Namnkalas ensam, eller med pappan?

Får tala som en som vuxit upp med en skithög till pappa som gjorde min mamma väldigt illa. Ingen i mammas sida gillade honom och jag visste att det han gjort var väldigt fel men det betydde ändå mycket för mig att han va där eller iaf ringde på födelsedagarna för han va ju min pappa ändå (barn vet lyckligtvis inte bättre).. Nu är jag vuxen och har valt att ta avstånd, men det var mitt eget val. Syrran och han har fortfarande mkt kontakt och man får säga att han lugnat sig på äldre dar.

Tyvärr är ni för evigt bundna och sålänge han inte skadat gossen så blir det omöjligt att hålla honom borta och då måste ni lära er kunna stå ut med att vara i samma rum i en liten stund då och då..

Det borde stå i pannan på folk att de är skithögar så att man kan slippa umgås med dem från början.

Jag har inga direkta problem att vara i samma rum som pappan under en tid, även om jag inte tycker att det är roligt. Men jag gör det för att min son ska få träffa sin pappa (även om han inte verkar vara intresserad).

Däremot får jag ångest av att bara tänka på den atmosfären som med största sannorlikhet kommer att infinnas om han dyker upp på eventuellt namnkalas.
Inga av mina närmaste kommer att tycka om att han är där, även om de accepterar att han är där för sin sons skull. Det kommer i så fall att vara tryckt stämmning och jag kommer att må dåligt. Jag kommer tycka det är jobbigt för att jag ska försöka ha en trevlig dag för min son, och försöka ha kul för hans skull när jag vet att det kommer att vara ett litet hörn där pappan sitter, och resterande utrymme kommer att ignorera pappan med "cold shoulders".

Men samtidigt vill jag ha ett kalas för min son. För att han ska få ha de minnena i form av foton och tal och inbjudningskort med mera. Men jag vill inte ha det om jag inte är säker på att det kommer att vara roligt - för alla.

Men måste jag bjuda in honom? Att jag inte kan hindra honom från att umgås med sin son vet jag och vill jag inte (skulle tycka det faktiskt var kul om han ville visa ett intresse) men eftersom det är en fest som Jag ska fixa, måste jag då göra honom delaktig? Eftersom det inte rör sig om ett dop, har det ju inte heller en djupare mening, förutom att jag vill hälsa honom välkommen till släkt och vänner. Vill han sedan döpas när han är äldre, så är det hans val.
Jag har valt bort dop just för att jag personligen inte är troende, även om jag fortfarande överväger att göra det för att han ska slippa det när han blir äldre. Men jag vet inte. Känns lite fel att göra det när jag överhuvudtaget inte är troende.