Extrafamilj

Sambons tioåriga dotter ska få en extrafamilj pga att mamman inte klarar av situationen med barnen. Barnen är väldigt krävande, konfliktsökande och i mina ögon skulle de behöva gå hos en psykolog och prata för jag tror mycket bottnar i en fruktansvärt smutsig skilsmässa och två föräldrar som inte kan samarbeta för fem öre. Jag vet, "it takes two to tango", men när en förälder hela tiden skriker så fort den andra inte har samma åsikt, då är det svårt. Så svårt att mamman fick ensam vårdnad till slut pga att samarbetssvårigheterna drabbade barnen (barnen bor hos mamman, hade de bott hos pappan hade han troligen fått enskild vårdnad, om de inte hade sett till att han är man förstås...).

I alla fall. Jag tror att detta är jättebra för flickan som verkligen är ett HELT annat barn när hon är ensam. Då är hon lugn och trevlig och väldigt lätthanterad. Så fort något av syskonen är i närheten är hon som förbytt, far omkring och skriker, bråkar och är allmänt "jobbig". Men ändå finns min oro. Dels att soc är inblandat, då jag inte har någon större positiv erfarenhet av soc. Dels att, tänk om det går så bra hos familjehemmet och ändå fortsatt åt helskotta hos mamman, tar de kanske henne ifrån mamman till slut?? Som sambo till pappan har jag ju absolut ingenting med detta att göra och pappan har inte heller något att säga till om. Och VARFÖR kan hon inte få hjälp med att prata med något proffs istället?? Finns så otroligt mycket i den lilla flickans undermedvetna som hon säkert inte minns, men som garanterat påverkar.

Är orolig, men förmodligen har jag inget att oroa mig för. undrar dock om någon med erfarenhet kan lugna mig? :)