Vi börjar bli desperata 6-årskris x 2

Hej, helt ny här. Hoppas någon kan ge mig några bra tips på hur man hanterar trotsiga sexåringar, för nu känns det som om vi inte vet var vi ska börja.

Vi har två söner som nu närmar sig sexårsåldern och de senaste 1-2 månaderna har båda förändrats. Tidigare när de blivit lite stimmiga har vi hanterat det genom att dela på dem och då har det genast blivit lugnt, mysigt och problemfritt. Men nu hjälper inte det längre. De provocerar, skriker och slåss, både med varandra och sina äldre systrar.

Jag tänkte de behövde egentid med sin mamma, så jag tog ut föräldradagar och tog med dem en och en på utflykt till stan. Men båda fick varsitt utbrott och låg på asfalten och sparkade för div småsaker. De tyckte om sin mammadag, men inget ändrades.

Vi vill inte längre ta med dem till affären och liknande, det är risk för utbrott. Hemma är det fullt röj både ute och inne. Mycket oro i kroppen, den ene skulle öva att läsa för en stund sen och ormade sig exakt hela tiden. De gör nästan aldrig något stillsamt mer än 10 minuter men däremot massor av hyss. På dagis är de små änglar verkar det som.

Vi drar slutsatsen att det måste vara sexårskris och att de dessutom triggar varandra vilket gör livet outhärdligt för resten av familjen.  Jag kanske borde lagt tråden på tvillingförälder, men det brukar bli förhastade slutsatser om sen utveckling och identitetsproblem och det är inte fallet här.

Är vi på rätt väg om vi tänker oss ett belönings/bestraffningssystem a la Supernanny? Nån som har ett bra förslag?

Jag älskar verkligen mina barn men kan inte hantera den för närvarande! Å andra sidan är det ju som mörkast just innan gryningen...