Jag hade tänkt vänta till efter RUL, men då jag tänker söka havandeskapspenning kanske det är lite sent? Har BF 30/4, det betyder att jag (om jag får det beviljat) går redan i mitten på mars om jag har räknat rätt. Om jag då berättar första veckan i december, är det sent tycker ni?
Var beräknad till den 20/4, berättade runt den 10/1. Ganska lagom när det började synas.
Jag berättade i v 12. Har bra kontakt med min chef och tyckte det var mest shysst att berätta så tidigt som möjligt. Berätta då det känns bra för dig.
varför vänta, jag har berättat för min chef båda gångerna i vecka 8 och nu sist fick jag sjukskriva mig för illamående i vecka 9 så varför vänta?
Jag kan säga att inte alla chefer är likadana. Jag har berättat för min när jag var i v.18-20 och fast han visste att vi behövde söka en ersättare för mig, tjejen som är min vikarie började jobba endast 2 veckor innan jag slutade (och de hade massor med tid på sig för att söka personen...) Så, egentligen 2 månader innan borde räcka om man vill vänta...
Jag berättade i v.15 på personalmötet, det hade börjat synas och när vi bytte av varandra hos brukaren fick jag så många blickar att jag tyckte det var bäst att säga det.
Sa inget till någon endaste en förräns v.18-19 alla 3 gångerna, för att jag inte ville och för att det är inte min skyldighet tidigare heller... inte mina problem att fixa ersättare osv, det löser dom nog på ca 20 veckor..
Jag berättade i v. 10.
För det första stod vi inför en smärre personalkris och jag ville säga ifran i tid att jag inte kunde stiga in i ett nytt projekt mer än som stödperson.
För det andra vet jag att det inom var koncern tar extremt lang tid att fa in en ersättare och jag behöver atminstone tva manaders inarbetningstid pa min ersättare.
För det tredje vet jag att min chef inte är världens snabbaste med personalfragor och inte sannolikt skulle fa rätt stora problem om jag drog ut pa det. Inte mitt problem kanske, men det blir ju mitt problem när jag kommer tillbaka och ska reda ut kaoset...
Jag tvivlar pa att det kommer att finnas en ersättare pa plats tva manader innan, och pa nagot sätt kommer de säkert att klara sig, men det kommer nog inte att ga direkt smidigt...
Kanske ska tillägga att jag kommer att ga hem ca 8 veckor innan BF (semester + "Mutterschutz") sa det maste man förstas räkna bort.
Jag berättade i v.8.. mest för att jag mådde så dåligt så det var lika bra att dom fick veta vad som stod på.. Sen är jag inge bra på att hålla på hemligheter heller. Å en annan grej.. jag hade mage redan då.. i v.16 började kunderna på jobbet fråga om jag snart skulle ha barn.. å nu är jag i v.29 å alla tror att bebisen ska komma typ imorron :P
Jag berättade ganska snabbt efter att vi själva fått veta (var i v6 el 7). Jobbar på fabrik och ville att de skulle veta snabbt så de kan börja planera ev omplacering eller ersättare.
Dessutom behöver man inte bortförklara trötthet eller så, alla skulle gissat ändå eftersom jag är relativt nygift med en annan som också jobbar där :)
De håller ändå på med lite personalplanering och ska flytta runt på folk så det passade bra.
Tycker inte att man behöver stressa med det om man inte har anledning, det är egentligen rätt privat!
Jag berättade v16!
Jag berättade för min chef tidigt, säkert i v.7-8 redan. Men jag har ett arbete där man måste omplaceras när man är gravid, pga säkerhetsskäl. Jag ville berätta tidigt så jag kunde få en bra omplacering som passade mig. Och för att jag mådde så illa att jag ville hon skulle veta varför jag kanske betedde mig märkligt ibland. Hon var dock superdiskret och de andra kollegerna fick inget veta förrän jag kände mig redo och berättade själv.
Jag har inte sett någon nackdel med att berätta för chefen tidigt, men så har jag iofs också en sympatisk chef som själv är småbarnsmamma. I somras när jag fick missfall i v.10 så tyckte jag det var skönt att hon visste varför jag var sjukskriven. Men då gäller det ju att man har en chef som man litar på.
Jag berättade förra veckan, i vecka 12.
Jag känner för min egen del att jag vill vara med och se till att mina arbetsuppgifter är under kontroll när jag är borta, plus att jag måste gå på ganska många mvc-besök pga högt blodtryck. Det känns bättre att de känner till allt...
jag är omkring vecka 12 - 14 och har inte talat om för någon än skall jag göra det tycker ni?