Orkar inte vara tonårsförälder längre, vad ska jag göra...

lägg ut en annons på blocket.

Skämt åsido..låt saker o ting falera. Laga din egen mat diska din egen disk o har de lagt smutsdisk lägg den i deras säng. Tvätta din egen tvätt o låt dem gå med sketna kläder. Sköter de inte sina aktiviteter så är det väl inte av intresse helt enkelt.

Härhemma har barnen fått ta eget ansvar sen de var små och så har vi ökat på med tiden så det sitter i ryggmärgen. I övrigt så gör jag faktiskt som jag skrivit ovan...fast det behövs inte särskilt ofta och då enbart på min 18 åriga son.

Tja o stenhård koll hjälper dem inte så mycket är säkert. Så sätt dig ner med dem o förklara hur du känner o vad som nu kommer att gälla.

Jag har gjort det du föreslår men de slutade med att de ringde upp deras pappa som de träffar högst varannan månad och berättade hur dålig mamma jag var och det resulterade i en soc-anmälan.
Problemet är att dom är två och håller varandra om ryggen hela tiden.

Det har blivit bättre än vad det var i våras då allt bara blev kaos av soc-anmälan, men känner att jag inte orkar mer.
De går i nia nu och det enda jag känner är att det bästa vore för dem, är att flytta till ett internat där dom måste ta ansvar. Där kommer det inte finnas någon annan som tar hand om dem.
Men hur ska jag orka till nästa höst.
Min ena kille har ju sagt tydligt att han inte vill flytta till ett internat utan vill fortsätta att bo hemma.
Men just nu ser jag ingen utväg, vilket gör att jag känner mig som en urdålig mamma.

 

Äh, ingen vettig socialsekreterare skulle se särskilt allvarligt på det. Du får helt enkelt sätta hårt mot hårt o inte vika dig en tum. Det känns på det du skriver som att de kör med dig ganska mycket och det är inte OK.

Mina tonåringar är kanon måste jag säga trots att jag ibland gärna skulle sälja sonen som har funktionshinder o därmed blir jobbig på sitt sätt.

Men jag har drillat dem sen de var små att jag inte driver hotell utan att familjer hjälps åt för att alla skall må bra. Tjat, hot och förbud tror jag inte på alls utan jag försöker locka fram deras goda sidor genom att ge dem ansvar o faktiskt ta konsekvenserna av sitt handlande de gånger de gjort fel.

Sorterar man inte tvätten blir man utan rena kläder. diskar man inte hamnar disken i sängen o nog sjutton har de snabbt som attans diskat.

Jag tror du kanske skulle behöva nån form at stöttning och många kommuner har ju numer kurser i att vara just förälder...alternativt att du kontaktar skolhälsovården o berättar att ni har bekymmer o ber dem om hjälp med vart just ni kan vända er.

Nej det gjorde dom inte heller, men att bara gå igenom hela den processen urjobbig.
Men dom såg ju tydlig att jag är en mamma som bryr mig och att dom inte far illa hos mig. Jag tycker att jag är tydlig i mina regler med ändå så spelar dom ut min hela tiden.
Ansvar kan dom tyvärr inte stava till. Vi bor ju på landet vilket oxå skapar en del planering. Man kan inte bara göra saker utan planering.

 

Fast då får barnen lära sig ansvar o planering. Klart att det är svårt för dem när du står för allt. Och så länge du gör som du gör kommer du ha dryga otacksamma tonåringar som kör slut på dig som person.  Sorry, det är hårda ord...men vill man ha ändring får man ta tag i det.

Jag gör inte allt, och jag ställer krav. Det kanske inte låter så, men det göra jag.