Hopplös sambo som inte bryr sig om oss

Jo jag förstår att du inte vill separera, man vill ju alltid försöka så länge som möjligt. Det låter som du har det jättejobbigt och jag lider verkligen med dig. Det är ju svårt för nån annan att säga vad som är bra för er men för mig låter det som om ni skulle behöva komma från varandra ett tag. Han verkar tydligen inte förstå vad det är han har och det kan han ju komma till insikt med om ni tillbringar lite tid ifrån varandra. Men du känner ju självklart vad som är bäst för er och jag hoppas verkligen att det löser sig. Era barn behöver sin pappa och du behöver din sambo. Lycka till, ska tänka på dig. KRAM

Va gulligt av dej..
Vi pratar väldigt mycket med varandra iallafall. Vi hade diskussion för ett tag sedan, och då lämnade jag som förslag att vi skulle vara borta från varandra i några dagar åtminstone, eller gå i nån familje terapi. Men han tyckte inte att det behövdes... Men det var igår efter en diskussion som jag insåg att han inte riktigt bryr sig om mig, inte tar hand om mig, han är egoistisk. Så har jag inte riktigt känt förut, jag har låtit det mesta gå förbi.. Allt blir så mycket mer komplicerat när man har barn. Jag kommer själv från en familj där mina föräldrar varit gifta i 20 år, och jag vill ju leva med samma kille hela livet ut. Min sambo hade jag ju tänkt... Det känns som om han inte tar nåt riktigt på allvar.

Det låter som om du och din sambo är på olika nivåer i livet. Du satsar på familjeliv och han verkar mest vara intresserad av det liv man levde innan barnen där kompisar är dödsviktiga och man kan spela spel halva natten. Det enda du kan göra är att ta ett seriöst "snack" med honom och diskutera igenom vad han respektive du vill få ut av ert liv tillsammans. Men detta kan ju vara lättare sagt än gjort. Det som skulle kunna funka är att gå och tala med en terapeut som är duktig på förhållanden. Det är ju värt att prova innan man separerar.

Ni hade redan haft snacket, hann inte läsa det innan jag skrev. Då tror jag att familjeterapi är enda alternativet.

Usch, verkar jättejobbigt. Jag tänker direkt på nån slags familjerådgivning, eftersom jag tror att det kan vara bra med en tredje part som hjälper till och ställer frågor och ger perspektiv. Men om din sambo absolut inte vill så är det ju svårt. Å andra sidan - om han verkligen vill att ni ska fortsätta tillsammans så bör han ju vara beredd att göra även sånt som kan kännas obekvämt. Rent allmänt konflikthanteringstips: försök att inte anklaga för mycket och säg "du gör så här och så här och det är dumt". Utan utgå från hur DU upplever det. "När du gör så där så känner jag så här och jag tycker det är jobbigt. Hur ska vi lösa det?". Vet inte om du tror att det funkar, men det är ju så lätt att man anklagar den andra och då låser det sig så lätt direkt. Lycka till!!!!

Pigge 2 - Håller med dig, det verkar som om vi lever på helt olika nivåer. Han verkar leva ett ungkarlsliv, medans jag fösöker leva det lyckliga familjelivet som jag längtat efter. Jag är bara 23 men känner mej som 30 för det mesta numera.
Vi har inte pratat om allt detta som jag nyss skrivit än. Blev oense i går kväll, jag åkte iväg till mina föräldrar, somna ensammen, nu är han på jobbet, så det har inte blivit av. Men det är väl det bästa. Men ack inte det enklaste. Hur säger man till någon att man tycker att den är egoistisk,ohjälpsam, omogen, inte snäll, inte bryr sig om sin familj? Utan att såra...? Tycker ni att jag överreagerar?

SKÄRP dig och sluta gnäll vill du ändra på saker och få det att funka, sätt dig ner och fundera på vad och hur osv och ställ han sen mot vägen var ärlig,han kan inte läsa dina tankar och förklara flera gånger och FÅ han och förstå!!!!!Hur du känner men sitt inte och tyck synd om dig själv.GÖR NÅT OCH STÄLL ULTUMATUM Lyck till

Det är alltid svårt att ta itu med förhållande som börjar gå snett. Den som står en närmast blir helt plötsligt den det är svårast att tala med. Båda parterna är ju mycket sårbara pga att man lever tillsammans och vet det mesta om varandra. Jag tycker inte du överreagerar. Helt klart har ni hamnat fel i förhållandet. Och det enda man kan göra då är att prata med varandra. Och du måste säga till honom allt det du tycker är fel. Men kruxet är att det lätt blir att man bara börjar anklaga varandra och det är då det är så bra att ha med en neutral part. Låt det lägga sig lite en dag eller så. och sen tar du ett nytt snack med honom och säger att det måste hända något i ert förhållande och att ni behöver hjälp av en familjerådgivare.

Tack för era råd o uppmuntran! Trodde knappt det var sant när min sambo kom hem med blommor till mig måndags.. Det händer kanske nån gång om året annars. Sen satte vi oss ner, jag sa till honom precis vad jag tyckte var problem med vårat förhållande och hans nonchalans, och han satt lugnt där och sa att han tog åt sig allt jag sa, och att det skulle bli förbättring. helt otroligt! Annars brukar han sätta taggarna utåt direkt. Så det känns som om det är en bra nystart det här. Slutet gott, allting gott, eller?

Då betyder det att han bryr sig. Att ni kan prata om det lugnt och sansat är ett gott tecken. Det betyder att ni kan kommunicera och det betyder allt i ett förhållande. För kriser hamnar man i. Det som är bra med kriser är att ofta blir man ännu mer sammansvetsade när man tagit sit ur dem!! Lycka till!

Vad skönt att ni kunde prata om det i lugn och ro. Jag tänkte på en sak som du skrev att han hellre vill lämna bort er dotter och göra saker bara ni två. Jag vet ju inte hur ni brukar göra, men kan det vara så att du känner så starkt att han vill göra det hela tiden att ni hamnar i någon sorts motsatts förhållande där det kanske väldigt sällan blir så att ni lämnar bort er dotter och är bara ni två. Anledningen att jag frågar är att vi haft ett liknande problem. När man känner att den andra ofta vill något annat än en själva kan det ju bli så att man varje gång strävar efter att få "sin vilja" igenom. Det kanske inte är så att han egentligen alltid vill det, eller att du inte vill att ni ska göra det, men att båda känner att de alltid måste ge efter och därför står på sin sak varje gång.... En liten tanke bara. Lycka till och fortsätt prata och var ärliga - både mot er själva och varandra, det är enda sättet