Utmattningssyndrom/depression med ångest el.dyl. ska vi stötta varann?

jag är själv utbränd , skulle jättegärna vilja ha kontakt me nån i samma situation...

Då är vi två iallafall! Jag hoppas att fler hittar hit så kan samlas här några stycken (inte för att jag önskar det här på någon annan, men ändå...). Berätta gärna lite om hur du har/har haft det!

hej igen, jag har en långvarig utbrändhet tyvärr. vill int eoroa dig, det är ju int esäkert det blir så länge för dig, en del återhämtar sig ju relativt fort. jag har vart sjuk i 3 år.   men tyvärr hade jag låtit det gå för långt. jag har/ har haft ( inte samtidigt förstås) ungefär de symptom du beskriver samt även koncentrationssvårigheter och även en del neurologiska symptom. jag har en del gamla trauman som jag ej bearbetat samt så hände mycket jobbiga saker i privatlivet strax innan utbrändheten och jag engegerade mig dessutom mycket i ett jobb så allt brast. det har gått periodvis upp och ner, har bättre o sämre perioder. har en underbar sambo, inga barn. har du sambo? jag har svårt att orka hitta på saker o va social, sover jättemycket de sämre perioderna. ja detta styr mitt liv på ett sätt som jag absolut inte vill , vill hitta en väg till hälsa.  vad tror du själv har gjort din ohälsa? jobbet eller har du gamla saker du inte bearbetat, berätta mer ifall du vill...

Oj, 3 år är länge, jag hoppas verkligen att du kan få bli bättre snart! Berätta gärna vad du gjort för att bli bättre och vad du tycker har funkat och inte. Har du testat någon medicin?

Jag har själv inte riktigt fattat vad i mitt liv som kan ha gjort att jag är så här sjuk. Har svårt att ta till mig diagnosen och nosar vidare på fysiska sjukdomar, för det är så det känns. Men om jag förutsätter att det verkligen är utmattningssyndrom, så tror jag att det beror på min kanske lite känsliga personlighet, och ett kravfyllt jobb där jag länge känt mig otillräcklig. Jag har dessutom kämpat mig igenom två mycket jobbiga graviditeter (låg och spydde typ konstant) och sedan haft två barn att ta hand om utan tid till kurerande. Jag har också haft en del koncentrationssvårigheter innan jag blev utmattad - i våras kunde jag knappt jobba, satt mest och stirrade på alla papper... Och i somras kände jag mig väldigt nedstämd. Jag tror inte att jag har gamla obearbetade saker, men kanske kommer terapin visa annat. Jag har en fin man som just nu sköter allt här hemma, allt med barnen och sitt eget jobb.

mm ok en känslig personlighet har jag med jag tror man är mer mottaglig för utmattning då. själv har jag även en gammal borreliainfektion har jag fått veta , jag tittade med efter fysiska orsaker då jag känner att det måste va nåt fysiskt med. många som får kroniskt trötthetssyndrom/ utmattningssyndrom har både en ev infektion samt belastat sigmycket känslomässigt.. jag har en sida www.borrelia.se  där finns en mail som du gärna får kontakta mig på om du vill, berättar hellre mer där anonymt än här. mvh.

ursäkta skrev fel webbadress, det skulle stå www.minborrelia.se

Utmattningssyndrom/depression behöver inte komma av arbete eller ouppklarade trauman. Det handlar om psykisk stress som kan komma på många olika sätt. Inte hinna med på jobbet, vilja göra allt perfekt, känna sig misslyckad, ouppklarade saker som ligger och gnager, vara hustru och heltidsarbetande, vara arbetslös, vara stressad över dålig ekonomi, ovald ensamhet etc etc. Det kan finnas många många orsaker. Kontentan oavsett vad det är som är grunden (oftast är det flera orsaker under en längre tid) är psykisk belastning, känslan av att inte kunna påverka sin situation - dvs maktlöshet.

Många av oss som råkar ut för detta tittar efter fysiska diagnoser eftersom det för många av oss känns som att det är i fysiken det sitter. Utmattning påverkar också ofta fysiken med allergier, infektioner och annat. En sak som hindrar oss från att bli friska är ibland att vi jobbar för mycket på att bli friska och hitta orsaker vilket spär på stressen, det blir en ond cirkel.

Jag har varit sjukskriven drygt ett år heltid på grund av utmattningssyndrom och det går långsamt framåt, men bakslagen är många och svåra. Men frisk ska jag bli.

Hej, Lider själv inte av detta, men min make däremot. Han har länge mått dåligt, i form av högt blodtryck, hjärtklappning, utmattning mm. Efter flertals besök på akuten, läkare och andra hälsoundersökningar så googlade jag helt enkelt en kväll och fan detta med utmattningssyndrom. Visste inte att något sådant fanns än. Jag försöker hjälpa min make med att tala ut och hjälpa honom igenom sina ångestattacker. Han har även börjat träffa en terapeut. Ni som har bearbetat detta ett tag nu, har ni några tips? Det värsta är nog denna dödsångest som kommer upp ibland.

Det finns massor av trådar om detta och hur man blivit hjälpt, bl a i www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55143715.html kan du hitta lite info. Du kan också titta på t ex www.utbrandhetshjalpen.com/ .

Nr 1 är att träffa en bra läkare som förstår vad utmattning innebär. Nr två är en terapeut. Medicinsk behandling hjälper vissa men inte alla (dels ångestdämpande men även ssri - antidepressiva). Annars t ex:

- hålla en bra dygnsrytm och rutiner
- äta nyttigt och regelbundet
- motion på den nivå kroppen klarar av utan att bli sämre
- frisk luft/solljus helst en timme om dagen
- natur
- vårda sånt man tycker är roligt och intressant
- komma till botten med sådant som orsakat utmattningen för att kunna åtgärda "roten till det onda" - att "bara" försöka bli av med symptomen utan att jobba med orsaken hjälper inte i längden
- balans mellan att utmana sitt mående och att lyssna på kroppen och sätta stopp
- för många hjälper avslappning/mindfulness/yoga (samtliga finns på t ex dvd eller cd - bara att följa instruktionerna.

Fint av dig att stötta din man, det är ett fruktansvärt mående han hamnat i. Det finns så mycket man kan göra. En läkare ska i bästa fall kunna råda dig och din man vad han ska kunna göra för att förbättra sitt mående.

Bra att fler har hittat hit, hjärtligt välkomna! Anhöriga är förstås precis lika välkomna!

Intressant sobritt, det här med att man genom att försöka hitta fysiska orsaker hamnar i en ond cirkel. När är det dags att sluta med det och "acceptera" att det är utmattningssyndrom (och inte magcancer, hjärtfel, hjärntumör, eller allt annat jag inbillat mig)?

Jag har väldigt svårt att släppa det här med att det är något fysiskt fel på mig, detta för att det känns som att jag blivit sämre senaste veckorna - framför allt för att jag fått ett extremt illamående, jag skulle kunna spy när som helst. Någon som känner igen det i samband med utmattningssyndrom? Jag har ätit losec men det hjälper inte. Åkte till akuten härom dagen och de uteslöt att det handlade om hjärtat. Orkar inte ta itu med min utmattning för jag mår så illa.

Håller med om att dödsångesten är värst, man mår så dåligt att man tror man ska dö snart.