Samsover men bebis sover så ytligt!?

Jag skulle prova med egen säng om jag var du. Jag har ett barn som älskade att samsova och ett annat som sov bäst i egen säng. Det viktigaste är väl att alla sover gott och inte var?

MalinEddie - Du har kanske rätt. Jag inser bara att det inte kommer bli helt smidigt utan innebära mycket gråt, vaka och spring på nätterna. Dessutom gnager en oro att min dotter ska känna sig övergiven om hon inte får vara nära som hon är van vid.

Det trodde jag också men vår son vart helnöjd när vi la honom i egen säng. Eftersom vi samsov med dottern trodde vi lite naivt att det var så han ville ha det också men efter ett par månaders orolig sömn provade vi för skojs skull och han gillade det bättre! Han sov i vagn och vi hade den bredvid vår säng så det blev inget spring. Jag fortsatte amma länge nattetid så han var nära då. Om det inte fungerar kan ni ju byta tillbaka:)

Om barnet trivs bäst i egen säng kommer ni slippa spring och gråt, till skillnad från det spring och dåliga sömn som ni har nu...

Sätt en spjälsäng dikt an till er säng - ta bort en sida på spjälsängen, så kan du lätt ta över henne till er säng att amma eller bara lägga en hand på henne, det blir inget spring så.

Jag tycker att det låter som ett normalt barn Kanske hon kan sova där ni är istället för att du ska springa fram och tillbaks?

 Bebisars sömncykler ser hursomhelst väldigt annorlunda ut jämfört med vuxnas, de har ett mycket fler episoder av REM-sömn, vilket ju är i den fas man lättast vaknar till. Kvaliteten på ditt barns sömn behöver du alltså inte vara så orolig för, jag uppfattar det inte heller som att det är just ditt barns välmående som du är bekymrad över, eller?Sedan kan jag förstå att det är jobbigt för dig och då får ni såklart försöka hitta ett sovarrangemang som passar er bägge. Kanske skall din flicka ha en egen säng som står kloss an till er? Eller så kanske hon mår bäst av att sova i det rum ni befinner er i innan läggdags? Barn är anpassningsbara och rutiner tenderar att inte hålla som rutin särskilt länge.. allt går över alltså

Vi har ochså en dotter på 6 månader och jag tycker att sömnen förändrats den sista månaden. Hon vaknar mer nu och äter fler gånger + att hon inte somnar om lika lätt efter att jag bytt på henne.

Vi samsover också men hon sover i soffan fram tills att vi går o lägger oss. Hon brukar somna för kvällen mellan 7 och 8. Ofta smågråter hon lite (är oftast inte helt vaken) 2-3 gånger tills vi går o lägger oss vid 23. Vid 1-2  vaknar hon för amning och sen vid 3-4 och sedan vid 6. Vi brukar gå upp mellan 7 och 8.

Tidigare somnade hon vid 21-22 och vaknade vid 05 för amning och sov sedan vidare till 8-9.

Nu gråter hon ibland och är svår att trösta så jag får se till att väcka henne ordentligt och gå upp och bära runt henne en liten stund innan vi kan lägga oss igen.

Jag har tänkt att det nog är en period när hon är mer hungrig, drömmer mycket och behöver lite extra omsorg. Det förändras nog igen om ett tag. Jag har inte funderat över egen säng för jag har inte uppfattat det som att hon blir störd av oss. Däremot så har hon börjat krypa närmare och vill känna på mitt ansikte när hon ska somna om.

I och med att hon sover nere med oss i soffan tills vi går och lägger oss så ser inte jag det som att kvällarna "blir störda". Ofta behöver vi bara stryka på henne lite när hon gråter till eller ta upp henne i famnen en stund. Däremot känner jag av att jag blir lite tröttare men jag brukar passa på att sova en stund med henne på dagen. Det är vårt första barn och då har man ju den möjligheten.

Vår pojke sover mycket bättre i egen säng och har så alltid gjort. Vi har försökt "vänja" honom vid att sova tillsammans med oss eftersom VI älskar att ligga tillsammans med honom(helt egoistiska skäl med andra ord ). Men tyvärr var vi tvugna att "ge upp" alla försök eftersom han sover som en kratta när han ligger hos oss. I spjällsängen däremot sover han som en prins.

Det är bara att inse att alla barn är inte stöpta i samma form utan man får i stället låta barnet visa vägen.

Vissa barn har behov av närhet och andra har behov av "space". Precis som vuxna är vi alla olika o även bebisar. Min son är 14 månader och han sover skitdåligt vart vi än lägger honom. Jag ser fram emot den dagen han sover o bara vaknar två gånger per natt!! Har sovit sååååå dåligt i 14 månader nu o jag är så jäkla less! Men men....det går inte att styra över honom. Han gillar inte att sova helt enkelt.

Vi har ungefär samma problem men vår son sover bra i början av natten, sedan vaknar han ofta varannan timme, ibland varje timme hela natten. Jag tror att vi ibland väcker honom av att vi sover för nära och stöter till honom eller flyttar på honom för att han har lagt sig på tvären över sängen, så nu har vi gjort en supermegasäng av tre madrasser så att det finns utrymme att sova med lite space samtidigt som det är enkelt att krypa nära om man vill. Det funkar också bra om han sover på min arm och jag håller om honom men jag orkar inte sova så hela natten (även om det är jättemysigt), så vi gör oftast det på morgonen bara, för att få den där extra timmen .

Hej! Du kanske skulle ha hjälp av Elizabeth Pantleys bok "somna utan gråt". Nu ser jag att tråden är gammal, men för alla som halkar in på den här tråden med liknande frågor kan jag rekomendera den. Enligt henne är problemet att barnet vaknar och inte kan somna om för att det inte är sig likt som det var när det somnade - mamma är borta! Vänj barnet att somna in själv, gå iväg då det är sömnigt men inte sover, kom tilbaka om det börja gnälla och upprepa proceduren tills barnet sover.

Ser att det är en gammal tråd men jag tycker att det vore lite intressant att höra med andra (ur ett Attachment Parenting-perspektiv) om ni tycker att vi gör fel eller rätt:

Vår dotter 3,5 månad somnar mellan 19-20 om kvällarna, helt av sig själv utan att man behöver göra någonting egentligen. Vi har en korg i vardagsrummet som hon får somna i. Med jämna mellanrum (antagligen med samma frekvens som TS beskriver) vaknar hon nästan till. Det brukar räcka med att peta in nappen igen och vagga lite för att hon ska somna om. Hela processen tar några sekunder.  

Jag är övertygad om att skulle låta henne sova i sovrummet innan vi gick och la oss skulle det också bli ett evigt spring. Om hon vaknar och upptäcker att hon är själv börjar hon gråta. Nu vet hon att vi finns där och kan somna om på en gång. Framemot 22-tiden sover hon så djupt att hon inte märker när man byter blöja på henne inför natten och tar in henne i sovrummet. Tycker själv att det här funkar oerhört bra. Dottern får sova och vi slipper gå och lägga oss kl 20.00 för att hon ska få sova bra.

Jag är bara nyfiken på om det finns några nackdelar med att göra så här, dvs att man grundlägger dåliga vanor och att det kan bli svårare sen.

Ska kanske tillägga att hon har lättare att somna när det är lite liv och rörelse runtikring, tex att man har vänner på middag jämfört om det är helt tyst och lugnt hemma.

Känner så många som haft problem med "sövningen" av sina barn, där det verkar vara en kamp på flera timmar varje kväll och vill så gärna hitta någonting som fungerar. Tycker för övrigt extremt illa om ordet sövning, tycker det ordet säger allt.... 

Oceanny, det låter väl som det funkar helt utmärkt för er och er bebis. Vad skulle kunna vara fel?

Den enda kommentar jag har är att det kan förändras över tid. Tex. så har båda våra barn reagerat på ljud från ung. 4 månaders ålder. Vår dotter (nu snart 6 mån) sov i vagnen i vardagsrummet tidigare, men vi märkte att hon stördes av ljudet från ca 4 mån. Nu sover hon i vaggan i vårt sovrum på kvällarna istället och nu funkar det bra.

Varför tycker du illa om ordet söva förresten?

Jag undrade mest om det var "fel" ur någon aspekt. Alltså att man grundlägger "dåliga" vanor som är svåra att bryta sen. Min osäkerhet bottnar delvis i att jag inte bor i Sverige och dagligen bombaderas med tips som att det är nyttigt för barn att ligga och skrika, att de ska matas var fjärde timma oavsett när de är hungriga etc, att hon kommer att bli odräglig om jag alltid tar upp henne när hon gråter etc etc. Sånt fick jag höra redan på bb.

Naturlgtvis slår jag dövörat till men det är kul att höra att andra gör likadant (alltså låter henne sova i vardagsrummet).

Jag kan tänka mig att det ändras över tiden. Det verkar vara det mest genomgående med bebisar, att ingenting är permanent. Det är bra att veta så man kan vara uppmärksam på om hon börjar bli störd av ljud.

Det där med söva är en rent personlig hangup. Tycker det är ett obehagligt ord som jag förknippar med nedsövning och att man aktivt måste hjälpa barnet till att somna samt de associationer jag har till alla släktingar och vänner som har haft det jobbigt med att få sina barn att somna på kvällarna.  Nu är det bara ett ord, men kanske är felet att de försöker "söva" sina barn, inte låta dem somna... Det där blev nog ingen klokare av... 

Vi gjorde ungefär som er tills dottern var ungefär 1 år och vi var jättenöjda med det. Vid ungefär 1 års ålder så fungerade det helt plötsligt inte längre. Hon hade svårt att komma till ro och stördes av att vara i samma rum som oss då vi var vakna och grejjade med vårt.

Nu går vi upp med henne till vårt sovrum där hon har en madrass på golvet, läser en saga, ammar och ligger kvar där tills hon sover. Ofta går det väldigt snabbt, hälften av gångerna vill hon inte ens höra slut på sagan innan hon vill sova. Men hon vaknar till mellan en och fyra gånger sen innan vi går och lägger oss (det gjorde hon tidigare också). Sovrummet är på övervåningen så det blir massa spring, men vi har ingen bättre lösning just nu.

När vi går o lägger oss tar vi med henne till vår säng, men det beror på att vi har katter och inte vill att hon ska ligga ensam med dem. Annars skulle hon få sova kvar på madrassen tills hon vaknar.

För vår del var det enklare när hon kunde sova kvar i vardagsrummet tills vi gick och la oss men men... detta fungerar också. Det märks tydligt att hon gillar detta bättre och att byta rutin gick bra från första dagen (vi har bara gjort så i drygt en månad, hon blev 1 år i maj).