VI har INGA gemensamma vänner :-((

Ingen som har några takar kring detta?

*Puff*

Min man och jag har varit ihop i åtta år. Vi har inte heller några gemensamma vänner. Jag har aldrig sett det som ett problem, snarare är det skönt att slippa ifrån varandra ibland och umgås med vänner

Man får väl se det så antar jag.. Men troligtvis har in killes vänner inget mot dig vilket hans vänner har... Jag har blivit som ett hot eftersom jag skvallrat. Jag kan ock sakna att umgås par för klickar man kan et bli riktigt skoj

Fast det visste du väl innan du "skvallrade"? Att alla inte skulle vara så positiva till det?

Kan ni inte skaffa nya, gemensamma vänner då? Om det är så viktigt för dig.

Tessan: Det förstod jag, men det var et faktiskt värt. Jag ångrar mig absolut inte att jag sa som et var även om ingen uppskattae det. Det gav åtminstone mig rent samvete. Däremot trodde jag att han skulle hitta nya vänner.. Var väl naivt av mig att tro det. Trodde att vi inte skulle ha svårigheter att hitta nya gemensamma vänner men han vill inte lämna sina vänner... Visserligen kan man väl kanske förstå det men det käns skumt för mig.

Hur gör ni på högtider exempelvis? Är det bara ni två då?

Ibland är det bara vi två, ibland är vi med hans släkt - ibland med min, ibland samlar vi ett gäng av mina vänner och ett gäng av hans. Vi har vänner, men inga gemensamma. Det är heller inget vi eftersträvar. Jag blir nog hellre skjuten med ett nackskott än tvingas genomlida påtvingad parmiddagar

I vuxen ålder kan det vara lite knepigt att hitta nya vänner, men de finns där man minst anar det: På nätet, på italienskakursen, på charterresan osv.

Tessan: Men det låter jättetrevligt att kunna umgås som ett gäng med hans/dina vänner. Så skulle jag också vilja ha et men i etta fall funkar inte ens det för spänningarna har blivit för stora mellan oss.... Jag tycker att de är trångsynta och e gillar antagligen inte mig. Hade du stått ut att aldrig kunna umgås som ett gäng som i mitt fall? Så ser det verkligen ut här

Mina d:n faller bort

Ja, det hade jag. Mitt ex var väldigt asocial av sig. Vi umgicks antingen han + jag eller jag + mina vänner. Om det är jobbigt för dig, prata med hans vänner och berätta hur du känner. Eller skaffa nya vänner.

Min pojkvän är inte heller den mest sociala.. Jag är mycket mer social och gillar stora middagar och sådant Jag får försöka skaffa nya vänner åt oss Synd att det kommer enbart att vara upp till mig att fixa det...

Samma för oss, jag har mina och han sina som jag inte är särskilt intresserad av, och han inte av mina..
Inget problem tycker jag..