Andras barn är ju mer vidiga, är det inte så?
Det ÄR inte lika charmigt med snor och spillolyckor om det inte är ens egna barn.
Andras barn låter och beter sig helt annorlunda, de luktar annorlunda och vanligtvis brukar det väl inte vara andras barn man finner lättast att tycka om.
En vän till min sambo när sambon gick isär med sitt ex sa till honom angående hur det skulle kunna bli när han träffade en ny att "det är inte lätt att älska någon annans barn misstag" och det tycker jag är rätt målande och jag är glad att sambon hade med det i bagaget när han (öppet) blev ett par med mig.
TS - jag har inte varit i din sits, däremot känner jag igen hur partnern kan bli när deras barn är hos en.
Irritation på hög nivå, tjat, bök, stök, gnäll... inte som den man jag blev kär i och lät flytta in, utan det har blivit en slags förvandling till det negativa som bara kommer när hans barn är hos oss.
Barnet är i och för sig något utav det mer krävande man kan tänka sig så det är inte så konstigt att det blir som det blir, har man en 11-åring med översittarattityd som ska rätta vuxna hela tiden (utan att ha en susning om vad han talar om) så kan man inte bli annat än förbannad men ändå.
Sambon blir en person jag inte direkt söker någon större närhet hos då han fräser värre än en vildkatt emellanåt.
Jag har "löst" det såtillvida att jag låter de hållas såvida det inte påverkar den inre kretsen påtagligt (mig och våra barn) utan de kan väl hålla på då men de får vara i pereferin.
Har försökt vara med, hjälpa till, stötta, medla och gud vet allt men jag har gett upp.
Ser det mer som en chans att vara med de gemensamma barnen och göra mer vad jag vill göra utan att behöva anpassa mig efter dem, de kan ha sin lilla bråksymbios, det är de som får ta tag i det, det är de som stänger ute sig själva många gånger genom att inte kunna bete sig.
Det är synd för det blir på nåt sätt allas förlust, jag förlorar stora delar av tiden att ha en harmonisk sambo, våra barn får stå back för att hans barn tar sån tid (antingen gräla eller bli sams, u pick) sambon som missar både tid och engagemang med våra barn och kanske även hans barn som inte släpps in på det sätt han kanske önskar.
Men kommer man hit och inte kan acceptera att vi har en familj här och vill anpassa sig utan vill fortsätta sitt race att tro att han vet bäst om allt och retar gallfeber på sin pappa med attityden han bara inte verkar kunna släppa så är det det resultat som blir här.
Så TS, kanske du kan lägga mer ansvar hos föräldern till barnet så du slipper uppleva dessa tråkigheter med barnet?
Personkemin är viktig både när det gäller barn som vuxna tror jag, jag exempelvis funkar inte med sambons barn exempelvis (lärde känna honom när han var dryga 5 år) vilket är grädde på moset till att jag redan ogillar att han kommer hem till mig och sambon varannan vecka men barnen är mer fogliga ju mindre de är men kemin försvinner inte med åren, däremot kan man få en fungerande relation för det, även ifall man inte riktigt drar jämt. Man har utarbetade spelregler efter ett tag men ju äldre folk blir desto svårare blir det nog.
Sedan att du är nyförlöst stärker nog revirkänslan en hel del 
Så... Mina tips: Låt föräldern ta ansvar. Låt föräldern vara den som köper saker, då rör det inte dig i ryggen att saker görs sönder. Låt föräldern vara den som städar, tvättar och fixar efter sitt barn så kommer du troligtvis kunna uppskatta barnet även om det verkar vara motsatsen till ditt eget.
Upplever du barnet som en börda blir summan att hela familjen drabbas om du fortsätter att "samköra" (fortsätta vara den som städar fast du inte vill osv so smittar av sig på ditt humör som smittar av sig på ditt barn humör och ni smittar av er på din sambos humör och bebisen kommer drabbas av stämningen)
Själv har jag försökt att "samköra" under en längre tid och trott att det skulle gå över av sig själv men nu blir det en slags spricka i familjen då sambons barn kommer, det blir "dom" och "vi" och "vi är dessvärre inte sambon med i alls emellanåt.
För vem vill egentligen ha en kram av en irriterad och sur sambo?
Då kan han lika gärna få vara "en engagerad pappa" (till barnet sedan innan) den vecka han och exet har kommit överens passar vilket är varannan.
Hoppas du hittar en bra lösning TS som funkar för dig och din familj, vilka det nu innefattar för dig 
