• Anonym (Lögnerska)

    Jag ljuger hela tiden...

    Jag är en 25-årig tjej (Jag har inga barn!!)....Jag har sedan jag var liten haft en ovaa att ljuga om mitt liv. Allt från vad mina föräldrar sysslar med till hur mycket pengar de har. Jag har cokså ljugit om saker jag kan, och vad jag jobbar med.

    Jag flyttade till en ny stad för några år sedan, och skaffade många nya vänner, och alla tror på mina lögner. De tror på en person som inte finns. De ser mig som den pålitligaste de känner.
    De tror jag jobbar med något jag inte alls jobbar med.
    De tror jag kan saker jag absolut inte kan, eller ens provat på. Det har gått så långt att jag fixat "bevis" på saker oc ting, och ingen misstror mig ens.
    Min pojkvän är oerhört reko, och inte ens han misstänker att något av det jag sagt är oärligt. (tror till o med han föll för mig pga mina lögner, som han tror är sanning)
    Jag ljuger med en sådan övertygelse att ingen någonsin skulle kunna tro att det är osanning. Jag ser bra ut, ses som smart, har många vänner so anser att jag är oerhört pålitlig och stabil...

    Jag mår oerhör dåligt, och VET att om jag berättar hur det är, så kommer jag stå som en total främling för alla som står mig nära. De kommer lämna mig, och dessutom sprida rykten, som kommer vara så omfattaden att jag inte kommer kunna stanna kvar i stan.

    hur kan en person, som inte egentligen existerar, fortsätta leva?

    Min mamma har kommit på vissa av lögnerna, och jag vet att hon är olycklig över det, men när det krisat, så har hon till o med stått på min sida för att täcka upp mina lögner, och försvarat mig.  Det gör ont, men jag kan inte sluta.

    Jag gick till en psykolog ett par gånger för ca 4-5 år sedan, men det gav mig inget, då jag ansåg att hon var ointelligent.

    Finns det någon som varit i samma sits som jag, som tagit sig ur detta?

    Det känns som att lögnerna tagit öer min kropp, jag har inte kontroll. Jag ljuger, och studerar bakgrunderna till mina lögner, för att kunna olika termer, spelar vidare på dem i olika situationer, och så vidare. Detta har hållt på så länge jag kan minnas.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-04 05:51
    Vill tillägga;
    Jag älskar min pojkvän oerhört mycket, och vill i framtiden kunna skaffa barn med honom. Jag har "ljugit bort" vissa saker ang mitt liv, men mycket återstår.

    Så länge jag är sånhär, kommer jag aldrig kunna skaffa barn.

    Jag har aldrig skrivit såhär om detta förut, och jag hoppas jag blir bemött med vänlighet...

  • Svar på tråden Jag ljuger hela tiden...
  • ingvild01

    Hej!
    Bra att du kommit till insikt i ditt liv att så här kan det inte fortsätta!
    Du träffade en psykolog för några år sedan skrev du, o tyckte inte det gav dig nåt, men du måste absolut söka hjälp igen för dina problem.Du måste oxå vara ärlig mot psykologen när du kommer dit.
    Jag önskar dig lycka till!

  • diamantina

    Oj, det kallar jag ärligt skrivet. Du lider av mytomani, det finns hjälp. Bättre än det fu fick.
    Önskar dig lycka till i ditt fortsatta liv. Kram

  • Anonym (Lögnerska)

    Jag har försökt läsa på olika sidor om detta, men det verkar vara en sådan oerhörd tabu kring detta, att ingen direkt skriver om det...

    Och psykologhjälp kommer jag inte ha råd med i detta nu. Dvs allt kommer bli en ond cirkel som jag inte har en aning om hur jag ska ta mig ur....

Svar på tråden Jag ljuger hela tiden...