vad säger ni när folk frågar?

Jag svarade ärligt.
Vi jobbar på det, men tyvärr kan man inte beställa dem...

Jag brukar svara att om det blir barn framöver, så kommer vi att berätta det.

Jag ser inte var den här tråden ligger (surfar på ipoden) så jag börjar med att be om ursäkt om jag egentligen inte borde svara.

Eftersom jag inte vill ha några barn alls så brukar jag svara det, alternativt nej, inte just nu. Lite beroende på vem som frågar och vilket humör jag är på. Inte alltid jag vill ha en hel utläggning om varför jag inte vill ha barn. Det är nämligen så att folk för det mesta inte bara köper det påståendet utan tror att det beror på att jag inte träffat rätt, att jag vill ha ett jobb innan, att jag ville plugga klart först osv.

Jag brukade säga "det kommer när det kommer" men idag önskar jag att vi varit ärliga från början. Om jag bara vågat berätta att vi fått kämpa lite extra istället. (Vi var också i "rätt ålder", hade jobb, hus med mera)

Jag har en ivf-dotter men det är det ingen som vet och nu får jag frågor om syskon. Tips på vad jag ska säga om någon frågar?

Efter rätt mkt kämpande och ännu inget resultat, valde vi att inviga familjen i det hela, så de närmsta runt oss vet om det.
Till "alla andra" blir det ett lite mer avvärjande skratt och "nä, inte än!" Och änsålänge verkar det vara accepterat

(Kanske ska tillägga att vi "bara" är 26 än sålänge, så många anser kanske att vi fortfarande är "unga nog" till att vänta ett tag till )

Jag fick faktiskt ett utrbrot tpå makens släkt, innan vi hade börjat försöka och typ sa argt att man faktiskt inte skaffar barn utan att de faktiskt är gudagåvor! Och jag är inte ens religiös.  När vi väl böjade försöka och fick frågor svarade jag oftast med en ledsen min att de ju inte direkt gick att beställa. Upptäckte efter ett tag att det var det bästa svaret för det gjorde nyfikna personer illa till mods.

En äldre dam sa till mig för en tid sedan "du ska se att du också blir välsignad..", Jag hade kunnat slå ner henne med käppen... 

Jag svarar antingen "vi har inte välsignats med det (barn)" eller "livet har inte velat det"

Det brukar ofta bli ett "vi får se" och sedan oftast snabbt byte av samtalsämne (gärna något som handlar om frågaren, eftersom de flesta människor är mest intresserade av sig själva). Men jag är lite sugen på att börja säga något som får frågaren att förstå att det inte är så enkelt för alla. Det är väl mest att jag inte vill att vi ska bli ett samtalsämne. Vara de där vännerna man har som inte kan få barn, stackars dem. 

Ibland har jag övervägt att svara med en motfråga: "hur ofta kn*llar ni då? Nähä, förlåt, det var bara du som skulle ställa för privata frågor" eller något liknande. Men jag vet ju egentligen att den som frågar sällan menar illa.