelvis vill ha större i samma område, det var delvis därför hon ville få lite synpunkter kring att bo på BV. Och också om det är tryggt att bo så som tjej.
Vi bor på bottenvåningen med egen ingång och uteplats-och jag ÄLSKAR det!!=) Jag tycker att det är fantastiskt att ha jordkontakt och bara kunna gå in och ut utan trappor/hiss. Superpraktiskt och så känner jag mig mer...mänsklig? Jag kan tillägga att jag får svindel över 3:e våningen och aldrig skulle kunna bo riktigt högt upp utan att leva i ständig skräck.
Insynsskydd finns det om man behöver det, annars kan man som vi ha ruskigt mycket vackra växter i fönstren.
Tecken: Vilka var skälen till att du vantrivdes? Kände du dig påpassad eller störd på ngt annat sätt? Klart det är tråkigt att inte kunna utnyttja sin uteplats!
Jag tror faktiskt att det var egen entré här och hyran var relativt låg för området. Ingen balkong/altan men kakelugn (gammal lägenhet). Vet inte hur pass attraktiv den är att byta med ifall hon exempelvis vill ha större i samma område, det var delvis därför hon ville få lite synpunkter kring att bo på BV. Och också om det är tryggt att bo så som tjej.
Vi bor på bottenvåningen och trivs som fisken i vattnet! Bebis nr 1 har sin ankomst nu i november så det känns lite som lyx =) Visst så går grannarna utanför men vid dagsljus ser man inte in ändå och under den mörka delen av året så kan man antingen släppa ner persiennerna, har höga växter, insynsskydd av ngt slag eller gardiner som täcker mer. Men det är inget som stör oss. Vad det gäller trygghet så har vi en rottis som kanske bidrar till att man känner sig lite tryggare, men vi bor centralt och har aldrig haft ngt problem (peppar peppar) =)
Tack för era svar!
Jag bor på bottenvåning, och jag vill inte bo högre upp.
Jag trivs bra.
Någon som vet var man kan göra en bra färganalys i Göteborgstrakten?
Oj, nu blev det jättefel.... !
Bo på bottenvåningen är en katastrof. Man hella tiden tänker om inbrottsjuvar, och vi har mer och mer bostadsinbrotts I sverige. Kanske I femti år sedan, men inte längre nu.
Raff
Min man och jag bor på bottenvåningen och trivs jättebra med det! Vi bor i och för sig i ett lugnt område så vi känner oss säkra här. Tycker det är väldigt bekvämt eftersom vi bara behöver gå in i porten och sen är ytterdörren där "direk", behöver inte åka hiss eller gå upp för trappor. Dessutom har vi en stor uteplats i änden av byggnaden. Jag är supernöjd!
Jag bor i radhus med både altan och ingången på bottenvåningen. Ser inga problem i det alls. Låser om mig lite noggrannare när det går inbrottsvågor men annars så älskar jag det. Stör mig dock på allt grus som följer med i med skorna .. Men annars är det okej.