Hjälp mig med info om illrar mm

Har inte haft egen iller men kompisar som haft. De kan lukta ganska starkt och om de bits så gör det förbannat ont *vet* men med mycket tid och tålamod så är de riktigt trevliga djur

Hade iller under 10 år, tot 4 st. Men sista dog av cancer när jag var höggravid. Jac hade inte velat haft iller med mitt barn, illrar är oberäkneliga vad gäller barn o barn är oberäkneliga vad gäller illrar som är rätt små o känsliga o lätta att släppa ut om man äf barn.

Iller.ifokus.se är en jättebra site för alla frågor. Tänk på att en iller lever 4-10år typ, behöver högkvatitativ mat (dyrt) o en hel del veterinärvårdskostnader över åren (försäkra alltid o spara en buffert). Sen är det svårt att hitta illervakter om du reser bort på semester ode går oftast inte ihop med hundar som ser dem som byten. Det är inte som att skaffa katt, man måste veta mycket mer o ta ett större ansvar. Av denna anl finns det skrämmande många omplaceringsillrar som hoppar från hem till hem pga felaktiga hussar.

Jag har haft 2 stycken.
Rekomenderar hane. och kastrera den så fort den blir könsmogen så minskar du lukten lite iaf och den oljiga pälsen försvinner.
Jag köpte först en som var ett år gammal. VÄRLDENS snällaste, alddrig att han "högg" eller gjorde nå jävulskap. Sen köpte jag en från den kenneln han kom ifrån, men det va en liten bråkstake och bet gärna folk som kom och hälsade på. Han va stoooor 3.5kg vägde han och den andra vägde 1.5kg.
Den stora kunde jag ha lös ute och sprang bara efter oss.
Underbara djur, men som sagt luktar dom väldigt starkt, och dom är MKT dåliga på att gå på lådan, så ha några stycken utplacerade.
Honor ska man absolut kastrera för dom får ganska ofta cancer om dom inte får en kull.

Vart tänkte du köpa din ifrån?

I princip alla illrar dör av cancer nuförtiden. Om de inte dör av olycka. Tyvärr så är illerstammen för inavlad pga att folk avlar på gulliga illrar hellre än att kolla upp släktskapet o ta friskt blod från tex utlandet. Så då dör de unga av diverse cancersorter.

Vi har 2 st i nuläget, haft fler innan (finns bilder på min sida)

Innan du skaffar iller bör du läsa på massor och även träffa illrar några gånger, de är inte riktigt som andra djur =)
Tyvärr omplaceras väldigt många illrar för att ägaren tröttnar på att illern aldrig blir rumsren eller för att illern försdtör saker i hemmet. Iller.fokus.se är en jättebra sida med många illerägare, många ställer också upp och låter illerintresserade komma hem till dem och träffa deras illrar.

Du bör köpa en iller av en "riktig" uppfödare, det finns mycket inavel och sjuka illrar som det avlas på, man bör inte heller köpa av en sk "farmare" dvs de som föder upp illrar i små burar dels för att man ju bidrar till djurplågeriet och dels för att dessa kan vara svårare att få tama och uppfostrade sedan jämfört med om illern fötts upp innomhus med mänsklig kontakt.

Ilrar kostar en del i veterinärkostander, vi la 20 000 på vår ena för att han svalt en gummiplopp som flytit fram under en översvämmning inomhus =(

De växer ofta aldrig riktigt upp och behöver mycket uppfsotran för att bli bitfria, en del illrar blir inte heller helt bitfria.

Våra har haft väldigt olika personligeheter, en som är supersnäll men klättar i princip upp på allt, tex knopparna på kökslådorbna och tar sig upp på diskbänken och river diskstället, upp från skohyllan och genom en jackärm och sen sitter hon på skohyllan och kommer inte ner, hon har även på något sätt lyckats fastna bakom ett element där hon tryckt sig fast...så man får göra om hela lägenheten så hon inte tar sin in eller skadar sig. Tar gärna lite kommando som gamling så ibland får vi göra upp om rangordningen =)

´Malte hanen, är lite nervös av sig, kan bita främlingar och är ganska hårdhänt, vet inte vad han varit med om men han hugger ibland först och frågar sedan.

Mimmi: Sopm vi inte har längre var en typiskt "Hamster" liten fet och vit, tog sig inte upp någonstans, hittade aldrig på några hyss, kom sig inte ens upp för att försöka gräva sönder soffan (soffan är något väldigt många illrar gillar att gräva i) Hur lätt som helst förutom att hon inte ens kunde bemöda sig att kliva över kanten på lådan så hon var aldrig riktigt rumsren =(

Som du förstår så är illrar väldigt speciella djur så man bör verkligen planera och se hur mycket man orkar förändra sitt liv innan man skaffar en.

Lycka till

Honor utvecklar inte cancer av att inte bli kastrerade, däremot dör de ofta genom anemi då de löper tills de blir parade. Paras de inte förblöder dem.
Däremot finns det mycket forskning idag som stödjer teorin att ett ungdjur som kastreras i tidig ålder (tex vid första löp/brunst)  löper högre risk att drabbas av binjuretumör samt lymfom.

Därför rekommenderas det alltmer idag att behålla djuren intakta och istället sätta in ett suprelorinchip som reglerar hormonerna vilket leder till en kemisk kastrering.
Detta kan göras i omgångar vilket gör att man då kan vänta något år med kastreringen.

Dock skall honor som inte används i avel kastreras på ett eller annat sätt, allt annat är djurplågeri.
Det finns de som använder sig av redan kastrerade hanar som har kvar sin könsdrift, de blir då parade och honans kropp tas ur löp, men detta är ingen garanti för att ungar inte skall bli till.
Hanen är då en sk vasektomerad hane där sädesledarna bara klippts av. Tyvärr har det visat sig i många fall att dessa vasektomerade hanars sädesledare vuxit samman igen och då blir det alltså avel av det hela.

Som redan nämnts är dessa djur sönderavlade.
Vissa färger är mer förknippade med vissa sjukdomar, men i regel drabbas de flesta djur av någon form av cancer efter det tredje levnadsåret.
Detta kan bli dyrt och Agrias vet.försäkring täcker bara en kostnad på upp till 10000 kr per försäkringsår. Utöver det är det du själv som betalar och tro mig, om en iller blir opererad drar kostnaden iväg fort.
Det är enbart Agria som försäkrar illrar.

Illrar är ofantligt nyfikna djur. De är individualister liksom övriga djurarter, men i korthet kan man säga att de är nyfikna, intelligenta och extrema energiknippen som gör vad de vill, när de vill oavsett vad du vill.
Vill en iller äta gummi, kan du inte lära den att låta bli. Enda sättet är att lägga undan alla penoor/sudd med gummi på. Öronproppar är också populära tuggföremål. Fjärrkontroller försvinner ofta under soffan.
Strumpor osv är också ofta populära föremål att gömma undan.

Vissa klättrar som någon redan nämnt. Det finns de som gräver i soffan, de som inte gör det.
De som är i princip hundra på lådan, de som aldrig går på lådan.
De som biter varje besökare, de som bara biter dig och de som aldrig skulle komma på tanken att bitas osv.
Blomkrukor som är lättåtkomna grävs ofta ut. Krukor osv puttas ofta ned på golv. Det grävs i golvbrunnen på toaletten.. Toaborsten göms under badkaret.

En iller som har rätt förutsättningar och som kommer från en bra hemmiljö har alla möjligheter att bli ett fantastiskt sällskap.  Men det är ingen garanti. En valp är inte färdiguppfostrad när den kommer från uppfödaren, oavsett vilken uppfödare det handlar om.
Mycket av efterarbetet är påverkat av uppfödarens förarbete. Är den hanterad? Lådtränad? Uppfödd på bra foder?
 osv
Dock skall man alltid vara medveten om att oavsett hur gammal en iller är när den kommer i ens ägo, så har man mycket jobb framför sig.

Är du beredd på att ta det jobbet? fostra en iller oavsett ålder? Blir du rädd för djuret, skall du inte ha iller. De är inte som katter eller hundar eller kaniner eller marsvin.
Om en iller biter dig är det din uppgift att markera att det inte är ok. Det kan krävas att du, medans den biter sig fast och låser käkarna, tar det lugnt och andas och inte stressar upp dig. Och att du därefter kan ta i illern och visa att det inte är ok.
Detta kan komma att behöva upprepas ett otal gånger. Efter varandra. Du kanske blir sittande i flera timmar och bara blir biten och tillrättavisar.

Illrar är inte för alla. Det krävs en viss mentalitet eftersom du aldrig kan veta i förväg vilket slags djur du får hand om.
Det kan lika gärna bli så att man får hem den slöaste, timidaste lilla varelse som aldrig skulle komma på tanken att ens visa tänderna annat än vid matdags.
Men man kan även få hem ett litet monster som kräver mycket träning och tålamod för att djuret skall trivas och må bra.

Har du barn nu eller väntar du barn? Kanske planerar barn?
Isf skulle jag rekommendera dig att vänta tills barnet blir äldre och kan delta i uppfostran och förstår vad djuret behöver.

En illers välbefinnande skall aldrig hänga på huruvida ett barn finns med i bilden eller inte.
Små barn skall heller inte lämnas ensamma med ett djur, oavsett djurslag. Detta gäller förstås även iller.

Ang lukt. Illrar har doftkörtlar vid analen, därav uttrycket att illrar "skunkar sig".
Detta luktar inte mumma, inte heller en hannes brunst.
Skunkningar sker ofta när en iller möter nya illrar. Det skall då bestämmas rang och då kan det gå riktigt livat till. Det skriks, bits och bråkas och släpas i nackskinn osv. Kan se riktigt illa ut men det är deras sätt att göra upp på. Det kan även bajsas under dessa omständigheter, då är det dags att gå in och sära på dem.
Skunkningar sker även när de sover, myser i famnen eller bara behöver tömma körtlarna helt enkelt.
Doften är övergående, kan sätta sig i kläder/filtar men försvinner vid tvätt och förstår in på något vis.
Däremot luktar det inte gott. Hur ofta en iller skunkar sig är individuellt.

En iller skall inte badas. Det går att skölja av dem med ljummet/varmt vatten en-två gånger per år, men shampoo skall inte användas och det skall enbart ske vid behov. Annars finns det stor risk att det fett de har i pälsen och på huden försvinner vilket gör att de blir torra i huden och kan få problem.
Så länge man tar hand om deras lådor, sovplatser och filtar osv, luktar det inte. Djuren i sig tvättar sig och är nästintill doftfria (ja, de luktar djur) om deras hem sköts.

Du har redan fått tips om en bra sida ang illrar. iller.ifokus.
Där finns många artiklar som behandlar både sjukdom och omhändertagande.

Mitt tips är att verkligen läsa på, men framförallt; BESÖK illerägare. Det finns många som gärna tar emot besök och försöker jobba bort de fördomar som finns.
Besök även gärna en hemuppfödare om du har möjlighet.
Undvik sk farmare så långt du kan.
Inte alla hemuppfödare är seriösa heller, men det är större chans att du möter en illervan och illerkunnig person samt kan ha en bra kontakt efter valpköpet.

För trots allt, illrar är speciella och har lite annorlunda behov, men de är fantastiska och hetl underbara att leva med. Trots alla negativa sidor ;)

Men kom ihåg, illrar är inte för alla. Det är bättre att komma på det innan inköpet än efter. Så besök andra illerägare flera gånger, och olika personer. Gå på anordnade träffar osv.

Bor du i närheten av Göteborg står mitt hem öppet för besök.
Jag har som sagt fem st.

Oavsett, lycka till :)

Tack för era svar!! Jag har reggat mig på iller.ifokus och har fått massor med bra svar o info där med! Ska även åka hem till en tjej o få hälsa på:) Så de återstår att se va som händer framöver:)
Tusen tack ännu en gång!

Hejsan
Jag kan inte rekommendera iller.ifokus som en bra sajt att lära sig om illrar, har läst lite där och blir förförad över deras sätt att skriva ut "fakta" och alla bara sväljer det med hull o hår. Där är en hel del felaktigheter på den sidan.
Tycker man inte som eliten på sidan eller kommer med annan information så blir man utfryst direkt.
Hör av er till en eller flera föreningar istället, vad jag vet så finns det två eller tre
Svenska Tamillerföreningen, Skaraborgs illern och Illervänner. Hör av er till deras kontaktpersoner istället.

Lycka till
från en f.d Illerägare