Låter sin mamma uppfostra barnen!

Klart att hon borde men hon har fixat sit liv genom att använda sig av sin mamma. Och det är ju så att vi är olika.

Jag har tex. en dräng. Vem har det idag. Vi behövde hjälp med markservicen så då fixade vi det på vårat sätt.
Pågrund av det så blir jag "lat". Jag sitter här och han skjudsade ett av mina barn till kompis just nu.
Något som kan kännas fel ibland men men.

Jag vet även folk som skickar sina barn till morföräldrarna för att dom inte har tid med dom. Frågan är om man ska döma? Jag tycker det är jätte konstigt att skicka iväg sina barn men föräldrarna är jätte trevliga och gör sitt bästa. (finns en stor kulturell skillnad).

I ditt fall så är det enbart mamman som kan sätta stopp.

Jag blir ledsen när jag läser om "Maria". Visst självklart måste man kunna få avlastning och den som främst borde finnas där för henne är hennes man. Jag förstår inte hur han kan sätta sin karriär framför sina barn och sin fru på det sättet och bara lämna dem för att åka i väg till ett annat land . Väljer man att skaffa barn så får man faktiskt infinna sig med att avstå från diverse saker. Men vad det gäller Maria och hennes mamma så tycker jag att det är lite tragiskt att man skaffar sig barn om man inte är villig/redo att ta hand om dem på egenhand. Som sagt att få lite hjälp då och då med barnpassning eller att ha sin mamma boende hos sig och kanske DELA lite mer på allt som behöver göras med hem och barn det är väl en sak. Någon kanske borde prata med henne eller mamman för att "öppna deras ögon" lite för jag tycker inte att detta låter som någon bra lösning för någon iblandad.

Att ha en dräng eller barnflicka är en sak, de är oftast inte 70 år (som Marias mamma) och de får betalt för sitt jobb. Dessutom är de lediga efter arbetstid. Hennes mamma har 24 timmars jour.

Visst håller jag med om att hennes man inte borde ha åkt men å andra sidan visste  hon vem hon gifte sig med. En yrkesverksam soldat på utlandsuppdrag med påskrivna kontrakt.  Att komma och klaga nu är lite sent och att belasta hennes mamma på detta egoistiska sätt är fruktansvärt.
 
Jag blir äcklad av hennes egoism och jag tog upp det både med hennes mamma och henne i somras. Men de verkar inte ta till sig varken min eller andras feedback. De får väl skylla sig själva båda två antar jag.

När jag läser detta känner jag bara. Skit i andra & sköt sig själv..

Vår dräng är aldrig ledig och får inte betalt han hyr ett rum av oss så han betalar för han får bo här

Han lever som en i familjen. Och då ingår det att göra sådant som en annan gör.

Men om dom nu har fått höra från folk att det är galet, så är det ju deras val.

Det är svårt att skita i sin egen moster och se att hon "far illa". Dessutom har hon beklagat sig äver detta för mig (och många andra) och drar därför in mig i detta. Men jag ursäktar dig om du inte läste tråden så noga där jag skrev att hon klagade över situationen.

Däremot undrar jag om inte min moster vill leka martyr? Varför säger hon inte ifrån?? Hon är 70 år och borde ligga i soffan och äta praliner istället för att leka slav åt sin lata dotter.

Intressant... Men får han inte betalt? Hur betalar han för sig om han inte har en inkomst? Ingen kritik, jag bara undrar av nyfikenhet.

Fast vad ska du göra? Lägga dig I? Kan nog få värre konekvenser än du trott.. Jag skiter högaktningsfullt i hur min moster sköter sin relation till sina barn (Mina kusiner) Jag lägger mig helt enkelt i det

Fast om man är anställd av militären i USA så kan man inte välja om man vill åka eller inte. Det är en order. Syrran man blev skickad till Korea i ett år. Han fick permision en gång och det berodde på att han hade familj. Det fungerar så helt enkelt.
Sen känns det ju som om Maria utnyttjar mammans snällhet till max. Det är inte helt sjysst. Att ha mamma som stöttning - ja, men som huvudansvarig nej.
Men å andra sidan så tycker jag också att Marias mamma måste säga nej och stanna hemma i sSverige istället om det här inte är något hon vill ställa upp på. Annars är det bara ett indirekt  godkännande av dotterns sätt att utnyttja henne.

Inget... Jag kan inte göra något alls förutom att beklaga mig på FL. Jag har redan gett min synpunkt på det hela när hon beklagade sig i somras. Mer tänker jag inte göra. Jag blir bara förvånad över hur min kusin utnyttjar sin ålderstigna mor på detta sätt. Jag och min kusin hade en nära relation innann men efter vad jag bevittnade i somras har jag svårt att känna respekt för henne.

Sarah, folk är olika. Du kanske skiter i andra och sköter ditt. Jag har svårt för det när folk sträcker ut sin hand och ber om råd/hjälp etc.

Tycker att du kanske inte skulle lägga dig i men förstår dig också.
Mamman MÅSTE säga ifrån själv.
Kan inte du prata med din kusin att detta är för jävligt?

Nej, han kunde inte  välja. Han har skrivit på ett avtal (2 år tror jag...) och han var tydlig med det och med sina mål de kommande åren. I min åsikt kunde de ha väntat med att skaffa tills efter hans tjänstgöring. Det är uppenbart att hon inte (vill) klara det själv och utnyttjar sin arma mor.

Hennes mamma är lika knasig som finner sig i deta hela. Hon borde säga nej och stanna hemma med sin man istället. Är så upprörd över det hela. Men det är dom som väljer, synd bara att de ska klaga över situationer de har satt sig in i själva.

Å andra sidan, om din kusin nu är en sån lat egoist så kanske det är bättre att hennes mamma har hand om barnen, hur skulle de barnen annars ha det?

Båda gör lika fel: Maria som utnyttjar sin mamma och mamman som låter sig utnyttjas. Men de är också båda vuxna människor som får ta ansvar för sitt agerande. Sätter inte mamman ner foten är det hennes ansvar!

Håller med! Hon gnäller med till syvende och sist verkar hon acceptera att ta den bördan.

Förmodligen bra men inte lika bra som de har det nu. En annan sak som jag reagerade på är att barnen fick kakor och godis till mellanmål. Ja, dom gånger hennes mamma inte var närvarande och kunde ge dem mer lämplig mat för en 1,5 åring och en 2,5 åring.

Det började med att vi behövde barnvakt kvällar för vi jobbade skift båda två. Då frågade vi honom om han inte ville flytta in, han var ju alltid hos oss ändå. Han jobbade 7-16 så vi skulle klara barnomsorgen. Han betalar för sitt rum och sin mat.

Sedan blev han arbetslös så nu gör han det som behövs på gården på dagarna, han hjälper min man och mig.
Han har valt det själv att inte skaffa egen familj utan är nöjd med våran liksom. Han är en av oss.

Nu har det gått 16år :)

Hans arbetsuppgifter är handla, laga mat istället för min man. Han ska inte göra några stora sysslor om han inte blir bädd om det. Han är inte särskilt självgående som man kan förvänta sig av sin egen man. Men om han hade varit det så hande det nog inte fungerat. Min man har inte kunnat lämna hemmet på många år så det har varit stor avlastning åt mig som jobbar mer än jag ska.

MEN han är guldvärld för vi är en familj med ångestsyndrom, add och jag är arbetsnarkoman. Han blir ett bra stöd till tre i familjen.

Vi har löst vårat på det sättet som vi ansåg det fungera för våran familj.

Vissa har självklart svårt att se och vill gärna dömma, gissa vad kyrkan tycker här ute? Dom fattar inte hur jag kan leva med två män. Fast jag säger att det inte är sexuellt :)

Men är inte det valigt i usa att man gör så. Ger snacks som mellanmål?
Det blir liksom en kulturkrock.

Tack för att du delade med dig av din historia. :) Fungerar det för er ska väl ingen döma er. Ni verkar ta hand om varandra och är alla nöjda med det ser jag inget fel i det heller.

Kan hända att det är en kulturkrock där. Men hon är uppvuxen här så jag tror snarare att hon bara tar den enkla vägen. Sen klagar man på att ungarna far runt som små jävlar. Sockerchock antar jag. De hade jämt något sött i munnen.