Ja jag undrar precis det...Finns det någon som blivit gravida trots att spermaprovet visat att det inte fanns några spermier? Vill bara veta om det finns något att hoppas på? Vi fick inte alls mycket info på gyn-träffen, utan känns som vi fick detta uppslängt i ansiktet o bara lite dålig info om provrörsbefruktning...
Snälla om det finns någon som kan svara...
Hej! Min man har på flera prov haft noll levande men efter en antibiotika-kur fick de fram 6 spermier. Ett av mina ägg blev befruktat o nu väntar vi. Svarar inte riktigt på din fråga men ändå! De kan även hämta spermier från bitestiklarna om provet visar 0 sa de till oss. Hoppas det går bra för er!
Tusen tack! Det låter hoppfullt i allafall, om jag förstod det rätt så skulle det räcka att de hittade en spermie. Men det blir ju som ett slag i ansiktet när man får höra att det inte finns några spermier. Min man mår fruktansvärt av det här, men då kan jag i allafall säga till han att det finns en liten möjlighet!! Och va kul förer att det blev befruktat, jag håller tummarna! När vet ni hur det går???
Jag känner en som fått höra att han blivit steril efter vattkoppor tror jag det var. Men han fick två bio-barn några år senare. Vet dock inte om han gjorde spermaprov.
Jag förstår precis hur ni känner! Vi fick det också slängt i ansiktet, ingen mer info än att provet visad noll levande och utredning skulle påbörjas om 3 månader. För jävligt hur man blir behandlad måste jag säga!! Men som sagt misströsta inte!
Det min man fick göra var att lämna ytterligare prov och blodprov som visade på infektion i kroppen. Både han och jag fick äta stark antibiotika-kur i flera veckor och sen har han även fått en remiss för operation av pungbråck. Men den har han inte fått nån tid för än. När min man träffade läkaren för utredningen efter 3 mån sa att han vi skulle ställa upp oss i landstingskön direkt oavsett vad den här utredningen skulle visa då hans prov innehöll spermier så finns ju produktionen vilket då innebär att de kan operera fram från bitestiklarna som jag skrev tidigare.
Iaf vi gick till privat klinik och satte igång med ICSI och ja nu har vi ett embryo insatt och testdag är 14/11. Sjukt jobbig men spännande väntan!
Så vad jag vill säga med denna långa utläggning ;) är tappa inte hoppet!! Det finns möjligheter!!
Nu känns det lite bättre, när allt får sjunka in förstås, man blir ju så chockad. Skönt att höra att det verkligen finns hopp. Vi hade ingen aning om varken IVF eller ICSI var. Vår gynekolog vi träffade sa dessa ord flera gånger o sa att det är antagligen ngt som blir aktuellt för oss, både jag o mannen uppfattade det som att ngn skulle donera sperma för att dessa metoder skulle funka (för hon bröt på tyska o det var inte så lätt att hänga med). Men vi visste ju inte vad det var, då sa hon provrörsbefruktning o sen "ni kan ju söka på nätet" VA??? Man blir ju helt mörkrädd. Hon sa i o för sig att mannen ska undersökas mer och "jag är ju ingen expert på detta, jag är ju gynekolog så jag kan tyvärr inte säga så mkt om vad detta betyder" När man sen börjar söka o se att det kanske finns en möjlighet, så blir man ju helt förvirrad. Men det är väl bara att vänta på en tid till Malmö nu, så att man kan få svar på lite fler frågor.
Är oerhört tacksam för att du svarar och ger oss lite hopp! Tusen tack!
Jag förstår att väntan är hemsk, men samtidigt hoppfull! Jag vill gärna höra hur det går, om du vill berätta förstås!
Hur länge sen är det ni började den här "resan"?
"Läsa på nätet" ? Suck man blir ju galen!! Det är sjukvården som ska hjälpa en inte nätet... Jag är glad att jag kan ge er lite hopp! Hoppas ni får tid i Malmö snart. Vi fick det dåliga beskedet i februari i år och sen var min man på utredning i början av juni. Då sa läkaren till min man att vi skulle be vår läkare som gjort utredningen att ställa oss i kö till IVF (1 års kö i Sthlm) Så då gjorde vi det samtidigt som vi gick till privat klinik för att försöka där under tiden.
Jag har tjuvtestat ett par dagar nu och idag tror vi att vi vågar tro på att vi faktiskt har plussat!! 
Känns så overkligt!!
Ja det är inte klokt!
Det börjar ju så klart sjunka in nu alltihop. Vi berättade för våra föräldrar i helgen (vi har inte ens berättat att vi försökt bli gravida) o de stöttade jättemkt så klart och det känns faktiskt bättre, mkt tårar så klart, men vi har pratat jättemkt jag o min man nu hela helgen och stöttat varann. Min man letar fel hos sig själv "hade jag kunnat göra ngt annorlunda för att det inte skulle va så här" "är det ngt som hänt under min uppväxt" ja massor, men det är ju inte hans "fel", så det hade så klart varit skönt att få tid så fort som möjligt. Men det är väl bara att försöka få tiden att gå.
Ja men det låter ju som att det gått hyffsat fort ändå. Vår gynekolog sa att det inte skulle ta mer än 3 månader tills vi skulle få komma till Malmö o sen var väntetiden för provrörsbefr. ca 3 månader så det låter ju hoppfullt, men man vet ju aldrig om det bara är snack! (vi tänkte ju inte klart just då heller)
Å va spännande, jag hade inte heller kunnat hålla mig, lite måste man ju tjuvtesta 
! Jag blir så glad för er skull. Hur länge har ni försökt bli gravida?
En stor grattiskram från mig!!!!
Skönt att ni har berättat för familjen! Det kände jag var en så stor lättnad. Vi har berättat för många och det har bara varit positivt. Får så mycket stöd och förståelse för att man kanske inte alltid är på topp.
3 månader provrörskö är ju toppen! Ni kommer vara gravida supersnart jag lovar! Försök att fokusera på er två och "glöm" det här tills det är dags. Det finns ingenting ni kan göra för att påverka det och det är ju ingens fel. Vårda er kärlek, åk bort, lyxa och mys!!
Vi har försökt i nästan 3 år. Så när man tittar på det där plusset på stickan så har man väldigt svårt att fatta det. Hur länge har ni försökt?
kram!
Min man hade väldigt lågt spermieantal, vi bokade tid på carl von linne kliniken..innan vi han komma på första besöket så plussade jag =)
Det tog ungefär ett år innan jag blev gravid och då försökte vi "aktivt" varje månad...
Nu är vår dotter 13 månader och alldeles underbar =)
Vi har också en son på 4 år, den gången gick det på tredje försöket...spermiekvaliten kan väl förärändras??!! Tydligen =)
Vi fick hem ett brev där resultatet 0 spermier stod, snacka om att man hann tänka mycket, ska vi aldrig få chansen att få egna barn o.s.v Men sedan fick han göra fler prov som visade på samma, men de hittade massor av spermier i bitestikeln i vårt fall, så vi har gjort tre fulla IVF-försök och för ganska precis ett år sedan föddes vår underbara dotter, och snart ska vi påbörja ett syskonförsök... De tog ut så mycket spermier när de stack honom så det skulle räcka till fler försök än vad vi kommer att ha möjlighet att göra, så det kanske finns spermier de kommer bara inte ut, det kan vara av olika anledningar, i vårt fall hade han stopp i sädesledaren så jag tror inte att det kommer att förändras tyvärr...
Lycka till!!
Vi har också fått en son genom ICSI då sambon har vääääldigt få spermier. Först blir det chock och vi visste inget om detta heller, men efter ett tag känns det bättre och när man sedan läser om det blir man jäkligt sugen att komma igång, Iaf blev vi det. Om du gogglat har du kanske redan hittat denna sida, annars rek jag den fertilitetsguiden.nu.
Tusen tack alla ni underbara! Jag får gåshud! Faktiskt, att det finns så fina människor som bryr sig om att skriva ett par rader, de värmer!
Det finns verkligen hopp och jag blir så glad att det kan finnas en chans att vi faktiskt kanske kan få biologiska barn. Otrolig känsla!
Tintin82: Just nu tänker jag inte på detta 24 timmar om dygnet, som första veckan, livet rullar liksom på. Jag ringde RMC för att höra om hon kunde tänkas veta ungefär hur lång tid det tar, då sa hon att det inte fanns några tider detta året, men att om vi tycker det tar för lång tid så kan vi alltid ringa de igen o höra hur långt de kommit i processen. Just nu väntar vår remiss tydligen på att bli bedömd av läkare för att sen se hur vi ska gå vidare... Vi älskar varann mer än nånsin känns det som, min man är oerhört kärleksfull mot mig (känner sig skyldig o tror jag ska lämna honom, fast han VET att jag aldrig skulle göra det) men vi behandlar varann på ett helt annat sätt. Vi har alltid varit tajta, men nu är vi som ett. Fint faktiskt... Konstigt det där! Vi har också försökt i ca 3 år nu, otroligt va fort några år går. Jag är så lycklig för er skull! Kan inte ens tänka mig hur det känns att äntligen få det där plusset!
Lillstrumpis: Härligt att höra! Grattis till era barn!
Jennyz: Du anar inte vad skönt det är att höra! Det är fruktansvärt att få såna här besked o sen inte mer info! Grattis till dottern och hoppas att fortsatta försök går lika bra 
'
Vickan I: Jag känner så här, hoppas hoppas att de kan hitta spermier, då känns det ju som att man bara vill sätta igång direkt så klart, men samtidigt tänker den lilla djävulen inuti mig, att det skulle inte förvåna mig om de inte hittar några... Trista tankar förstås, men jag är glad för att det finns hopp. Ena sekunden är man jättepositiv o tänker att det nog kommer gå vägen o nästa så tänker man att det inte gör det... Får försöka intala mig själv att de KOMMER hitta spermier! Ett stort grattis till er son!
Alla ni är helt underbara! TACK för att ni berättar att det finns hopp, för det är precis vad vi behöver höra!!!
Kramar i massor!
